”Blod, svett och tårar”

IMG_7003
Våga misslyckas, säger Mikael Fröjdö och Irene Slätbacka vid Zachariasskolan i Nykarleby.

Periodvis väldigt jobbigt, men också mycket intressant. Det är blod svett och tårar. Så beskriver Irene Slätbacka sitt jobb som lärare inom den förberedande undervisningen i Nykarleby. Man måste våga testa, och våga misslyckas. Har man en rädsla för att misslyckas kan man inte ha det jobbet, säger hennes rektor Mikael Fröjdö.

Vid Zachariasskolan i Nykarleby har man det senaste året fått anstränga sig lite extra när det kommer till den förberedande undervisningen. I april 2022 startade man med kort varsel en grupp ukrainska elever från förskolan till årskurs sex.

I Nykarleby har det redan innan krigsutbrottet funnits många ukrainska familjer. Man har haft en arbetskraftsinvandring till staden, exempelvis pälsindustrin har kunnat erbjuda arbetstillfällen. Då kontaktytan fanns, kanske via bekanta eller släktingar, var det inte långsökt att en del ukrainare som flydde undan den ryska invasionen tog sikte på Nykarleby.

På våren anlände omkring 20 elever på en gång och staden fattade då beslutet att det är Zachariasskolan som sköter den förberedande undervisningen i hela staden. Zachariasskolan är en sammanhållen grundskola med omkring 660 elever från förskolan till årskurs nio. Skolan har ca 80 elever med utländsk bakgrund, den största gruppen är ukrainare.

Riv schemat

För rektor Mikael Fröjdö innebar det att de planer han hade för kommande läsår lades åt sidan och han började om från ett tomt papper.

-När en katastrof sker får vi tänka om organisatoriskt, personal- och utrymmesmässigt. Vi hade ganska bra koll på läget, men fick nog riva alla våra planer. Men vi har skärpt våra sinnens stål och har blivit bättre på att hantera situationer av det här slaget, säger Fröjdö.

-Det här är vardagen inom den förberedande undervisningen. Det knackar på dörren och du har en ny elev. Men nu kom en större grupp, vilket gjorde det extra utmanade, säger Irene Slätbacka.

Individuella lösningar är nyckelordet

Om man ska peka på ett speciellt tillvägagångssätt som man jobbar enligt vid Zachariasskolan kunde det närmast beskrivas som skräddarsydda individuella lösningar.

-Då vi planerar undervisningen kan vi inte tänka som då vi jobbar med våra elever från Nykarleby, dvs bara ”klumpa ihop” klasser. Det fungerar inte, säger Fröjdö.

-Man måste se till individen, säger Slätbacka. Är den här eleven till exempel redo att kastas in i en finlandssvensk miljö?

Att kasta in eleven i en svensk miljö, dvs flytta hen från den förberedande undervisningen till den allmänna undervisningen, är också förknippat med utmaningar.

-Kommunikationen mellan Irene och det övriga kollegiet är viktig, säger Fröjdö.

Hur går det?

-Varierande. Men ibland säger de andra lärarna: Nu fick jag in en stjärna som briljerade! Det känns bra, säger Slätbacka.

Vår största utmaning är de som kommer som 15-åringar. De ska ut i livet och på ett par år borde de hinna lära sig allt

Mikael Fröjdö

Våga misslyckas

Vid Zachariasskolan sticker man inte under stol med att det är utmanande att integrera elever med utländsk bakgrund. Och då bör man kanske tillägga att både Mikael och Irene har erfarenhet av att jobba vid Lagmans skola i Jakobstad, en skola där över 60 procent av eleverna har utländsk bakgrund. De är alltså inga nybörjare.

-I perioder är det jobbigt. Men jag tycket att det är ett intressant område, det finns så mycket att utveckla. Varje år kommer elever från nya kulturer med olika sorters skolbakgrund. Jag brukar ärligt säga att det är blod svett och tårar. Samtidigt konstaterar jag att jag igen tackade ja till det här jobbet, säger Slätbacka.

-Ibland fattar man fel beslut, men då gör man ett nytt. Det här är viktigt när man jobbar inom den förberedande undervisningen. Man måste få testa, och misslyckas. Har man en rädsla för att misslyckas kan man inte ha det här jobbet. Filosofin är: testa, ta tillvara elevens styrkor, våga misslyckas, och lär dig, säger Fröjdö.

Vad är det tyngsta?

-Om jag har ett barn som inte har ett intresse att lära sig svenska, säger Irene Slätbacka.

Vilka erfarenheter tar ni med er från det senaste året?

-Ett team kring den förberedande undervisningen är viktigt. Den förberedande läraren ska aldrig ensam behöva fatta besluten. Och om vi får en ny flyktingström till Nykarleby ska vi inte ta emot dem som en grupp. Vi ska ta oss tid att möta dem individuellt, säger Mikael Fröjdö.

Vad tycker du?

Vilka tankar väcker tidningen Lärarens reportage om elever med utländsk bakgrund i den finlandssvenska skolan hos dig? Har du erfarenheter eller synpunkter som du vill dela med dig av? Hur ser det ut på din skola? Vilka utmaningar har du stött på? Det går att kommentera artiklarna på tidningen Lärarens webbplats eller så kan också ta kontakt direkt med redaktionen.

Text och foto: Mattias Fagerholm

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *