”Jag har gång på gång frågat: Vilka punktinsatser hade varit bättre?”

Det är dags att uppdatera läroplikten så att den uppfyller 2020-talets krav. Så marknadsförde undervisningsminister Li Andersson reformen när hon överlämnade regeringspropositionen om utvidgad läroplikt till riksdagen i medlet av oktober.

Det är fråga om en av regeringens större utbildningspolitiska satsningar som i korthet innebär att läropliktsåldern höjs till 18 år och att andra stadiet blir avgiftsfritt. I och med reformen skall alla ungdomar få en andra stadiets utbildning. Förslaget är att den utvidgade läroplikten träder ikraft 1.8.2021 så att en årskull i taget omfattas av läroplikten. Den permanenta kostanden uppskattas landa på 129 miljoner euro på årsbasis.

Det bästa sättet att höja produktiviteten är att se till att vi har så högt utbildade arbetstagare som möjligt, säger Li Andersson.

Högre utbildningsnivå = högre sysselsättningsgrad

Målsättningen är att höja utbildningsnivån, men reformen har också sysselsättningspolitiska förtecken. Sysselsättningsgraden för de som endast har grundskoleutbildning ligger på ca 43 procent, men är över 70 procent med en andra stadiets utbildning.

– Skillnaden är så stor att det ger en bra riktning i fråga om vilken storleksklass det handlar om. Det bästa sättet att höja produktiviteten är att se till att vi har så högt utbildade arbetstagare som möjligt.

På den punkten får Li Andersson flankstöd av en rad namnstarka ekonomer. Arbetslivsprofessor Vesa Vihrilä ledde i våras en arbetsgrupp där nobelpristagaren Bengt Holmström, ekonomigurun Sixten Korkman och professor Roope Uusitalo ingick. Gruppens uppdrag var att peka på ekonomiska åtgärder som kan hjälpa Finland ur coronakrisen. Utvidgad läroplikt var ett av botemedlen.

Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken har uppskattat att reformen på grund av sysselsättningseffekterna på sikt kommer att vara neutral, eller rent av ett plus i den offentliga ekonomin.

– I Finland korrelerar utbildningsnivån starkare med sysselsättningen är den gör i många andra länder eftersom vi saknar den del av arbetsmarknaden som finns i många mellaneuropeiska länder. Där finns en hel del lågavlönade arbeten inom servicesektorn som inte kräver så hög utbildning. Den biten saknas hos oss, vilket är ganska typiskt för nordiska välfärdsstater. Det gör att vi måste vara noga med att se till att folk har tillräckligt hög utbildningsnivå när de kommer in på arbetsmarknaden.

I Finland korrelerar utbildningsnivån starkare med sysselsättningen är den gör i många andra länder, säger Li Andersson.

Stora håven för de små fiskarna?

Reformen har också väckt en del kritik. Bland annat har man ifrågasatt att man tar till den stora håven för att fånga de små fiskarna. Med det avses de ca 700 eleverna per årskull inte går vidare till studier på andra stadiet och ca 4000 eleverna som avbryter sina studier. Inga hisnande siffror till antalet menar kritikerna.

– Tittar man på andelen av åldersgruppen så är det många. 15-16 procent blir utan examen på andra stadiet. Där ingår också de som avbryter studierna. Vi har ca 300.000 personer på arbetsmarknaden utan utbildning efter grundskolan. Det är ganska mycket.

Oppositionen har kritiserat reformen och sagt att istället för att satsa krutet på hela årskullar borde man istället gå in för punktinsatser för de elever som riskerar att falla emellan.

– Jag har gång på gång frågat: Vilka punktinsatser? Vilka punktinsatser för 129 miljoner skall man göra där man tror att man med större sannolikhet kan nå de målsättningar vi nu har ställt upp. Det har de inte svarat på. Ingenting av det som de har sagt konkretiserar vilken enskild reform eller punktinsats som skulle fungera som ett alternativ till en förlängd läroplikt.

– Om man ser på de unga, vars liv kommer att förändras mest i samband med att läroplikten utvidgas, så är det uttryckligen de som annars skulle falla utanför vårt utbildningssystem. De minderåriga som skulle trilla ut ur systemet helt och hållet hålls nu kvar inom vårt offentligt finansierade utbildningssystem. Det är en helhet med elevvårdstjänster, elevhandledning, lärare, pedagoger, ungdomsarbetare och med alla andra tjänster som existerar inom utbildningssystemet. Det är den största skillnaden och därför förstår jag inte argumentationen att pengarna inte skulle riktas rätt.

Jag förstår jag inte argumentationen att pengarna inte skulle riktas rätt, säger Li Andersson.

Räcker fyrken?

”Skall du införa utvidgad läroplikt skall du banne mig ha fyrk att sätta på det också.” Så sade Mikala Nylander efter avslutade regeringsförhandlingar. Hon representerade SFP i den arbetsgrupp som skissade på utbildningspolitiken i allmänhet och läroplikten i synnerhet. Redan då hystes farhågor om att finansieringen är otillräcklig. Och kritiken har varit närvarande under hela beredningens gång, inte minst från kommunfältet.

– Vi har haft ett gott samarbete med Kommunförbundet. Skillnaden mellan ministeriets och kommunförbundets kostnadsuppskattningar har hela tiden minskat. Den är nu ungefär 10 miljoner. När det gäller kostnaden för yrkesutbildningsreformen var skillnaden 272 miljoner. Så vi har gjort ett gott arbete när det gäller den utvidgade läroplikten.

– Ett större problem är att vi har ett underskott i fråga om pengar i hela vårt utbildningssystem. Det är nog det som spökar i den här debatten. Det känns lite konstigt att de partier som har varit med om att skära ner i grundfinansieringen under förra valperioden nu är väldigt oroliga för finansieringen.

– Inom ramen för den utbildningspolitiska redogörelsen skall vi lyfta upp frågan vilken linje partierna är beredda att förbinda sig till ifråga om hur man skall stärka helhetsfinansieringen för utbildningssystemet.

Hur garanterar man att pengar går till läroplikten? De är ju inte öronmärkta på något sätt.

– Den risken finns alltid när man gör en reform. Men jag förstår inte varför kommunerna skulle ha ett intresse av att pumpa in pengarna någon annanstans. Det finns en konflikt i att de säger att pengarna inte räcker till men ändå använder dem till något annat. De förpliktelser som reformen för med sig för kommunerna är så tydliga. De kan till exempel inte låta bli att skaffa läromedel nästa höst.

Regeringen har sagt att kommunerna skall kompenseras fullt ut. Vad gör man om fyrken inte räcker?

– Det finns alltid mekanismer i fråga om tilläggsbudgetar som man i krissituationer kan ge kommunerna. Men vi har utgått från att ramarna skall hålla.

Den utvidgade läroplikten skall garantera att ingen blir liggande i sängen efter årskurs nio.

Finlandssvenskt dilemma: brist på elev- och studiehandledare

En ledstjärna i reformen är utökad elevhandledning inom den grundläggande utbildningen, i brytningsskedet mellan stadierna samt på andra stadiet. På finlandssvenskt håll råder det redan nu brist på elev- och studiehandledare. Hur skall man råda bot på det? Li Andersson vill inte föregå den utredning om den finlandssvenska utbildningens särdrag som är under arbete.

– Jag väntar på Gun-Oker Bloms utredning. Vi behöver en helhetsbild. Sen kan vi fundera vad vi gör till exempel med utbildningsutbudet eller andra åtgärder. Elev- och studiehandledare, men också psykologer och kuratorer, har lyfts fram på finlandssvenskt håll. Det finns en brist på behörig arbetskraft. Jag har förstått att de har ”highlightat” de här frågorna i utredningen. Vi fattar beslut på basis av den.

Det har talats om en bindande dimensionering inom elevvården. Hurudana gränsvärden är det fråga om?

– Det kommer att finnas gränsvärden, men i och med att frågan ännu bereds kan jag inte ännu säga vilka de är. Men vi kommer i princip att använda alla de 29 miljoner som vi har budgeterat för elevvården och lägga gränsvärdet enligt det. Så kan gränsvärdet alltid ändras i framtiden om regeringen är beredd att lägga in mera pengar.

Blir det en dimensionering inom elev och studiehandledning också?

– Vi kommer att göra en utredning gällande en dimensionering av elev- och studiehandledningen. Vi kommer att utreda vad det skulle kosta och hur det skulle fungera. Min primära oro gäller yrkesutbildningen. De siffror jag har sett pekar på att det är betydligt större andel elever per studiehandledare än det är på något annat utbildningsstadium.

Flaggar du själv för en dimensionering?

– Det här hör till de grejer jag gärna skulle göra om jag hade en oändlig mängd pengar.

Vad säger du då om en lärardimensionering?

– Det är en fråga där kostnaderna lätt blir hundratals miljoner. Det är tyvärr inte aktuellt. Men det är bra om vi börjar med elevvården och efter det utreder handledningen.