Framtiden är mera oviss än någonsin. I det mångkrisande samhället skenar levnadskostnaderna i spåren av ökade räntor och höjda priser på mat och energi. Högst troligt är att den höga inflationen ger svallvågor som kan stavas lågkonjunktur och sjunkande sysselsättningsgrad.
Svåra tider leder lätt till inbesparingar på såväl riksnivå som på kommunal nivå. För att få budgeten att gå ihop innebär det ofta för skolans del att gruppstorlekar växer, det tummas på stödfunktioner och övrig verksamhet skärs ned. Sådana åtgärder lägger långtgående spår i våra ungas utveckling, kunnande och välbefinnande, vilket drabbar hela samhället på lång sikt.
Då ingen vet hur morgondagen ser ut är det extra viktigt att fundamentala element i samhället är stabila. Fundamentala element som skolan, där vi skapar grunden för trygghet. En trygghet som är avgörande för landets framtid – våra barn och unga.
Sittande regering har låtit göra en utbildningspolitisk redogörelse. En gedigen utredning där framtida behov tydliggörs, men även behov av utbildningssatsning i svåra tider. Att tro att vi i landet ska ha den bästa utbildningen i Norden genom att göra de minsta satsningarna på utbildning är utopi. Det är ohållbart att tro att vi genom de minsta satsningarna fortsättningsvis skulle uppnå de bästa resultaten.
Utbildning är framöver kommunernas viktigaste uppgift. En ansvarfull uppgift som kan leda till stora ojämlikheter i tider då årskullarnas storlekar minskar. Därför är det av största vikt att vi får en mera tydlig statlig styrning som garanterar jämlik utbildning och inte vilar på kommuners prioriteringar.
God utbildning och kunnande spelar en avgörande roll i ett välfärdssamhälle. Förutsättningarna måste vara hållbara. Det behövs kontinuerliga satsningar på utbildning på riksnivå men även på kommunal nivå – också i svåra tider. Kanske speciellt mycket i svåra tider. För en fungerande välfärd behöver baskunnandet tryggas i landet. Utöver det måste varje individ erbjudas reella möjligheter att utvecklas till sin fulla potential.
På kort sikt är det klokt att förhindra nedskärningar inom den offentliga sektorn. Det är inte läge att spara bort vare sig lärare, rektorer eller annan personal inom skolan. Varendaste lärare och rektor behövs. Liksom vareviga skolhandledare, kosthållschef och vaktmästare.
På lång sikt är utbildning dessutom det bästa skyddet mot ekonomiska kriser. Utbildning är även en faktor som kan ingjuta hopp och framtidstro. Och återigen – grunden för framgångsrika utbildningssatsningar är att lärarna har stabila och trygga villkor för sitt arbete.
