Ett blåmärke är ett sår inne i din hud, säger Lina. Årskurserna 3 och 4 har samlats till gemensam samling inför förmiddagens arbetspass. Läxan till idag har varit att titta på en film som handlade om ett sår, rent av ett benbrott. Klasslärare Susanne Holmberg vill veta om eleverna lärde sig något. Nästan alla händer sträcks mot taket.
– Jag lärde mig att man kan tejpa sår, säger Erin.
Temat som man jobbar med i team 3-4 vid Sannäs skola i Borgå heter ”Jag och du mår bra”. Idag är det fyra olika stationer som gäller. Susanne skickar iväg eleverna till olika håll i skolan. Vid den första stationen sätter man stopp för bacillerna. För eleverna innebär det mer konkret en läsförståelse. I den andra gruppen är uppgiften mer handgriplig. Vad skall man göra om någon har stukat en fot? Kyla och bandage föreslås. Och mycket riktigt får alla vrister ett stadigt förband omkring sig. Vid station tre får eleverna se en filmsnutt som handlar om hur sjukdomar smittar och de skall därefter svara på ett quiz. Gruppen kan enas om att den viktigaste orsaken till god handhygien knappast är att maten smakar bättre om man tvättar händerna före man tillreder den. Skolhälsovårdaren är lägligt inkopplad vid den sista stationen. Hon berättar hur man sköter om ett sår och vill veta vad man skall göra för att må bra.
– Jag är ute och så har jag skärmtid, avslöjar en elev.
Undervisningen uppbyggd kring ämneshelheter
Det här är en rätt typisk förmiddag vid Sannäs skola. Man samlas kring ett tema som man har jobbat med redan i några veckor. För eleverna i årskurs 3 och 4 är det aktuella må bra-temat på slutrakan. ”Känslor” är det avslutande blocket för helheten. Målsättningarna är definierade och hänger på tavlan. Arbetsuppgifter som är obligatoriska är uppradade och markerade med en färg. Tilläggsuppgifter är markerade med en annan.
Ute på skolgården råder det full aktivitet. Årskurserna 5 och 6 jobbar med ett tema som går under namnet ”Det gröna guldet”, dvs skogen. Och de yngsta eleverna har temat ”Skördefest”. Det innebär bland annat att bygga en kompost samt att titta på småkryp i luppar. Det är lite mödosamt, för det krävs ofta att man vänder på stenar för att hitta dem. Det är alltså olika teman i olika åldrar, men metodiken är den samma. För de yngre eleverna blir det 7-8 teman under ett läsår, för de äldre något färre i och med att lärostoffet är mer omfattande.
– Det här är vår vardag, säger rektor Jessica Gillberg.
Vardagen innebär ämnesövergripande undervisning. Jessica vill inte egentligen använda ordet fenomenbaserad undervisning, utan hon talar om ämnesövergripande arbete. Arbetet baserar sig på en lång läroplansprocess. Om man i korthet skall beskriva pedagogiken kan man säga att lärarna har kombinerat ämnesinnehåll från olika läroämnen till ämnesövergripande helheter. I första hand är det fråga om läsämnena. Man pressar inte med våld in till exempel språken och matematiken i mallen. Men ibland faller det sig naturligt, som till exempel när skogen är temat så passar det bra med orientering på gymnastiken.
– Vi vill undvika ytskrap och hitta mångsidighet. Vi vill ha en vardag som inte kretsar kring 45 minuter, utan eleverna vet att de följande veckorna kommer fokus att ligga på de här sakerna. Då kan vi ge grunden, repetera, och differentiera. När metoderna är mångsidiga får alla elever lysa. Det här är ett sätt att ge alla en chans. Det här är vårt pedagogiska svar på vår elevsyn och på vår värdegrund säger Jessica.
Helheter ingen nyhet
Garvade lärare kan kanske tycka att helhetsundervisning inte är någonting nytt. Det sysslade man med redan på 80-talet. Hur skiljer sig det som man gjorde på 80-talet från Sannäs idag?
– Den största skillnaden ligger i hur vi försöker öppna hela lärprocessen och göra eleverna delaktiga i arbetet. Hur man med en röd tråd leder eleven och försöker visa vad vi kommer att behandla. Hur processen ser ut, var vi befinner oss nu och vilka de specifika målen som måste uppnås är och hur vi kommer att utvärdera dem. Det är läroplansbaserat, och vi har en tydlighet och en struktur i hur det genomförs, förklarar Jessica.
– Det är egentligen inte en arbetsmetod, utan en syn på lärande och eleven.
Var är maskarna?
Mitt under samtalet sticker en kollega in huvudet i lärarrummet och frågar: Har du lagt alla maskar i glasburken? De behövs nämligen i komposten som tillverkas på gården.
– Vi kunde också ha läst om komposten, svarat på lite uppgifter arbetsboken och sagt ”check”, nu har vi klarat av komposten. Men för någon av eleverna kommer just det där att vara det som de kommer ihåg, säger Jessica.
– Eleverna skall läsa, skriva, tala, lyssna, skapa och uppleva kring det aktuella temat. Vi vill ge dem verktyg att ta sig fram i en värld som hela tiden förändras.
Start med tomt bord
Det är nu det femte läsåret som man jobbar utgående från stora helheter. Under årens lopp har en temabok vuxit fram. Där fyller man på med detaljplanering, arbetsuppgifter, spel osv i anslutning till temat. Man kunde kalla det ett slags lärarhandledning. Vid det här laget är temaboken rätt välfylld, men vid starten var den mer eller mindre tom.
– Det var ett detektivarbete när vi började. Vi gick igenom allt vi hade i materialväg och funderade vad som passade in var. Och vi tog inte med något bara för att det var ”kiva”, det skulle också överensstämma med läroplanen, säger Susanne Holmberg.
Lärarteam för att minska belastningen
Att starten var arbetsdryg sticker lärarkollegiet inte under stol med. Och trots att materialbanken numera är rätt välfylld är det fortfarande mycket jobb. Lärarna är alla gånger inte nöjda med materialet, trots att de kanske själva har producerat det, och det måste dessutom anpassas till gruppen.
– Det funkar jättebra, men vi jobbar hårt. Vi gör mängder av material själva, säger Jessica.
– Man måste sätta gränser för sig själv, säger Susanne.
Visst använder lärarna också traditionella läroböcker, då när det passar in i temat. Men arbetsböckerna lyser med sin frånvaro.
För att hålla arbetsbördan på en rimlig nivå har man gått in för att temaarbetet sker tillsammans med en annan klass, till exempel så att både åk 3 och 4 jobbar med samma tema. Då kan lärarna jobba som ett team och få draghjälp av varandra. I Sannäs skola har man alltså inte sammansatta klasser, utan det är enkla klasser från åk 1 till 6.
Nyckelord: tillsammans
Om man i någon skola fattar tycke för den pedagogik som man har renodlat vid Sannäs skola lyder rådet unison från kollegiet: Gör det tillsammans. En förutsättning är att alla är med.
– Jag kan erkänna att jag i början tänkte: Vad ska det bli av det här? Jag fick inte grepp om pusslet. Men man kan inte stänga av och säga det här är inte för mig, innan man provat jobba med det, säger klasslärare Minna Sahlberg
Vad säger du nu?
– Det blev jättebra. Jag skulle aldrig gå tillbaka. Vi har gemensamma riktlinjer, en ram. Men jag får fortfarande vara mig själv och undervisa på mitt sätt.
Diamanter i läroplanen
Lärarna vid Sannäs skola betonar upprepade gånger att deras pedagogik tar avstamp i läroplanen. En läroplan som också har stött på en del kritik. Svallvågorna gick höga i diskussionen som följde efter Aino Saarinens uppmärksammade doktorsavhandling. Då ifrågasattes den fenomenbaserade undervisningen, de digitala lärmiljöerna och det självstyrda lärandet.
– Vi undervisar nog, eleverna stökar inte på egen hand. Ibland är det mer lärarstyrt, ibland mindre, det beror på gruppen. Men eleven lämnas inte ensam, säger Jessica och vidhåller att läroplanen innehåller många guldkorn.
– Läroplanenens syn på eleven och lärandet – det är en diamant!
Hur tänker du då?
– Att hitta glädjen i sin inlärning, att lära sig att vara delaktig i sin lärprocess, att får en möjlighet att jobba så att man inte bara får kunskap, utan även olika kompetenser. Att man inte lär sig ensam, utan märker vilken rikedom det är att lära sig tillsammans.
Från individernas skola till gemenskapens skola
Lärarna vid Sannäs skola har ett ganska enkelt knep när det kommer till läroplanen: Läs den tillsammans. Det var också så processen vid skolan fick sin start.
– Jag kan se mig i backspegeln, och jag är den första att räcka upp handen. Jag hade läst läroplanen men innehållet fick en helt annan betydelse nar vi gjorde läroplansprocessen tillsammans, säger Minna Sahlberg.
– Vi har växlat från att ha varit individernas skola till en gemenskapens skola. Från det att jag tidigare har tagit min grupp och stängt min dörr, kört mitt race och gått hem, till att vi talar om våra elever och vår skola. Det här är en snöboll som inte går att stoppa, säger Jessica Gillberg. Ju mera vi vågar utmana oss själva och vår undervisning desto fler utvecklingsmöjligheter hittar vi.
Ditt fantastiska virus
Skoldagen i Sannäs lider mot sitt slut och Susanne Holmberg knyter ihop säcken i årskurs 4. Det är visserligen slut för idag, men temat är ingalunda slutbehandlat. Morgondagens uppgift är att skriva om en sjukdom som man själv har hittat på, ditt fantastiska virus. Fantasin flödar och Covid-19 ter sig som rena rama barnleken i skuggan av ”växarsjukan”, ”flodfebern” och det kanske mest skrämmande av alla, nämligen ”föräldraviruset”.
Text och foto: Mattias Fagerholm
Läs också:
Nina Mård kommenterar i en debattartikel pedagogiken vid Sannäs skola. Mård har nyligen doktorerat i pedagogik med avhandlingen ”Mångvetenskaplig undervisning i klassläraruppdraget”.
