Pia Rehn Bergander är sedan ett år tillbaka rådgivare i specialpedagogiska frågor vid Botkyrka kommun i Stockholmsregionen. Inom hennes område finns 22 grundskolor. Före det jobbade hon på Specialpedagogiska skolmyndigheten. Det är en nationell myndighet som arbetar för alla elevers rätt till en framgångsrik skolgång, oavsett funktionsförmåga. För tidningen Lärarens läsare har hon blivit bekant som kolumnist.
Rehn Bergander är nu aktuell med en bok om så kallade dubbelt exceptionella elever. Med det avses elever som trots hög begåvning ofta befinner sig i svårigheter i skolan på grund av parallella funktionsnedsättningar. Boken heter: När det enkla ändå blir svårt – särskilt begåvande elever med ADHD och autism. Den är primärt skriven för lärare.
Pojken som inledningsvis betraktar sig som en paradox symboliserar problematiken ganska väl.
– Han har en IQ (intelligenskvot) på 150 men också ADHD och autism. Otroligt mycket intellektuell förståelse, men inte redskapen för att använda den, förklarar Pia.
Hur hanterar skolan de här eleverna?
– Det brister tyvärr i att man inte ens tänker på att det kan vara så. De flesta av de här eleverna hittar man i kategorin ”han skulle kunna om han bara anstränger sig lite”. Det är de eleverna vi talar om här. Ofta ser man varken begåvningen eller funktionsnedsättningen.
– Kompensationsfaktorn är stark. Ganska långt kan de här eleverna med sin begåvning hitta strategier för att komma runt sina hinder. Men det betyder också att de inte får tillgång till sina maximala resurser, för de går åt till att överleva.
Risk för psykiskt illamående
Särskilt begåvade elever är en utmaning för skolan. De lär sig snabbare än vad skolan har planerat för och tappar lätt motovationen. Det kan på sikt innebära problem på individnivå.
– De sitter och gör allt med vänstra handen. Men på gymnasiet eller på högskolan möter de plötsligt en vägg av grejer de inte fattar. Och då har de ingen studieteknik, eftersom de aldrig har behövt anstränga sig.
Hög kapacitet i kombination med en funktionsnedsättning utgör en riskfaktor. Att ständigt tvingas kompensera för sin funktionsnedsättning tär på krafterna och många av de här eleverna mår psykiskt dåligt.
– Hög begåvning är inte ett problem, på gruppnivå är det en framgångsfaktor. Den psykiska ohälsan uppstår i bristen på kontakt mellan intellekt och funktion.
Hur skall man som lärare hantera de här eleverna?
– Man behöver börja med att själv ha förståelse för problemet och försöka lära sig om det. Sedan är det viktigt att man bygger en relation till eleven så att man får igång en dialog. De här eleverna resonerar ofta på en mer mogen nivå än vad man förväntar sig för åldern och har också ofta en ganska god självinsikt, men de behöver en vuxen som ställer frågorna och faktiskt lyssnar.
Vilka är dina konkreta tips?
– Det enklaste är att när man tex börjar med nya teman i något ämne så gör man ett litet förtest med hela gruppen. Nästa vecka börjar vi jobba med det här, nu får ni i fem minuter skriva ner allt ni vet om det. Det hjälper läraren att lägga upp sin undervisning att den blir differentierad. Man får en uppfattning om hur spridningen ser ut i gruppen. Hur lägger jag upp en undervisning så att alla får någonting som är nytt och som utmanar?
– I matematiken kan man undvika att en elev räknar fem sidor av något som hen redan kan. Det dödar lusten hos de här eleverna. Man kan se till att de här eleverna inte behöver repetera mer än nödvändigt och man kan släppa iväg dem ifall de kunskapsmässigt ligger långt före de andra i klassen. De yttre motivationshöjarna som betyg funkar ofta jättedåligt för de här eleverna.
Krävande föräldrar
För skolan kan föräldrar till barn som har särskild begåvning och en funktionsnedsättning vara utmanande.
– De driver ofta begåvningsbiten och glömmer funktionsnedsättningen. Men skolan ser funktionsnedsättningen och börjar i den ändan. Då har man en krock mellan hem och skola som är ganska påtaglig, säger Pia Rehn Bergander
Omfattning?
Att på rak arm säga hur stort problem det rör sig om är inte helt lätt. Det kan nämligen vara svårt att upptäcka en funktionsnedsättning hos en elev med särskild begåvning. Delvis är det också en definitionsfråga. Var drar man gränsen för särskild begåvning? En definition är en IQ som överstiger 125.
– Man behöver börja med att inse att det inte är helt ovanligt att de här eleverna finns och man kan räkna med det finns någon i varje klass.
Har skolan förutsättningar att möta de här eleverna?
– Med ökad kunskap, ja.
Pias kolumner i Läraren:
Vi utvecklas inte i ett vakuum
Utgå från elevernas individuella förutsättningar
