En arbetsgrupp vid Undervisnings- och kulturministeriet presenterade nyligen 66 åtgärdsförslag på hur man framöver skall stärka inklusionen i våra skolor. Enligt rapporten är en orsak till att trestegsstödet haltar betänkligt att resurserna är bristfälliga. Undervisningsminister Li Andersson föreslår därför att följande regering skall avsätta 200 miljoner för en reform av trestegsstödet. Enligt Andersson skall det vara en permanent satsning som bland annat kan innebära mindre gruppstorlekar och en bindande dimensionering av speciallärare.
Initiativet är välkommet. Lärare på fältet har i många år vittnat om problem med trestegsstödet och lärarorganisationerna har påtalat att de elever som är i behov av stöd inte erhåller den hjälp som de har rätt till. Nyligen slog också riksdagens biträdande justitieombudsman fast att lagstiftningen kring trestegsstödet är luddig och att Utbildningsstyrelsens direktiv inte till alla delar har varit korrekta.
Det återstår att se om de övriga partierna tar lyra på Anderssons inspel. För att en så omfattande utbildningspolitisk reform skall gå i mål bör frågan rimligtvis bli en fråga för de kommande regeringsförhandlingarna. Med mindre än ett halvt år till riksdagsvalet skulle väljarna vara betjänta av att veta vilka partier och vilka riksdagskandidater som är beredda att ställa sig bakom förslaget att reformera trestegsstödet och också trygga den nödvändiga finansieringen. Nu är det upp till bevis för alla politiker som gärna framhåller utbildningens betydelse för Finland.
Följande regering kan inte blunda för de svårigheter som utbildningsfältet brottas med just nu.
Följande regering kan inte blunda för de svårigheter som utbildningsfältet brottas med just nu. Var femte elev inom förskolan eller den grundläggande utbildningen är i behov av någon form av stöd. De här eleverna kan inte lämnas vind för våg. 14 procent av eleverna i åk 9 läser så dåligt att det försämrar deras möjligheter att klara sig i samhället. De här nedslående siffrorna finns att utläsa i Finlands Pisa-resultat. De ungdomar som genomförde testet 2006, när Finlands glansdagar i Pisa-sammanhang inföll, var på en niondeklassares nivå medan kunskapsnivån år 2018 låg på en åttondeklassares nivå. På tolv år har Finland alltså tappat en hel årskurs. Och det är uttryckligen de svaga eleverna, de som är i behov av stöd, som gör att Finland tappar terräng. De lågpresterande ökar hela tiden.
Pisa- undersökningen är ett trubbigt instrument när det gäller att mäta ett lands utbildningsframgångar. Men det är en måttstock som beslutsfattarna ofta tar till sig och den politiska ambitionen är att vända den nedåtgående Pisa-trenden. Om ett drygt år får vi färska siffror. Ingenting tyder dock på att trenden skulle ha förändrats, säger Pisa-forskaren Arto Ahonen. Om trestegsstödet inte fås i skick kommer utförsbacken bara att fortsätta.
