Inger Damlin

Förvaltare som bromsar och innovatörer som gasar på

Efter att en dag i september ha lyssnat på Timo Aros förträffliga samhällsanalys vaknade filosofen i mig. 

I tider av oro och förändring kommer våra mänskliga drag fram. De förändringsbenägna vill utveckla medan förvaltarna blir rädda och håller fast i nuet. Det finns de av oss som aktivt för fram sina åsikter och så finns det de som stilla betraktar. En del av oss är förnyare och andra förvaltare. Men det som förenar oss är att vi är likvärdiga, vi behövs. 

Utveckling kräver att man frångår det man gjort och skapar någonting helt nytt. För hur gärna vi än önskar så sker ingen utveckling utan nytänkande även om det kan vara belastande.  

Då man ser bakåt har förändringen aldrig gått så fort som den går nu just nu, den accelererar dag för dag. Förändringarna kräver att även du och jag förändras, som lärare och rektorer. Kanske är det så att en del av oss förändras, utvecklar nya färdigheter medan andra gärna blundar för den förändring som pågår. Digitalisering av utbildning är en av de förändringar som vi inte kan blunda för, den följer oss i varje steg vi tar. Att säga att jag inte vill vara med fungerar inte. 

I det land där vi alltid pratat om jämlikhet lever vi nu i ett allt mera polariserat samhälle, det syns mellan regioner, folkgrupper och inkomstgrupper. Polarisering förklaras av urbanisering, demografi och regionala nischer och kommunerna får ta den ekonomiska smällen. Konsekvenserna ser vi i våra skolor. 

Jämlik utbildning byggs inte enligt samma recept som tidigare. När allt färre föds och allt fler lever längre, i kombination med flyttrörelsen, påverkas givetvis utbildningen. I en del kommuner behövs fler skolor medan andra kommuner är tvungna att se över sina skolnät – allt för att garantera en kvalitativt god utbildning.  

När vi pratar om framtidens skola måste vi höja blicken. Med nödlösningar och “kvickfix” bygger vi dyrt och kortsiktigt. Långsiktiga lösningar där strukturer granskas och begrepp som digitalisering byggs upp är stabila grundstenar i framtidens skola. 

Vi behöver skolkritiker och vi behöver innovativa skolförnyare som lyssnar till varandras åsikter och skapar nytt. Vi behöver en engagerad dialog mellan skolans representanter och beslutsfattare i kommunerna.   Vi lärare och rektorer kan visa vägen och modigt lyfta framtidens skolfrågor. Vi vet att det är samhällsdebatten och dialogen som skapar utveckling av hållbara utbildningslösningar. 

Senaste artiklar