Problematiken med skolfrånvaro utmanar skolsystemet, hemmet och samhället. Framför allt är det en riskfaktor för elevers mående och lärande. Vi lärare och rektorer ser det här i vår vardag.
Skolfrånvaro är ett komplext problem, och det finns definitivt många orsaker bakom det. Det är ingalunda så att ökningen helt och hållet kan förklaras av pandemin, men konsekvenserna av dessa extrema tider syns bland växande barn och unga, och kommer med högsta sannolikhet att göra det också en tid framöver. Därför är det viktigt att vi tar problematiken på allvar.
I de högre klasserna står klassföreståndaren för trygghet och kontinuitet under de åren då undervisningen är ämnesbaserad. Klassföreståndaruppdraget är brett, det är knappt med tid och det upplevs som betungande vartefter åläggande efter åläggande läggs på uppdraget. Frånvarotrappor är i sig en god tanke. Men att klassföreståndaren ska följa upp varje enskild elevs frånvaro och agera enligt föreskrifter tar enormt mycket tid. Tid som egentligen inte finns.
Då problem i samhället identifieras så blir det ofta skolans jobb att fixa dem. Den trenden måste vi omedelbart svänga. Att bygga en fungerande verksamhetskultur som vilar på delaktighet och öppenhet är väsentligt för varje skola. En stor utmaning just nu är antalet aktörer som profilerat sig på skoltrivsel eller välmåendefrågor och ser skolan som sin arena för business. Rektorn måste stå dörrvakt och värna om begrepp som lärande, trygghet och välmående utgående från skolans ramar.
Tidsbristen för klassföreståndare i allt större basgrupper uppstår då skolfrånvaron inte enbart ska följas upp, det ska också hållas kontakt med vårdnadshavare, det ska ageras kring frånvaron genom att sammankalla till möten på olika nivåer och i olika omfattning beroende på var i frånvarotrappan eleven befinner sig. Tid behöver också ges åt klassföreståndaren att kunna stöda, handleda i skolgång och se varje växande elev.
Tidsbristen blir akut då det mångprofessionella förebyggande samarbetet haltar och antalet individuella möten kring elevers skolfrånvaro ökar lavinartat. Och ansvaret förblir skolans.
Intentionen i det förebyggande arbetet i skolan kring välmående är att involvera vårdnadshavare i välmåendefrågor. Varje förälder har en central roll som stöd i barns skolgång. Föräldrar är också viktiga i arbetet kring skolfrånvaro. En fungerande relation som bygger på tillit och respekt mellan hem och skola är därför guld. Den relationen bygger på en öppen verksamhetskultur där alla vet hur man i skolan dagligen jobbar kring skolfrånvaro och hur man kan samarbeta. En verksamhetskultur där ett telefonsamtal eller ett meddelande är ett tecken på en gemensam oro eller att man bryr sig.
Skolan fungerar utgående från styrdokument och lokal skolutveckling görs inom de ramarna. Utöver lokal skolutveckling finns statliga projektmedel att sökas för att utveckla modeller till exempel kring just frånvaro.
Nästa läsår finns klara nationella föreskrifter kring hur vi i skolan ska följa upp och agera kring skolfrånvaro. Men det räcker inte. Att bygga en verksamhetskultur som ökar skoltrivseln är av största vikt för en välmående skola. Till det behövs tid, tillit och tydliga rutiner. Ja, och ett jättestarkt skol-tillsammans.
