Enligt regeringens målsättning ska 5-10 procent av invandrarna integreras på svenska. Tankesmedjan Magma har kartlagt integrationen och kommit till att om man ser på ansökan om medborgarskap så ser det rätt hyfsat ut. Omkring sju procent av de som ansökte om medborgarskap mellan 1 januari 2024 till 28 februari 2025 angav svenska som kontaktspråk, uppger Magmas chef Nils-Erik Forsgård.
Den trenden löper dock risk för att mattas av. Detta till följd av en rejäl finlandssvensk blunder. Regeringen vill effektivera integrationsutbildningen och enligt ett aktuellt lagförslag ska ansvaret flyttas över till arbets-och näringsministeriet och i praktiken skötas av de nya sysselsättningsområdena. Det här bottnar i enformulering i regeringsprogrammet där man talar om att integrationstjänsterna ska komma under en och samma finansieringskanal.
I dagsläget finns två kanaler: Näringsbyråerna får finansiering för arbetskraftsrelaterad integrationsutbildning och den fria bildningen får statsandelar för integrationsstudier för personer med integrationsplan. Statsandelarna har gått direkt till de som anordnar integrationsutbildningen, på svenskt håll långt de finlandssvenska folkhögskolorna. Nu stryps den kanalen och inte bara finansieringen utan också uppdraget försvinner. Folkhögskolorna går från att vara självständiga utbildningsanordnare till att i bästa fall bli tjänsteproducenter.
Det är beklämmande att man på finlandssvenskt håll inte insåg vidden av konsekvenserna under regeringsförhandlingarna.
Inom det finlandssvenska folkhögskolfältet kan reformen bli förödande. För många aktörer är integrationsutbildningen en helt avgörande del av verksamheten och statsandelarna utgör en betydande del av finansieringen, i vissa fall över 50 procent. Det är beklämmande att man på finlandssvenskt håll inte insåg vidden av konsekvenserna under regeringsförhandlingarna.
Reformen som ska träda i kraft 1.1.2027 drabbar det finlandssvenska fältet extra hårt och SFP med undervisningsminister Anders Adlercreutz i spetsen har jobbat i kulisserna för att få till stånd en förändring i lagförslaget. Nu när lagpropositionen är offentlig kan man konstatera att problemet kvarstår. En klen tröst är att 1,3 miljoner avsätts under en övergångsperiod för att trygga integrationsfrämjande utbildning på svenska och 0,4 miljoner för centralorganisationerna för att kunna stöda utbildningsanordnare under övergångsfasen. Hit hör exempelvis den finlandssvenska Bildningsalliansen.
Utgången är olycklig inte bara för folkhögskolorna, utan för hela det finlandssvenska utbildningsfältet. Som bekant minkar elevunderlaget oroväckande och på många håll råder redan skriande brist på elever. Den finlandssvenska skolan behöver varje elev. Det tillskott som elever med utländsk bakgrund kunde utgöra hotas om integrationen på svenska haltar.
