Inramningen är det inget fel på när visionsrapporten presenteras (11.2.2026). Delegationsordförande Katri Saarikivi skissar under kristallkronornas sken i Ständerhuset upp hur grundskolan borde utvecklas. Hon konstaterar att den finländska grundskolan har varit en framgångshistoria men att världen förändras i rasande takt. Kriserna avlöser varandra och AI:n har tagit oss med storm. Det innebär att det är dags att vaska fram grundskolan 2.0.
– Tanken är inte att grundskolan ska anpassa sig. Skolan är en kraft som kan förändra det finländska samhället, säger Saarikivi.
Slå vakt om det som fungerar
Tanken är inte att uppfinna hjulet på nytt. Tvärtom ska man slå vakt om och bevara det som fungerar eller är värdefullt i dagens grundskola. Här nämner Saarikivi en för alla gemensam, avgiftsfri och med offentliga medel finansierad grundskola. I visionen vill man slå vakt om rektorernas och lärarnas yrkeskunskap och autonomi. Närskolan betonas, och det ska vara en ”riktigt byggnad”, dvs en fysisk skola. Hur det ska lyckas kan man undra. Grundskolenätet har minskat med över 70 procent i Finlands kommuner åren 2011–2024.
Men det här är en vision, det betonas upprepade gånger. Avsikten är att skapa en målbild, hur vi ska ta oss dit är en annan femma. Den som förväntar sig konkreta svar i rapporten blir besviken.
Bildning och samarbete
Vad ska då förändras i framtiden grundskola? I visionsrapporten betonas bildningens betydelse som en förändringskraft. Framtiden är oviss, det enda vi vet är att den kommer att vara föränderlig. För att möta och hantera framtiden krävs bildning. Det är en överlevnadsmekanism.
Välmåendet lyfts fram. I visionen vill man också se samhörighet, framom individualism. Kunskap skapas nämligen genom interaktion och ett socialt sammanhang är en start för inlärning.
– Endast en hjärna räcker inte till i framtiden, säger hjärnforskaren Saarikivi. Vi behöver samarbeta.
Samtidigt påminner hon om det finska ordspråket ”joukossa tyhmyys tiivistyy”, dvs dumhet trivs i sällskap. Skolans roll är att se till att det blir tvärtom, att det sociala blir en grogrund för kunskap.
– Var inte rädd för framtiden. Skolan ger dig de redskap du behöver för att möta den, sammanfattar Katri Saarikivi andemeningen i rapporten.
Grundskolan – ett framgångsrecept nu och då
Grundskolan som idé och fenomen lovordas upprepade gånger. Undervisningsministern sällar sig i hyllningskören efter att ha mottagit rapporten.
– Grundskolan är Finlands viktigaste framtidinstitution, säger Anders Adlercreutz.
Han beskriver grundskolereformen på 70-talet som en av de allra viktigaste reformerna någonsin i Finlands historia. En reform som i början av 2000-talet fick värdens utbildningsblickar att riktas mot Finland då vi toppade Pisamätningarna. Riktningen på Pisakurvan just nu är inte önskvärd, medger Adlercreutz och det är en orsak till att visionen ska tydliggöras. Han lovar mer konkreta åtgärder och syftar på de arbetsgrupper vid ministeriet som ännu denna vår ska presentera sina åtgärdsförslag. Först ut är demografigruppen som presenterar sina resultat 12.3.2026 och gruppen som tittat närmare på läranderesultaten 29.4.2026.
– Vi behöver inre uppfinna grundskolan på nytt. Men uppdraget ska klargöras för att svara på framtidens utmaningar, säger Adlercreutz.
I visionen slås ett slag för det livslånga lärandet och bildningens betydelse. Vilket är något som undervisningsministern välkomnar.
– Bildning är det som finns kvar när detaljerna i provet har bleknat, säger han.
Visionen ser inte till resurserna
Professor Mari-Pauliina Vainikainen redogör för den grupp som i visionsrapporten fokuserat på inlärningsförmågan. Vainikainen vill inte att man i framtidens grundskola ska gå där ribban är lägst. Att gnidas lite mot varandra är att växa som människa, vidhåller hon.
Tidningen Läraren noterar en mening som kan komma att väcka debatt: Eleverna ska lära sig att styra sin egen lärandeprocess. Rubrikerna var stora när Aino Saarinen i en uppmärksammad doktorsavhandling lät förstå att Finlands ras i Pisa delvis berodde på självstyrt lärande.
Mari-Pauliina Vainikainen är den enda som nämner ordet som alla andra konsekvent har undvikit att ta i sin mun: resurser. Vid sidan av en lärarutbildning som är i tiden och blickar framåt behövs också tillräckliga resurser, slinker det ur henne.
Resursfrågan är det som lärarfacket OAJ omedelbart hugger på. Presentationen av visionsrapporten är ännu i full gång när OAJ i ett pressmeddelande menar att den sjunkande nativiteten innebär att kommunernas finansiering minskar med ca 200 miljoner årligen. Utan korrigerande beslut betyder det en nedskärning på en miljard euro innan vi har nått slutet av nästa regeringsperiod. En förutsättning för att visionen ska kunna förverkligas är att den nuvarande regeringen i vårens budgetförhandling och följande regering i sitt regeringsprogram tryggar finansieringen, slår OAJ fast.
– Framtiden byggs med dagens beslut. Om finansieringen urholkas i takt med att årskullarna minskar kan vi inte påstå att vi vill skapa världens bästa skola eller att vi vill höja utbildningsnivån. Pengarna måste hållas kvar i utbildningssystemet, säger OAJ:s utbildningspolitiska direktör Nina Lahtinen.
Parlamentarisk uppföljningsgrupp
Också om resursfrågan och de konkreta åtgärdsförslagen lyser med sin frånvaro måste visionsrapporten ses som ett gediget arbete. Venla Bernelius, som långt är den som har styrt upp arbetet, öppnar upp processen. Under åren 2024-25 har de 46 sakkunniga i delegationen jobbat med rapporten. De har backats upp av undervisningsministeriets tjänstemän och omkring 5000 personer har kommit till tals genom webbforum. Det är även viktigt att det finns en parlamentarisk uppföljningsgrupp. För om visionen inte bara ska bli vackra ord på ett papper krävs en parlamentarisk förankring.
– Skolan ska inte bara reagera på förändring utan skapa den förändring vi vill se, säger Venla Bernelius.
Text: Mattias Fagerholm
