Påvar dör och byts ut men samma finlandssvenska lärobok består

Pernilla Granlund jobbar som ämneslärare i religion vid Lyceiparkens skola i Borgå och i just hennes ämne är bristen på läromedel påtaglig.

– Utbudet är skralt på svenska. Så är det ofta i de små läroämnena som till exempel hälsokunskap, religion och geografi. Det finns helt enkelt bara en bok att välja, säger Granlund.

–  Om man ser på finska sidan så blir man avundsjuk på mängden läromedel som finns också för de små ämnenas del.

Stor ämneskunskap behövs för att översätta läromedel

Om det man vill ha inte finns, måste man fixa det själv. Därför har fått Pernilla att ge sig i kast med att översätta en finsk läroboksserie till svenska. Fast ordet översätta är aningen missvisande i sammanhanget. Att anpassa ett finskt läromedel till en finlandssvensk kontext inbegriper betydligt mer än att endast översätta texten.

– Det finns direkta sakfel som måste korrigeras då lagar har förändrat. Jehovas vittnen har till exempel varit befriade från värnplikt, men det gäller inte längre. Påvar dör och byts ut. Man kan inte ha ett personporträtt på ärkebiskopen om han inte längre är ärkebiskop. I nians bok som vi jobbar med nu står det att staten har hand om allt socialskydd, det stämmer inte. Det är mycket faktakoll. Den här boken har statistik från år 2011. Så den splitternya boken har tio år gammal statistik.

Det svenska steget efter

Läroboken som Pernilla jobbar med heter Mosaik och tanken är att boken för årskurs nio skall kolla ut hösten 2021.

– Den gamla serien Källsprång var alldeles bra, men där finns statistik som är 20 år gammal. Det är väldigt gammal information.

Ofta är de finlandssvenska läromedlen, precis som i detta fall, översättningar av finska läroböcker. Det innebär lätt att den svenska läromedelsproduktionen släpar efter om man jämför med de finska läromedlen. Det försätter både elever och lärare i en ojämlik situation.

– Visst är det problematiskt. Det innebär merarbete för lärarna. Vi måste uppdatera och hålla oss ajour. Du skall ha eleverna stryka över och lägga in ett rätt namn i boken. När jag jobbade i Pargas var vi inne på den tredje påven.

– Lärarna har inte möjlighet att välja ett läromedel som passar deras undervisning. Ta den här boken eller gör allt själv. Men lärare undervisar på väldigt olika sätt.

Den finlandssvenska kontexten saknas

I och med att det ofta är fråga översättningar saknas ofta det finlandssvenska perspektivet. Artister som förekommer i böckerna är sådana som Pernillas elever aldrig har hört talas om och personporträtten är från finska Finland trots att det skulle finnas motsvarade finlandssvenska profiler.

– Det finlandssvenska saknas helt. Till exempel finns det inte en rad om Borgå stifts särställning. Det är sådant som måste finnas med om du undervisar i en finlandssvensk skola. Många nyanser blir fel om du inte har ämneskunskapen när du översätter.

– Jag har jobbat i 10 år som ämneslärare, och jag har i mitt ämne inte ännu sett en lärobok som inte är översatt.

Ersättningen inget man lever på

De finlandssvenska fonderna har slagit sig samman om beviljar bidrag till privatpersoner som skriver läromedel eller översätter läroplansbaserat material. Summan ligger på ca 200.000 euro på årsbasis, uppger Berndt-Johan Lindström vid Svenska kulturfonden. Stödet är välkommet, men inget man lever på.

– För att vi skall få kvalitativa läromedel, och för att vi skall hitta lärare som är villiga att översätta så borde det finnas ett ersättningssystem som möjliggör att man är tjänstledig.

Det vänds på varje anslagseuro

En springande punkt i läromedelsproduktionen är givetvis i vilken utsträckning kommunerna köper nya läromedel. Pernilla Granlund tycket att anslagen är relativt hyfsade i Borgå, men slantarna vänds det nog på.

– Man sätter inte pengar på böcker som används en gång, så som arbetsböcker. 

Samtidigt ställer hon frågan om det miljömässigt är ändamålsenligt att köpa material som endast har en livslängd på ett år.

– Digitalt material återanvändbart, lättare att uppdatera fel och brister. Jag slår ett slag för det.

Men digitala läromedel förutsätter att den digitala infrastrukturen är i skick. Långt ifrån alla kommuner har datorer för alla elever.

– Vi fick nya i höst så nu vi har kanske till 2/3 av eleverna.

Dags att sätta ner foten?

Bristen på svenskt undervisningsmaterial är något av en evighetsfråga. Pernilla Granlund efterlyser ett större statligt ansvar.

– Vi är ett tvåspråkigt land och pengarna till läromedlen borde komma från staten. En minoritet kan inte ha ett vinstperspektiv.

I samma andetag konstaterar hon att det finns skäl för lärarkåren att både se sig i spegeln, men också sätta ner foten.

– Så länge vi sitter sena kvällar och gör vårt material för att eleverna skall ha det ena och det andra så kommer frågan inte heller att gå framåt. Vi sitter och mumlar att läromedlet inte är så bra och förbättrar vi det på våra egna håll. Och så köper vi in samma gamla läromedel år efter år.

– Det är lite som diskussionen kring ersättningar under Stafettkarnevalen. Så länge det finns lärare som säger att eleverna måste få vara med och springa och som gratis och jobbar en lördag så får vi inte heller något system för en skälig ersättning

Läs också:

Ledartext: Långdansen kring läromedlen måste få en lösning

Schildts & Söderströms läromedelschef: Problemet inte så stort som man låter förstå

Text och foto: Mattias Fagerholm