Mattias Fagerholm

Tehy på tvären

Vi är inte problemet, vi är lösningen. Så lyder sloganen i vårdfacken Tehys och Supers gemensamma kampanj i vårens avtalsrörelse.

Frågan är bara när man är pigg på att vara en del av lösningen. I långdansen kring kommunsektorns tjänstekollektivavtal har det blivit allt mer uppenbart att vårdfacken vill valsa åt ett eget håll.

Känslan att vårdfacken inte riktigt på allvar eftersträvar en lösning till valborg, vilket de andra förhandlingsparterna förbundit sig vid, har vuxit sig allt starkare. Vårdfackens förhandlingsorganisation Sote rf skapade en viss irritation genom att kasta fram ett lönekrav som enligt arbetsgivarorganisationen KT:s arbetsmarknadsdirektör Markku Jalonen överskred 10 procent, och han kastade temporärt in handduken. Sote har också signalerat att förhandlingarna borde läggas på is i och med coronakrisen.

I långdansen kring kommunsektorns tjänstekollektivavtal har det blivit allt mer uppenbart att vårdfacken vill valsa åt ett eget håll.

För vårdfacken är det givetvis coronapandemin som spökar. Mitt i en hälsovårdskris är det otänkbart att ta till stridsåtgärder. Och utan stridsåtgärder är det svårt att driva igenom de rätt tuffa lönekrav som man har lagt fram. Sote rf vill ha ett löneprogram som på tio år årligen skall ge vårdarna 1,8 procent utöver den allmänna linjen. Det skall äta upp lönegapet till de mansdominerade branscherna. Därav sannolikt det halvhjärtade intresset för avtal just nu. Vårdfackens stridsplan är svår att förverkliga så länge pandemin härjar.

Inom förhandlingsorganisationen FOSU, som bland annat företräder lärarna, har man kunnat ana en viss frustration över det låsta läget. Olli Luukkainen, ordförande för både lärarfacket OAJ och FOSU, har antytt att det inte är arbetsgivarparten som är problemet. FOSU:s verksamhetsledare Maria Löfgren har konstaterat att somliga dansar, medan andra på riktigt försöker nå en lösning. Det är inte svårt att räkna ut åt vilket håll gliringarna går.

För FOSU:s och lärarnas del hade man sannolikt redan kunnat nå ett samförstånd med arbetsgivarparten. Men det finns fler vid förhandlingsbordet. Frågan är om Sote kan omfatta riksförlikningsman Vuokko Piekkalas medlingsbud. Om vårdfacken godkänner budet är det sannolik med långa tänder. Och betyder ett nej att hela lasset stjälper? Inte nödvändigtvis, det är möjligt att sluta ett avtal också utan vårdfacken. Men risken för att hela uppgörelsen flyttas till hösten är inte utesluten. Det kan bli upptakten till att vårdfacken drar med lärarna i en strejkvåg. Med tanke på hur den kommunala ekonomin störtdyker kan det dessvärre innebära att man får stånga pannan blodig för att nå en uppgörelse som man är nöjd med. En sak är klar: kommunernas ekonomi kommer inte att vara bättre i höst, snarare tvärtom.

Läs också:

Vårdfacken fällde medlingsbudet

Medlingsbud i de kommunala förhandlingarna

Senaste artiklar