Deltagarna i debatten var förbundets ordförande Inger Damlin, Mirjam Kalland, professor i småbarnspedagogik, Esbjörn Hägerstedt, rektor för Karis-Billnäs gymnasium i Raseborg, Micaela Romantschuk, verksamhetsledare för Hem och Skola, Linda Mannila, docent i datavetenskapens didaktik, samt Ann-Sofi Loo, ämneslärare i matematik i åk 7–9 i Vasa.
Hur ser användandet av mobiltelefon egentligen ut? Vad är problemet?
Även om eleverna har sin mobiltelefon i sin väska och den är ljudlös stör den koncentrationen, konstaterar Mirjam Kalland.
– Då eleverna är litet uttråkade och börjar tänka på sin mobiltelefon försämras lärandet, det är inte bara undervisningen som störs.
Ann-Sofi Loo ser inte mobiltelefonerna som ett stort problem. I hennes skola har man klara regler; mobiltelefonerna hålls inte framme under lektionstid, och det fungerar.
Lärarna måste lära eleverna att kunna släppa tanken på sina mobiltelefoner, säger Ann-Sofi Loo.
Forskaren Linda Mannila håller med om att eleverna i skolan måste lära sig att använda sin mobil som ett verktyg, vilket är en del av den digitala kompetensen som tas upp i läroplansgrunderna.
– Elever som inte får stöd hemma kan ha svårare att reglera sitt bruk av mobiltelefon, vilket kan användas som ett argument för att ta bort mobiltelefonerna från skolan. Men man kan också svänga på steken. Var får eleverna handledning om och resurser i att hantera sin mobil utanför skolan?
Tekniken försvinner inte bara för att skoldagen tar slut. Eleverna kommer att använda sina mobiltelefoner under resten av dagen.
– Vi behöver föra en dialog om när de skall användas och när inte. Vi behöver en diskussion om förhållningssättet till en teknologi som är dominerande i barnens vardag. Talar vi om totalförbud av mobiler tappar vi helt bort den diskussionen, tycker Linda Mannila.
I våra skolor behöver vi skapa en miljö där mobilen fungerar som redskap, men vi måste också skapa förutsättningar för koncentration och lärande, säger FSL:s ordförande Inger Damlin.
– Det är en hårfin balansgång, men en mobil är inte av ondo, utan den miljö där den finns kanske inte alltid är den rätta.
Mobiltelefonen är problematisk främst hemma
Esbjörn Hägerstedt är rektor vid Karis-Billnäs gymnasium i Raseborg.
– Jag upplever att mobilen är ett större problem hemma än i skolan. Hemma plingar den hela tiden.
– Det är de sociala faktorerna som känns påfrestande, framför allt för tonåringar. De upplever FOMO, fear of missing out, en rädsla att gå miste om något spännande och att bli utanför kompiskretsen.
– Både elever och lärare säger att då datorerna i klassen har ersatt mobilerna som redskap får man bort det som ploppar upp hela tiden, säger Hägerstedt.
Micaela Romantschuk följer diskussionen med stigande oro.
– Lärare kan tycka att det räcker med att sätta undan mobilen, men den kan störa koncentrationen ändå. Vi måste hjälpa barnen att koncentrera sig på lärandet.
– Föräldrar har på vissa håll tagit initiativ att telefonerna skall förvaras i ett ”telefonhotell” medan barnen är i skolan.
Mirjam Kalland håller med.
– Det är viktigt att utveckla digital kompetens, vilket också gäller de allra yngsta barnen som inte än börjat skolan. Då digitala medel används i undervisningen skall skolan förse eleverna med dem. Social orättvisa kan leda till mobbning på grund av att eleverna inte har lika fina telefoner.
Att använda digital kompetensutveckling som en ursäkt för att låta eleverna använda mobiltelefoner i skolan är inte bra, säger Kalland.
Lagen bör stöda överenskommelserna
FSL:s nya undersökning visade att 84 procent av lärarna i högklasserna upplever att mobiltelefonerna är ett problem, medan lärarna i de lägre årskurserna inte upplever det i samma utsträckning, 24 procent.
Vad händer i skarven mellan lågstadiet och högstadiet, undrade debattens moderator Mattias Fagerholm.
Telefonerna stannar i elevernas väskor under skoldagen i lågstadiet. Eleverna i åk 7 behöver lära sig att använda sina telefoner och det tar en stund innan de lär sig att det inte går att filma och fotografera överallt och när som helst, detta jobbar vi i skolan med hela tiden. Sedan då eleverna går på åk 9 fungerar detta redan bra, och de tar inte fram sin telefon om den inte skall användas i undervisningen, säger Ann-Sofi Loo.
– För mig är det okej att de använder miniräknaren på mobilen, säger Loo, som är matematiklärare.
Lägg in diskussionen om mobilerna som en bit i det övriga pusslet kring sjunkande läranderesultat
Inger Damlin
Mobiltelefonerna medför någon form av problem inom mer eller mindre alla utbildningar är panelen överens om. Vad gör vi åt det, frågar Fagerholm.
– Jag upplever att vi behöver en tydlighet i lagstiftningen och att det framkommer när en lärare har rätt att kräva vissa saker. Det går ju att komma överens i skolan och med hemmen, men i besvärliga fall blir det lätt fel, om inte lagen stöder överenskommelserna, säger Inger Damlin.
Linda Mannila hänvisar till en undersökning som visat att när telefonerna smygs in i klassrummet har användandet aldrig med skolarbete att göra, men om inställningen är mera liberal används telefonen på ett annat, mera konstruktivt sätt. Detta kan ju innebära att ett totalförbud blir bara en quickfix som man gömmer sig bakom.
Mirjam Kalland nämner färsk amerikansk forskning som visar att elevernas otrygghet ökar om mobilerna får användas på raster och på lunchpausen.
– Det finns en otrygghet i känslan att man kan bli filmad eller fotad när som helst och det kan hända saker som sker enkom för att de skall kunna filmas eller fotas och sedan läggas upp på internet.
– Det finns en okritisk hajp kring digitaliseringen av undervisningsmaterial som inte stöds av läranderesultaten, vi ser ju en dramatiskt sjunkande trend i läranderesultaten. Detta är en orsak för oss forskare att ta ett steg tillbaka och se vad som händer vid digitaliserad undervisning, säger Kalland.
Ett totalförbud skulle vara komplicerat i denna digitala värld, säger Inger Damlin.
– Lägg in diskussionen om mobilerna som en bit i det övriga pusslet kring sjunkande läranderesultat, avslutar hon.
Text: Tom Ahlfors
Foto: Mirjam Heir-Lindström
Lämna ett svar