Vilket språk ska talas i nordiska sammanhang? Frågan aktualiserades nyligen inom Nordiska Lärarorganisationers Samråd NLS, som är ett samarbetsorgan för de nordiska lärarfackliga organisationerna. Det finska lärarfacket OAJ har framfört ett önskemål att mötesspråket inom NLS framöver ska vara engelska, inte skandinaviska som i nuläget. Som motivering uppges att alla inte till fullo behärskar de skandinaviska språken och att engelskan därmed skulle vara likvärdig för alla.
Engelskans roll i det nordiska samarbetet dyker upp med jämna mellanrum. Redan år 2008 satte den finländska veteranpolitikern Erkki Tuomioja, som då verkade som Nordiska rådets president, ner foten. Tuomioja ansåg att man så långt som möjligt bör använda de nordiska språken inom det nordiska samarbetet. Därmed föll ett förslag att göra engelskan till ett av arbetsspråken.
Så sent som år 2024 slog Nordiska ministerrådet ett slag för de nordiska språken genom en gemensam deklaration om den nordiska språkpolitiken. I den betonas att det nordiska samarbetet även i framtiden kommer att bedrivas på de skandinaviska språken, dvs. danska, norska och svenska.
Engelskan har alltså konsekvent skjutits ner som arbetsspråk i Norden. Det nordiska samarbetet bygger på en gemensam värdegrund och där utgör språket kittet. Skandinaviskan är hjärtat i det nordiska och överger man den finns det inte mycket puls kvar.
Skandinaviskan är hjärtat i det nordiska och överger man den finns det inte mycket puls kvar.
Det ska inte stickas under stol med att det ibland kan finnas språkliga utmaningar. Vem har inte utbrustit i ett ”va säger du” i ett samtal med en dansk? En viss språkförbistring betyder ändå inte att vi ska ge upp. Däremot kan dansken kanske behöva sänka tempot en aning medan finlandssvensken bör sålla bland finlandismerna. Också språkörat behöver tränas en smula.
NLS styrelse beslöt att bibehålla skandinaviskan som arbetsspråk. AI skapar lösningar för översättningar, tolkning erbjuds på många av NLS möten och det finns inget direkt förbud mot att använda engelskan. Det är glädjande att NLS värnade om kärnan i det nordiska samarbetet. Samtidigt kan man önska att NLS skulle leva som man lär. På senare år har NLS utredningsnätverk publicerat två rapporter där man tittat på lärartillgången samt hur utbildningen finansieras i de nordiska länderna. De har publicerats på engelska. Argumentet att man vill göra innehållet tillgängligt för en bredare publik klingar ihåligt. NLS är en organisation för nordiskt erfarenhetsutbyte, det finns andra kanaler för internationellt samarbete.
Om det är så att man från finskt håll upplever att skandinaviskan är utmanande och att det saknas en språklig kompetens inom organisationen så kan man påminna om att OAJ har en systerorganisation som rätt obehindrat rör sig i nordiska sammanhang och som med fördel kunde nyttjas för ändamålet. Den organisationen heter FSL.
