En ständigt återkommande fråga under strejkvåren var hur man skall lyckas tygla lärarnas växande arbetsmängd. Lärarnas arbetstid tenderar att svälla som en jäsande bulladeg och många lärare vittnade om att en begränsning i arbetsmängden har högre prioritet än löneutvecklingen. Den medlemsundersökning som FSL lät genomföra i samarbete med Åbo Akademi gav också vid handen att orken tryter i många lärarrum.
Ett problem med att begränsa lärarnas arbetsmängd bottnar i arbetstidssystemet. Lärarnas avlöning baseras långt på undervisningsskyldigheten och alla de arbetsuppgifter som finns utöver själva undervisningen ryms inte på långa vägar in i den snålt tilltagna samplaneringstiden.
Tanken med försöken med årsarbetstid för lärare inom den grundläggande utbildningen har i korthet varit att utreda om det kunde vara ett sätt att begränsa arbetsmängden. På nyhetsplats i denna tidning beskrivs erfarenheterna från försöksskolan Mankolan koulu. Man kan urskilja vissa guldkorn. Vid skolan har man kunnat sätta ord på olika arbetsmoment och också kunnat definiera hur mycket de är värda i arbetstimmar. Det är hälsosamt för vem som helst att stanna upp och fundera hur många arbetstimmar man lägger på olika saker. Finns det en rimlighet i hur mycket tid vissa arbetsmoment tar i anspråk? Satsar man sin tid på rätt saker?
Det är rätt uppenbart att lärarnas arbetstidssystem inte är hållbart i längden.
Usken är på många sätt ett föråldrat arbetstidssystem. Fördelen är att den utgår från det centrala i lärarskapet, nämligen undervisningen. Och att undervisa är uttryckligen det som många lärare vill sätta energin på. Samtidigt kan man inte blunda för att skolan med åren har blivit mer mångfacetterad. Onekligen sker också många centrala arbetsmoment utanför klassrummet. Frågan är om balansen mellan arbetet med eleverna och så kallat övrigt arbete är den rätta. Att göra lärarna till någon form av skolbyråkrater är enormt resursslöseri.
Det är rätt uppenbart att lärarnas arbetstidssystem inte är hållbart i längden. När begränsande mekanismer saknas blir arbetsbördan lätt för stor. Årsarbetstid är kanske inte lösningen, men det skulle gälla att vaska fram nya modeller. Inga finlandssvenska skolor medverkade i de nu avslutade försöken och det skulle vara värdefullt om man i Svenskfinland kunde laborera med olika modeller. Initiativet får nämligen gärna komma från lärarhåll. Ivern från arbetsgivarhåll är måttlig då det är uppenbart att kostnadsbilden förändras om lärarna skulle få betalt för allt det arbete man gör. Vid försöksskolorna uppger man att lönekostnaderna har ökat. Framför allt skulle det vara väsentlig att hitta ett system som lärarna själva är tillfreds med.
