Skolorna har inte rum för tusentals kursböcker

Esbjörn 1
Rektor Esbjörn Hägerstedt säger att kring 70 procent av de nya läromedel som Karis-Billnäs gymnasium köper in är digitala.

Gymnasierna står inför många val när de nu själva köper in läromedel. Samtidigt förknippas finansieringen med frågetecken. Hur långt räcker statens pengar till?

Det är aningen tidigt att analysera vad den utvidgade läroplikten innebär för gymnasiernas del. Det säger Esbjörn Hägerstedt, rektor för Karis-Billnäs gymnasium i Raseborg. Han förklarar att förändringen – vars mål är att alla verkligen får en fortsatt utbildning efter grundskolan – knappast i någon högre grad kommer att påverka antalet studerande i gymnasierna.

Gymnasierna är skolor man redan nu sökt in till och det är inte heller bland gymnasiestuderandena som de höga avbrytningsprocenterna hittas, konstaterar Hägerstedt.

Men visst har läroplikten inneburit många nya frågor, hittills främst av praktisk karaktär, säger han.

– Det har varit mer administration än vi trodde, säger han när vi bänkar oss för en diskussion några dagar innan terminstarten.

Mera jobb

En av de stora frågorna är anskaffningen av datorer och läromedel åt dem som omfattas av läroplikten. Den biten faller nu på utbildningsanordnaren, som får nya utgifter och mera jobb.

I Raseborg har inköpen av böcker gått igenom en upphandlingsprocess, som togs hem av Kirjavälitys.

– Kirjavälitys fungerar som en grossist, säger Esbjörn Hägerstedt och förklarar att det finlandssvenska läromedelsfältet står öppet även om köpen i praktiken går via nämnda företag.

I Raseborg har gymnasierna en egen budget för läromedlen och skolorna får sedan genom rektorn själva besluta vad de köper in. Karis-Billnäs gymnasium har skaffat en del färska tryckta böcker, men ungefär 70 procent av de nyinköpta läromedlen i skolan är digitala.

Det är bland annat i språkämnen som Karis-Billnäs gymnasium köpt in nya volymer för de närmaste läsåren. Rektor Esbjörn Hägerstedt tippar att de tryckta gymnasieböckerna är ett minne blott inom snar framtid. Foto: Niclas Erlin

Väldiga mängder

Förvaringen av böckerna är en utmaning i sig. Ifall skolorna fullt ut eller i varje fall i mycket hög grad gick in för tryckta böcker skulle väggarna komma emot, bokstavligen.

Det kan låta märkligt, men då antalet böcker som en studerande kan behöva under sin gymnasietid multipliceras med antalet elever i skolan, för Karis-Billnäs gymnasiums del med 115, talar vi fort om väldigt höga tal.

Till saken hör att det inte räcker med en bok per studerande och kurs, eftersom studerandena kan behöva volymerna på nytt då de läser till studentexamensprovet (då samma kurs möjligen pågår inom undervisningen).

Hägerstedt säger att det för hans gymnasiums del om några år kunde handlar om totalt 6 500 böcker eller mer.

– Det är en stor mängd. Och då är vi rätt få i vårt gymnasium, säger han och konstaterar att skolor med till exempel 600 elever snabbt kunde få räkna med över 30 000 volymer.

– Det här är böcker som studerandena nu bär i sina väskor eller har hemma, och som de själva skaffat och plastat.

Esbjörn Hägerstedt har diskuterat frågan med bland annat chefsbibliotekarien i Raseborg. Det finns inget rum för litteraturen – och med en sådan mängd skulle det också behövas mer personal för hantering och skötsel.

– Utrymmesbristen är en av de främsta orsakerna till att vi inte köper in så många tryckta böcker, säger Hägerstedt och tillägger att också den fysiska bokens reträtt hör till de tunga skälen.

De tryckta läromedlen är faktiskt en billigare lösning än de digitala, eftersom de förra kan användas flera gånger om. Men i den ekvationen ingår inte utökade utrymmes- och personalkostnader.

Endast licenser

När det gäller de digitala läromedlen kan skolorna välja mellan en prenumerationsmodell där studerandena för ett fast årspris får en personlig licens för alla läromedel som ett förlag erbjuder, och en modell som bygger på enskilda licenser per studieavsnitt och studerande, för fyra år.

– Nu under övergångsperioden köper vi endast enskilda licenser, säger Hägerstedt och förklarar att det alternativet är mer flexibelt.

Han konstaterar att ingen ännu erbjuder fullständiga helheter med läromedel på svenska i Finland, vilket betyder att en prenumeration skulle behöva kompletteras med enskilda licenser av andra förlag.

Med övergångsperiod avser Hägerstedt den tid det tar för förlagen att utveckla läromedel i alla ämnen och alla studieavsnitt, vilket han tycker de är på god väg att göra.

– Min gissning är att det här är den sista läroplanen som det kommer att finnas fysiska läroböcker till, säger han om den läroplan för gymnasiet som träder i kraft den här terminen för förstaårsstuderandena.

Återanvändning

I fråga om datorerna har Raseborg beslutat att studerandena i gymnasierna får tre fyra år gamla maskiner som använts inom stadens förvaltning.

– De fungerar gott tre fyra år till. Det här är också en hållbarhetsfråga, säger Hägerstedt och konstaterar att datorerna med råge uppfyller de krav som ställs på maskinerna i studentskrivningarna.

Ekonomin kring den utvidgade läroplikten har däremot ännu formen av ett frågetecken. Hägerstedt säger att statens utlovade stöd innebär 205 euro per studerande och år.

– Jag kan inte säga hur budgeten kommer att utfalla för vår del. Det beror bland annat på vilka kurser studerandena kommer att välja. Men redan nu ser jag att det kommer att bli dyrare än vi tänkt, säger han och berättar att staden i sitt budgetarbete räknat med cirka 800 euro per studerande och år under de två första gymnasieåren och 500 euro för det tredje året, enbart för läromedlen.

– Staten har lovat ersätta allt, men slutar det ändå så att upprätthållarna får gräva i sina fickor? Alla gymnasier är i samma situation.

Läs också:

Nils Saramo: Den tryckta läroboken i gymnasiet snart ett minne blott