– Provet bara växer, och växer och växer, konstaterar hon.
Från 4 till 17 sidor
Innan studentexamen blev digital hade studentprovet i historia en naturlig begränsning. Alla frågor, eventuella bilder och texter som skulle analyseras måste rymmas på ett konceptpapper, dvs fyra sidor. På den punkten har det skett en markant förändring.
– När jag printade ut vårens studentprov blev det 16 sidor och höstens var 17 sidor. I höstens prov ingick i varje fråga olika delfrågor samt material att analysera. Studentprovet i historia skall i första hand vara ett prov där du visar att du har ämneskunskaper i historia men så är det inte riktigt längre. Provet har blivit ett modersmålsprov där textkompetensen står i fokus. För att kunna få ett högre vitsord räcker det inte med goda ämneskunskaper i historia utan du skall dessutom vara en god läsare, säger Johanna Bonäs.
Långsamma läsare missgynnas
De elever som läser långsamt, men inte tillräckligt långsamt för att ha diagnostiserade läs- och skrivsvårigheter, drabbas av att mängden text som skall bearbetas är så omfattande. Och även exempelvis elever med annan språklig bakgrund.
– Inte ens en snabb läsare hinner läsa igenom alla frågor och alla dokument. Man måste väldigt snabbt försöka överblicka materialet. De som inte hinner skriva sina svar inom utsatt tid blir fler och fler.
Frågeställningar vid sidan av läroplanen
Johanna Bonäs har också reagerat på att frågorna i studentexamen inte till fullo alltid utgår från läroplanens stoff. Så var fallet exempelvis i vårens studentskrivningar.
– Där fanns frågor som bara delvis tangerar läroplanen i historia. Och vissa frågor var så snäva till sin karaktär att det var omöjligt att skriva ett längre svar eftersom informationen är så knapphändig.
– Många högpresterande elever var väldigt chockade efter skrivningarna. De sade att det var onödigt att läsa på provet eftersom frågorna inte gick att förbereda sig på. De undrade om de hade missat någon kurs eller glömt bort någon bok. Så skall det inte vara.
Den fråga Johanna reagerade starkast på handlade om alkoholpolitiken i Finland. Enligt studentexamensnämndens svarasanvisningar skulle eleverna bland annat redogöra för mellanölsförsäljningens flytt till mataffärerna och hur alkoholbeskattningen har förändrats i grannländerna.
– Frågan hör inte till läroplanen i historia. Jag aldrig undervisat om alkoholpolitik eller alkoholbeskattning. Jag tror inte att någon av mina ämneskollegor i andra skolor heller gör det och inte tangeras frågan i några läroböcker. Det är klart att studentexamensnämnden inte är skyldig att följa läroböckerna, men som lärare måste kunna lita på att de böcker som finns följer läroplanen.
– Det står i studentexamensnämndens svarsanvisningar att man skall behärska läroämnets innehåll så som det definieras i läroplanen men ändå ställer man ibland frågor som endast mycket vagt tangerar innehållet.
Snäv infallsvinkel
Ett annat dilemma med frågorna i provet i historia är att infallsvinkeln ibland blir för snäv. Johanna ger som exempel frågan ”Beskriv kvinnans ställning i det medeltida Finland”.
– Det är visserligen en historiefråga, men problemet är att det finns väldigt lite historiskt material om finländsk medeltid och om vi avskärmar det till kvinnorna så blir det ännu mindre. Och dessutom fanns det inget Finland under medeltiden. Så frågan är galet formulerad.
– Jag får känslan att man först gör frågorna och sedan i efterhand funderar vad allt kunde ingå.
Studentexamen fyller en funktion
Johanna Bonäs betonar att hon, trots kritiken, tycker att studentexamen har en viktig funktion.
– Jag tycker att vi bör ha nationella prov så att vi får en likvärdig och rättvis bedömning av våra studerande. Betygsättningen kan variera väldigt radikalt mellan skolor. En nia kan vara en sjua någon annanstans. Men det är viktigt att provet motsvarar elevernas och lärarnas förväntningar och testar det som skall testas.
Läs också:
Studentexamensnämnden: Det digitala studentprovet ger möjlighet till mångsidigare frågor
