Skillnaden i läskunnighet mellan de finlandssvenska pojkarna och flickorna som deltog i den senaste Pisa-undersökningen är 59 poäng, till flickornas favör. Detta anses motsvara ungefär ett och ett halvt års skolgång.
Jan-Erik Till är lektor i historia och samhällslära i Karis-Billnäs gymnasium i Raseborg. Han noterar att det är elever inom den grundläggande utbildningen som deltar i Pisa-undersökningen.
– Vi har ju inte alla de eleverna i gymnasiet, också om vi är ett litet landsortsgymnasium som tar in elever med 7,0 i medeltal.
Att det just är pojkarna som skulle läsa dåligt är inget som sticker ut i gymnasiet.
– Men dåliga läsare har vi nog.
Hur tar det sig uttryck?
Det här är en fråga som Janne också diskuterat med sina elever, senast med en grupp abiturienter.
– Orken räcker inte till för att läsa en lång text och ta till sig den. Att fokusera och koncentrerar sig på en sak i gången är svårt.
– Vi lever fortsättningsvis i tron att det här med multitasking är mycket bra, vilket det ju inte är. Det går inte att göra många saker bra samtidigt.
– Det finns också ett medvetet eller omedvetet motstånd mot en bok, säger Janne Till.
En uppgift som dels baserar sig på en lektion, dels på tolv sidor om vinterkriget i en välskriven lärobok i historia. Frågorna i uppgiften kan handla om hur Finland hamnade in i vinterkriget, hur vi klarade av det och vilka följderna blev. Eleverna börjar jobba med uppgiften under en lektion och Janne Till går runt i klasen och följer med arbetet.
– Då ser jag att eleverna inte alls läser texten i boken, de är på Wikipedia, BBC och här och där och hittar innehåll om vinterkriget, eller vinter och vår.
– Det finns brister i hur eleverna söker på webben, trots att sökrobotarna numera är mycket bättre än tidigare och eleverna är bra på källkritik.
Janne Till upplever att eleverna som börjar i gymnasiet är förvånansvärt obekanta med läroböcker och hur de skall användas. Han får förklara hur hans undervisning kan baserar sig på innehållet i boken, som han försöker strukturera för eleverna medan de kan göra anteckningar -antingen direkt i boken eller på sin dator.
Har denna brist på koncentrationsförmåga förändrat dina prov?
– Jo, men det gäller inte bara mina prov. Hela ambitionsnivån har sjunkit. Då jag hittar mina gamla prov för kanske 10–15 år sedan hajar jag till över att jag har ställt så avancerade frågor tidigare.
– Det gäller ju också studentskrivningarna. Vi kan prata om kompetenser och läroplaner hur mycket vi vill men det är studentexamen som styr vardagen i gymnasierna, punkt, slut.
Också material som bara finns på skolans digitala plattform kan bereda eleverna bekymmer. Länkar som Janne Till rekommenderar i samband med detta material känns inte lockande för eleverna, som söker information på andra ställen.
– Det är som något slags protest.
Är texten i länkarna för texttunga? Vill eleverna ha filmsnuttar?
– Det kan vara en förklaring. Jag tror ändå att det mera handlar om att de vill söka själva, vilket de inte alltid är så bra på.
Till berättar att hans undervisning bygger på provokation och dialog. Men argumentationen uteblir eftersom eleverna inte har kunskapen som krävs.
– Eleverna har en enorm tilltro till kunskap ”on demand”. Den information de behöver letar de fram vid behov. Då brukar jag fråga dem om de googlar fram sina åsikter också…
Diskussionen med Janne Till kommer nu att handla om de tidigare skolåren.
– Nog borde ju barnen som börjar skolan på allvar och med tyngd få lära sig läsa, skriva och räkna också i fortsättningen.
– För tillfället finns det tecken på att man uppskattar annat än de grundläggande och tråkiga sakerna. Man vågar inte tråka ut eleverna mera för då får de ångest och blir utbrända och då får man engagera ett helt vårdteam.
– Det ska finnas moderna rackerier och alla skall få en pekdator.
Det där låter cyniskt.
– Det är cyniskt. Jag upplever att vårt bomullssamhälle som vi har hamnat i plockar bort mycket av vad det är att vara människa. Det skall aldrig finnas motgångar och alla måste lyckas genast och hela tiden, annars införs stödinsatser direkt.
– Detta fast vi vet att livet kan vara verkligt jävligt ibland.
Det här är ju varken skolans eller hemmens fel, utan det är samhällsutvecklingen och värderingarna som är boven, säger Till, som jobbat som lärare i nästan 35 år.
Är det alls vettigt att idag undersöka läskunnighet om vi lever i ett helt förändrat samhälle?
– Jo, säger mina elever. Nog måste man kunna läsa.
Definierar ni läskunnighet på samma sätt?
– Vi är överens om vikten av att läsa på ett kvalitativt sätt, så att man förstår det man läser.
Kan det vara så att det är multilitteraciteten som är viktigast nu? Men vi som är dåliga på det vill ändå mäta den ”vanliga” läskunnigheten?
– Det är mycket viktiga frågor! Jag har den marxistiska historieuppfattningen att det är teknik och produktionsförhållanden som skapar de stora förändringarna på den här planeten. Det är ju en teknisk förändring som har påverkat läsandet. Är det så att vi äldre som är mitt i en pågående process inte förstår den?
– Jag lever också i tron att digitaliseringsprocessen kommer att vara större än den industriella revolutionen. – Kanske det inte är viktigt längre att orka sitta och läsa en längre text. Kanske är det viktigare att överleva i flödet och hitta rätt där.
