Vi förtjänar en rejäl lön! Det var budskapet när ett 40-tal yrkeshögskollärare samlades på Haaga-Helias trappa (13.5.2026). Endagsstrejken var den 14 i ordningen och punktstrejker har ordnats vid yrkeshögskolor runt om i landet. Det här är historiskt. För första gången någonsin strejkar man inom yrkeshögskolorna. Kollektivavtalet löpte ut den sista mars och ingen avtalslösning har ännu nåtts.
Det fanns en förhoppning om ett avtal då riksmedlare Anu Sajavaara gett ett medlingsbud som både lärarfacket OAJ och de högre tjänstemännen YTK godkände. Men arbetsgivarparten Bildningsbranschen förkastade budet. Därför är fler strejker på kommande. OAJ har redan gett nya strejkvarsel, 18 totalt.
Som ett svar på det förkastade medlingsbudet gav OAJ omedelbart ett strejkvarsel som den här gången gäller alla yrkeshögskolor. En endagsstrejk bryter ut 28.5.2026 om ingen lösning nås före det. Arbetsnedläggningen gäller endast arbetsuppgifter i anslutning till övervakning av urvalsprovet.
Riksmedlaren har i snart en och en halv månad utan resultat försökt hitta en lösning. Det berättar en hel del om svårigheterna, konstaterar strejkgeneral Kaj Raisko.
– Arbetsgivaren kom ut med en modell som skulle ha sänkt lönerna. Ett sådant förslag är oerhört sällsynt i fackföreningsrörelsens historia, säger Raiskio som har varit på plats under alla 14 punktstrejker.
– Det som är gemensamt för alla strejker är att alla kämpar med samma goda anda. En strejk är en allvarlig sak, men här är vi inte allvarsamma. Här råder karnevalsstämning!
Hur har arbetsgivarna förhållit sig till strejkerna?
– En del har varit sakliga medan andra har varit direkt aggressiva. Det har förekommit vissa överslag, bland annat har vissa arbetsgivare krävt att man på förhand meddelar om man tänker delta i strejkerna. Det godkänner vi inte under några omständigheter. Vi har varslat om strejkerna centralt och ingen enskild medlem är skyldig att meddela om hen deltar. Det mest anmärkningsvärda var i Tammerfors och St:Michel där arbetsgivaren hade anställt väktare för att övervaka våra strejkvakter. Helt onödig konfrontation, säger Kaj Raiskio, organisationschef vid OAJ.
Också OAJ:s ordförande Katarina Murto fanns på plats på Haaga-Helias trappa för att ge sitt stöd till de strejkande lärarna. Hon var besviken över att man inte nådde en lösning och att Bildningsbranschen fortsätter på sin kompromisslösa linje.
Det här är en seg konflikt. Vilka är de största smärtpunkterna?
– Det är alltid fråga om en helhet när man förhandlar om tjänstekollektivavtal och jag vill inte lyfta fram någon speciell detalj men Bildningsbranschen har starkt fört fram en lönesänkning för en del inom undervisningspersonalen.
Hur låter det?
– Vi kommer under unga omständigheter att godkänna det. Vi vill ha en rättvis lönelösning. Vi har fört fram en egen lösning på hur lönerna kunde harmoniseras och det borde genomföras så att ingens lön sjunker.
– Det här är principiellt viktig fråga. Tanken med kollektivavtal är inte att sänka lönerna eller försvaga arbetsvillkoren utan att trygga köpkraften och utveckla arbetsförhållandena så att vi kommer framåt, inte bakåt.
Det har ofta varit svårt att nå en lösning med Bildningsbranschen. Vad beror det på?
– Tyvärr har vi de senaste åren alltid hamnat hos riksmedlaren. Det säger något om förhandlingskulturen och den måste vi förbättra. Inom OAJ är målsättning alltid att nå en lösning genom förhandlingar, att hitta kompromisser, säger Katarina Murto.
Text och foto: Mattias Fagerholm
