Den svenska servicen i Vanda kommer inte att försämras. Det försäkrar stadsdirektör Pekka Timonen i en intervju för HBL med anledning av stadens planer att stöpa om förvaltningen och införliva den svenska skolförvaltningen med den finska. Exakt hur det kommer att ske är i skrivande stund oklart. Frågan kräver en förändring i stadens förvaltningsstadga och ska ännu klubbas i stadsfullmäktige.
Det som man kan slå fast redan nu är att stadsdirektören rör sig på tunn is när har lovar att den svenska servicen inte kommer att bli sämre. Det är nämligen rätt uppenbart att den svenska minoritetens rörelseutrymme kommer att minska i staden i och med förändringen. Det kommer inte att finnas samma fokus på de svenska frågorna och den redan nu rätt trängda finlandssvenska minoriteten får svårare att agera. Strukturerna är en central del av en levande tvåspråkighet. Förvånande att Pekka Timonen, som paradoxalt nog är ordförande för nätverket Svenska nu, väljer att blunda för det faktumet.
Nyligen nåddes vi också av nyheten att Kommunförbundet sparkar tidningen Kommuntorgets svenskspråkiga chefredaktör. Produktionen ska slås samman med finskspråkiga Kuntalehtis redaktion. På detta sätt ska, hör och häpna, det svenskspråkiga digitala utbudet stärkas. Chefredaktörens modersmål är av sekundär betydelse, uppger KL-kustannus för HBL.
Man låter förstå att en sammanslagning eller nedläggning är till fördel för det svenska och rent av kommer att stärka den svenska servicen.
Den hotade svenska skolförvaltningen i Vanda och Kommuntorgets sparkade chefredaktör är två separata frågor. Men i båda fallen är retoriken den samma. Man låter förstå att en sammanslagning eller nedläggning är till fördel för det svenska och rent av kommer att stärka den svenska servicen. Alla som har verkat i tvåspråkiga sammanhang vet att det i regel är precis tvärtom.
Osökt går tankarna till tidigare SFP-basen Christoffer Taxells kända paradox: ”Tvåspråkiga lösningar leder ofta till enspråkighet och enspråkiga lösningar garanterar tvåspråkigheten.” Taxell myntade uttrycket under en skolinvigning i Närpes i början av 80-talet. Sedan dess har tvåspråkigheten förändrats och paradoxen har också ifrågasatts och kritiserats för att vara| föråldrad. Samtidigt är det ännu idag svårt att peka ut exempel där paradoxen inte skulle vara relevant.
Christoffer Taxell menar själv att paradoxen inte är hans och att den de facto inte heller alls är någon paradox. Det är en beskrivning av verkligheten och jag tycker att det är bra att ha verkligheten som utgångspunkt för en diskussion, säger han. Både i Vanda och vid Kommunförbundet kunde man med fördel föra in lite verklighetsförankring i diskussionen och i sitt beslutsfattande.
