– Lite som att säga att jag som Kokkolabo är från Jakobstad, skrattade Granskog. Hon fick genast det onda ögat av Pocke Wikström, uppvuxen Jeppis. Antagonismen mellan de två städerna är väl känd.
Regionala spänningar och olikheter är en del av Svenskfinland, även FSL. Granskog ville därför veta hur väl kandidaterna känner till Svenskfinland, utanför sin egen region.
– Inte så väl, sade Linda Felixson. Men jag gjorde en praktikperiod i östra Helsingfors. Det var en ögonöppnare.
– Helsingforsregionen är jag lite osäker på, medgav Christoffer Sourander, uppvuxen i Nykarleby och verksam på Kimitoön.
– Jag har bott på Åland, i Åbo Västnyland, Kotka och nu i Helsingfors, sade Pocke Wikström.
Pamela Granskog, till vardags sakkunnig vid Undervisnings- och kulturministeriet, drog sig till minnes att hon för sex år sedan också modererade en FSL-ordförandedebatt. Då önskade man en moderator som kom ”utifrån”. Vad innebär det? Svenskfinland är i sig litet, den finlandssvenska lärarkåren ännu mindre och kokar man ihop det till FSL-aktiva blir skaran inte stor. Är jag som tidigare modersmålslärare och FSL-medlem ”utifrån”, funderade Granskog.
Ska FSL:s ordförande ha en bakgrund inom förbundet?
– Nog anser jag det. Det är utmanande om man inte känner till FSL. Vi är en liten familj, sade Sourander.
– Det är bra att ha varit aktiv på någon nivå. Det har för mig varit nyttigt att ha olika roller, sade Felixson.
– Som det ser ut idag, då ordförande leder både styrelsen och förbundskansliet, är det en fördel att på något plan varit aktiv, sade Wikström.
Finns det inte en risk att det blir för smått?
– Ja, det kan vara bra att vidga vyerna. Samtidigt kan det vara svårt att komma in i FSL utifrån, sade Felixson.
– Risken är att FSL blir en klubb för inbördes beundran, en inre krets, sade Wikström.
Hur ska ni se till att det fläktar inom förbundet, att det hålls livskraftigt?
– Vi ska välkomna nytt blod, få med nya röster. Våga bredda nätverken, sade Felixson.
– Vi har medlemsgrupper där vi har för få medlemmar. Vi ska föra fram att vi är Finlands svenska lärarförbund, sade Wikström.
– Medlemmarna måste se idén med att vara med i FSL-familjen, sade Sourander.
Hur ser du till att styrelsen också vågar diskutera svåra frågor?
– Syftet är inte att visa att man har rätt utan att visa att man förstår varandra. Då kan man nå en kompromiss, sade Wikström.
– Titel och position får inte bli viktigare än uppdraget, sade Sourander.
Också publiken flikade in några frågor. Inka Halkivaha, medlem av FSL:s styrelse, konstaterade att Christoffer Sourander tidigare sagt att FSL bör vässa tänderna och undrade vad betyder det i praktiken.
– FSL gör ett bra arbete, men det betyder inte att man inte kan göra det bättre. Vi ska vässa tänderna i alla sammanhang som det går. I diskussioner med politiker måste vi köra vår linje hårdare, svarade Sourander.
– Det handlar om vår image och bild utåt. Klart är att med en ny ordförande ändrar också kulturen. Är det att vässa tänderna? Kanske det är så, sade Felixson.
– Vi gör redan mycket, men vi kunde tydligare visa vad vi gör. Visa garnityret, uppmanade Wikström. Le!
Text och foto: Mattias Fagerholm
