– Det är verkligen ett ”big no no”. Eleverna skall lära sig att jobba tillsammans oberoende av könstillhörighet. Att separera dem är den kortsiktiga lösningen. Man tar bort symtomet, men inte orsaken. Man måste gå till botten och fundera vilken syn på flickor och pojkar de här eleverna har. Hur ger de plats till varandra? Vilken typ av relationer har man i gruppen? Den typen av långsiktiga och ganska arbetsamma processer måste man sätta igång i sin skola i stället för att bara tro att delar man upp dem så löser det sig. Gör inte det, säger Heikkilä.
Metoo en väckarklocka
Mia Heikkilä är aktuell med boken Skolutveckling och jämställdhet. Där ges konkreta tips på hur man kan jobba med jämställdhetsfrågor i skolan. Metoo-rörelsen blev en väckarklocka för många och skolan drabbades lika mycket som det övriga samhället.
En levande jämställdhetsplan
Mia Heikkilä betonar vikten av att varje skola skall ha en jämställdhetsplan, men är också väl medveten om att det lätt går som det går med många andra planer och dokument. Det blir liggande i skrivbordslådan.
– Det är väl just det som är dilemmat. Det är helt upp till hur skolan använder sina planer. Förstår vi att planerna på riktigt kan vara ett verktyg för hur vi jobbar? Planer är bra om de hålls levande och inte är en statisk produkt. För utan en plan blir ingenting gjort.
Rektorn är ansvarig för jämställdhetsarbetet
Och för att jämställdhetsplanen verkligen skall bli ett levande dokument riktas blickarna mot skolans rektor.
– För att få till ett bra jämställdhetsarbete så måste det organiseras. Det kan inte vara så att rektorn på en kick-off inför ett nytt läsår säger att jämställdhetsarbetet är jätteviktigt och nu ska alla jobba med jämställdhet. Och så pratar man inte mer om det. Nu raljerar jag, men man måste se till att det finns en organisation, en plan för hur man skall ta hand om det här.
– Det är rektorn som ansvarar för att det blir att arbete som är långsiktigt. Att det inte blir något som slocknar efter en vecka eller två.
Hur skall man göra så att det inte slocknar?
– Man måste hitta tid och avsätta resurser för ändamålet. För det här är ett viktigt arbete.
”Jämställdhetsuppdraget berör alla lärare”
Men också om ansvaret för jämställdhetsarbetet på en skola vilar på rektorns axlar så berör det i allra högsta grad även lärarna.
– Jämställdhetsuppdraget berör alla lärare. Alla måste känna att man har ett visst ägarskap i de här frågorna.
Jämställdhetsuppdraget berör alla lärare.
– Jämställdheten måste bli till, kanske allra mest, i undervisningen. Undervisningen måste vara genusdidaktisk. Genus behöver vara en deI av planeringen. För mig blir det helt ologiskt om eleverna jobbar med sina identiteter, men om läraren i sin planering av undervisningen inte har någon beredskap för att det här sker.
Vetenskaplig grund och erfarenhet
Vetenskap och beprövad erfarenhet skall vara grunden för jämställdhetsarbetet.
– Vi måste komma bort från åsiktsmaskineriet, när det gäller jämställdhet i skolan. Det finns jättemycket forskning om genus i skolan som vi kan använda oss av.
– Erfarenhet kan också vara ett verktyg för skolor. Det finns inte endast en beprövad metod för jämställhetsarbetet för det måste alltid baseras på det sammanhang som skolan finns i. Alla skolor bär på lite olika utmaningar.
Lyckat jämställdhetsarbete?
Om tanken att separera flickor från pojkar är ett exempel på en mindre lyckad lösning så hur kunde ett lyckat jämställdhetsprojekt då se ut? Mia Heikkilä nämner ett kollegium som tog korta filmsnuttar på varandra i olika undervisningssituationer. Detta för att se hur man gjorde skillnad på flickor och pojkar. – Det man såg var att lärarna skapade olika sociala situationer med eleverna. Lärarna fick en avspänd relation med flickorna för de sökte sig mer socialt till lärarna. Men pojkarna fick till exempel mer kortfattade instruktioner och frågor. De blev lite distanserade från undervisningen.
