Det tog mig ganska lång tid att förstå varför min tydliga struktur inte räckte för att just hon skulle göra sin läxa. Även om jag lade en hand på hennes axel och en annan på planeringen gång på gång kom hon slokande till nästa lektion med ogjort arbete.
Jag funderade på det en hel del. Hon hade lätt för att lära och ville så mycket, och vi hade dessutom den där varma relationen som gör det ännu svårare att säga att man har glömt. Jag kunde nästan fysiskt känna skammen och förhöll mig därefter, men undrade ofta och prövade tankar. Var läxorna jag gav ändå för svåra på något sätt? Behövde hon mer tid?
– När ska jag vara klar med läxan,frågade hon en ny måndag.
Så långt inget nytt.
– På torsdag, svarade jag.
Så långt inget nytt.
Hon vägde lite från sin ena fot till den andra.
– Jamen jag menar… när ikväll…?
Där kom det. ”När ikväll?”
Från och med då hade hon alltid en egen deadline. Den var tajt. Samma kväll skulle läxan vara klar, och om den var det vet jag inte, men den var i alla fall alltid klar på torsdagar. Hon verkade stolt, och jag var glad för hennes skull utan att fullt ut förstå.
Nu, många år senare, vet jag att vissa av oss människor har korta tidsrymder. Har man adhd är de särskilt mycket kortare än andras, och saker som inte görs genast tenderar därför att slukas av det svarta hål som tar vid några timmar eller dagar från nuet. Saker bara försvinner, och kommer de tillbaka så sker det förmodligen i spöktimmen med de vildaste draghästarna, ångest och panik.
Inget av det beror på nonchalans, bekvämlighet eller oförmåga att förstå. Lika lite som en impulsiv elev saknar information om vad som är rätt och fel saknar någon vilja att lyckas i skolan. Det finns sannolikt få saker elever med adhd hellre skulle önska än att kunna lyssna lika länge som de andra och sedan omsätta sin förståelse i praktik.
Om bara motorn kunde starta när man behöver den, då skulle det gå. Om bara bromsarna fungerade när man är på fel väg, då skulle det gå. Om bara lyktorna kunde lysa i rätt riktning, då skulle det gå.
Om bara…
Om bara världen kunde förstå.
