Hur vi ska förhålla oss till chat-GPT och andra AI-verktyg hör till de mest omdiskuterade ämnena de senaste åren. Jag må vara lite sen på bollen men tänker ändå använda vårens sista kolumn åt språkliga drängsysslor som man kan delegera till AI, men motivera varför det är klokt att själv behålla den egentliga makten över sina tankar och texter.
Att be en chattbot att spotta ur sig en text som man sedan lämnar in som till exempel en skoluppgift under eget namn är givetvis fusk. Men det är fullt tillåtet att använda olika hjälpmedel och hela idén med till exempel ordbehandlingsprogram är ju att de ska göra det lättare för den som skriver och leda till bättre texter. Är det på något sätt ädlare att slå upp i en fysisk bok hur ett ord ska stavas än att göra en ändring som datorn föreslår? Är den som har fotografiskt minne när det gäller stavning automatiskt en bättre skribent än dyslektikern? På dessa frågor vill jag svara nej. Rättstavning är bara en liten del av skrivhantverket. Att ordbehandlingsprogrammen jämnar banan för personer med dyslexi och hjälper vem som helst att hitta skrivfel är ju utmärkt.
I ungefär tio år har översättningsprogram av olika slag varit tillgängliga alldeles gratis och har snabbt utvecklats till relativt tillförlitliga hjälpmedel. De spar översättare en massa tid, och en yrkesperson vet hur man bearbetar maskinens råöversättning till korrekt och elegant text. Efter att webbläsarens översättningsprogram har gjort sitt återstår det viktiga arbetet med att ifrågasätta de termer som maskinen valt – och som förbluffande ofta är alldeles korrekta; att godkänna de termer programmet valt eller ersätta dem med något bättre och säkerställa att de används konsekvent; att granska texten stämmer överens med originalet och är behaglig för läsaren att ta till sig.
I en akademisk kontext är den artificiella hjälpen numera så pass intelligent att man kan be den föreslå meningsstrukturer som ger ens tankar och forskningsresultat en lättflytande språkdräkt. Vill man utveckla sitt skrivande och inte bara låta drängen göra jobbet är det skäl att analytiskt granska vad som skiljer den egna bristfälliga meningsbyggnaden från den AI-genererade och ta lärdom.
Fast samtidigt som chattboten kan producera alldeles läsbar text är dess idéer inte särskilt nyskapande eller originella, vilket ändå inte hindrar den från att producera rena fantasifoster ibland. Vi behöver fortfarande tänka själva, och våga lita på vår egen röst och på att det vi har att säga räknas och duger. Men har vi något att säga ser jag inga hinder i att be maskinen om hjälp med att polera språket litegrann. Särskilt om det på sikt leder till ökad språklig säkerhet.
