Mattias Fagerholm

Prisa eller risa Pisa?

Många suckade av lättnad när Pisa-resultaten publicerades. Finland är fortfarande en toppnation när det gäller läskunskap.

Det befarade raset uteblev. Samtidigt kan man inte heller vara helt nöjd över en kurva som stadigt pekar nedåt. Vi kan gärna sola oss i Pisa-glansen en stund, men samtidigt finns det skäl att fundera på hur trenden skall vändas. Den nuvarande regeringen har talat sig varm för utbildningens betydelse. De satsningar som har gjorts är välkomna, men kan knappast betraktas som en kursändring. Snarare är det fråga om en korrigeringsrörelse.

Man kan fråga sig hur mycket Pisa-resultaten skall påverka vår utbildningspolitik. Är det ändamålsenligt att jämföra olikartade utbildningssystem med varandra? Pisa har med fog kritiserats för att vara ett på tok för trubbigt instrument. Man mäter det som är mätbart och gör därmed det mätbara till det väsentliga.

Samtidigt finns det trender i Pisa som man inte gör klokt i att bara vifta bort. Det gäller inte minst resultatet för Svenskfinlands del. De svenskspråkiga eleverna ligger en bit efter de finskspråkiga.

Skillnaden mellan de finlandssvenska flickorna och pojkarna är större än någon annanstans i de nordiska länderna. De finlandssvenska pojkarna presterar sämre än OECD-genomsnittet. Det här är ingen nyhet. Trenden har man kunnat skönja redan sedan Pisa-starten år 2000. Men några entydiga förklaringar till detta har man inte kunnat ge, och därmed har också de potentiella åtgärderna varit svåra att ringa in.

Att vifta bort resultaten med hänvisningen att de inte är statistiskt signifikanta är att sticka huvudet i busken.

Det finlandssvenska samplet var litet i Pisa-2018. Det är korrekt att påstå att de finlandssvenska resultaten inte till alla delar är statistiskt jämförbara. Men trenderna är tydliga. Att vifta bort resultaten med hänvisningen att de inte är statistiskt signifikanta är att sticka huvudet i busken. Den finlandssvenska skolan klarar sig väl i ett internationellt perspektiv. Men det är av största vikt att de finlandssvenska eleverna håller jämna steg med de finskspråkiga. Sett ur ett minoritetsperspektiv borde den finlandssvenska skolan rent av helst vara snäppet bättre. Nu skulle det gälla för alla instanser som har med utbildning att göra i Svenskfinland att reflektera över hur vi kan slå vakt om vår skola och värna om kvaliteten.