-Här talas 23 språk vid sidan av svenska och finska, säger rektor Catharina Lunabba-Domars då hon önskar alla välkomna till kulturbasaren.
Och visst påminner det mera om en internationell matmarknad än om ett traditionellt Hem och Skola-evenemang. Uppslutningen är god, över 200 personer har anmält sig. Något fler än när det drar ihop sig till årsmöte och ny styrelse ska väljas kan man tänka sig. Föräldrarna säljer maträtter och godsaker från sina hemländer och man kan testa på en aktivitetsbana som ringlar sig runt skolgården.
-Hur skall man månne äta det här, funderar Jessica Krohn. Hon är lärare vid skolan och står med en bit syriskt lamm i någon form av yoghurtsås på en papperstallrik.
Albanska, vietnamesiska, arabiska, ukrainska, swahili, polska…
Kultur-Bazaaren är den första i sitt slag men mångkulturella inslag är ingenting nytt för Lagmans skola. Man har nämligen en lång tradition av att ta emot elever med utländsk bakgrund. Lagmans skola var den första skolan i Jakobstad som tog emot flyktingar, det handlade om vietnamesiska kvotflyktingar i slutet på 80-talet. En annan orsak till att man just vid Lagmans skola har många elever med utländsk bakgrund är att stadens hyreshus finns i upptagningsområdet. Skolan är helt enkelt närskola för många invandrarbarn.
Lagmans skola har 167 elever från förskolan till årskurs fem. Av dessa talar 109 ett annat språk än svenska eller finska. Eleverna med utländsk bakgrund uppgår alltså till över 60 procent. Skolan har 16 lärare.
Lotta Forsbacka är klasslärare för årskurs två. Tillsammans med en annan lärare har hon hand om 29 elever. Tre talar svenska hemma, alla andra talar något annat språk. Det är mest albanska men också bland annat vietnamesiska, arabiska, ukrainska, swahili och polska. Lagmans skola har också elever som härstammar från Kongo-Kinshasa och Nigeria.
-Det är första gången jag har så här många språk blandat, säger Forsbacka som har jobbat vid skolan i 15 år.
Är det här ett undantag?
-Nej, det här är vardag för oss. Nog är det utmanande. Det här är inte ett vanligt klasslärarjobb, säger hon.
Arbetskraftsinvandring men också barn på flykt undan krig
För tillfället har man många albanska elever i skolan. Albanerna står för arbetskraftsinvandring. Jakobstadsregionen har låg arbetslöshet och jobb finns.
Strax efter krigsutbrottet 2022 fick man också en hel del elever från Ukraina, sammanlagt uppgick de till omkring 20 elever. Ingenting man höjer på ögonbrynen för i en skola där man har vant sig vid att krishärdar som blossar upp ofta resulterar i ett utökat elevantal.
Inom den förberedande undervisningen finns för tillfället nio elever, huvudsakligen albaner. De ukrainska eleverna har redan integrerats i klasserna. Man har inte längre så många elever i den förberedande gruppen. Med tanke på att utveckla språkkunskaperna integreras eleverna i klass snarast möjligt.
-Eleverna i ettan och tvåan går ganska direkt ut i klasserna. I stället tar vi in stödet in i klassen och jobbar i små grupper, säger Lunabba-Domars.
Andrea Westersund ansvarar för den förberedande klassen och som hennes parhäst fungerar Maj-Len Enkvist. Maj-Len är timlärare och hon plockar ut elever och jobbar med dem i smågrupper, ofta med fokus på språkinlärningen.
-Det här är inget man kan studera sig till, det gäller att lära sig i praktiken. Jag får hela tiden tänka: Hur ska jag göra det här så att möjligast många kan förstå? Många svenska elever har också nytta av de arbetsmetoder som vi använder oss av, till exempel att ta stöd av bilder, säger Maj-Len Enkvist.
-Det är nog utmanande. Man måste testa sig fram utgående från hur gruppen fungerar, säger Andrea Westersund.
Westersund blev i våras klar med sina klasslärarstudier och har antagit en utmaning som många nyutexaminerade säkert skulle skygga för, att undervisa elever utan ett gemensamt språk.
-Jag trivs riktigt bra. Det är intressant med elever med andra språk, säger hon.
När svenskan inte hörs i en svensk skola
Språket, i det här fallet svenskan, är den stora utmaningen vid Lagmans skola. Kunskaperna är väldigt varierande, ofta helt obefintliga.
-Hur mycket svenska lär du dig i en grupp med fyra ukrainare och en lärare? Lycka till, de bara pratar ukrainska hela tiden, säger Lunabba-Domars.
Därför har man vid Lagmans skola nu börjat dra i handbromsen. Skolan har så många elever med annan språklig bakgrund att svenskan håller på att drunkna.
-Vi borde sprida ut invandrarbarnen i alla skolor. Vi är inte en invandrarskola, vi är en mångkulturell skola. Alla skolor ska vara mottagande skolor, säger Catharina Lunabba-Domars.
-Nivån på svenskan har nog sjunkit, säger Maj-Len Enkvist.
-Våra svenska elever har rätt att få undervisning enligt läroplanen och det mäktar vi inte med då vi måste sänka ribban, medger Lunabba-Domars.
Vid sidan av att lära sig svenska betonar kollegiet också vikten av att värna om sitt modersmål. Det ger en stabilitet att ha en kontaktyta till sitt ursprung. I mån av möjlighet erbjuds därför också hemspråksundervisning, för tillfället i arabiska, ukrainska och albanska.
Resurser och små undervisningsgrupper
En förutsättning för att få det hela att fungera är att det finns tillräckliga resurser. Små undervisningsgrupper är ett måste för att det skall bli en ändamålsenlig undervisning på rätt nivå. Och det verkar som om den biten åtminstone för tillfället är under kontroll vid Lagmans skola. Varje elev som har ett annat språk för också med sig en utökad resurs.
-Differentiering och trestegsstödet är något man jobbar med i alla klasser oberoende av antal elever med utländsk bakgrund, påminner Lunabba-Domars.
Elever med trauman i bagaget
En utmaning är elevvårdstjänsterna för elever som har kommit från krigshärdar eller har upplevt andra traumatiska händelser som borde bearbetas. De här stödtjänsterna är obefintliga, ofta på grund av språkliga orsaker.
-Oj vad vi efterlyser det. Från till exempel Syrien har det kommit elever med sådana krigstrauman i bagaget så man tror inte att det är sant.
Tillsammans är nyckelordet
Också om det finns utmaningar verkar lärarna vid Lagmans skola vara nöjda med sin tillvaro. Det här är vår vardag, säger de.
-Man får ett bra stöd inom kollegiet, jag har jobbat i skolor där det är tvärtom. Det gör att jag gärna fortsätter. Man kommer eleverna nära och det ger väldigt mycket, säger Maj-Len Enkvist.
-Sammanhållningen, atmosfären och stämningen på skolan är bra. Vi hjälps åt, vi gör det här tillsammans, säger Lotta Forsbacka.
-Samarbete är en förutsättning för att kunna jobba så här, säger Catharina Lunabba-Domars.
Vad tycker du?
Vilka tankar väcker tidningen Lärarens reportage om elever med utländsk bakgrund i den finlandssvenska skolan hos dig? Har du erfarenheter eller synpunkter som du vill dela med dig av? Hur ser det ut på din skola? Vilka utmaningar har du stött på? Det går att kommentera artiklarna på tidningen Lärarens webbplats eller så kan du också ta kontakt direkt med redaktionen.
Text och foto: Mattias Fagerholm
Jag anser att det är fel att inhemska elever faller i skymundan. För det gör dom. Tyvärr.