Påvar dör och byts ut men samma finlandssvenska lärobok består

Pernilla Granlund
Att anpassa en finsk lärobok till ett finlandssvenskt sammanhang innebär betydligt mer än bara att översätta, säger Pernilla Granlund.

Bristen på läromedel i sitt undervisningsämne fick Pernilla Granlund att ta steget in i förlagsbranschen. Nu översätter hon läromedel från finska till svenska. Termen översätta är dock aningen missvisande, för texten skall fungera också i ett finlandssvenskt sammanhang. Arbetet är mödosamt och obönhörligen utkommer den svenska versionen senare än den finska. Här finns en risk för att den finlandssvenska skolan blir på efterkälken.

Pernilla Granlund jobbar som ämneslärare i religion vid Lyceiparkens skola i Borgå och i just hennes ämne är bristen på läromedel påtaglig.

– Utbudet är skralt på svenska. Så är det ofta i de små läroämnena som till exempel hälsokunskap, religion och geografi. Det finns helt enkelt bara en bok att välja, säger Granlund.

–  Om man ser på finska sidan så blir man avundsjuk på mängden läromedel som finns också för de små ämnenas del.

Stor ämneskunskap behövs för att översätta läromedel

Om det man vill ha inte finns, måste man fixa det själv. Därför har fått Pernilla att ge sig i kast med att översätta en finsk läroboksserie till svenska. Fast ordet översätta är aningen missvisande i sammanhanget. Att anpassa ett finskt läromedel till en finlandssvensk kontext inbegriper betydligt mer än att endast översätta texten.

– Det finns direkta sakfel som måste korrigeras då lagar har förändrat. Jehovas vittnen har till exempel varit befriade från värnplikt, men det gäller inte längre. Påvar dör och byts ut. Man kan inte ha ett personporträtt på ärkebiskopen om han inte längre är ärkebiskop. I nians bok som vi jobbar med nu står det att staten har hand om allt socialskydd, det stämmer inte. Det är mycket faktakoll. Den här boken har statistik från år 2011. Så den splitternya boken har tio år gammal statistik.

Det svenska steget efter

Läroboken som Pernilla jobbar med heter Mosaik och tanken är att boken för årskurs nio skall kolla ut hösten 2021.

– Den gamla serien Källsprång var alldeles bra, men där finns statistik som är 20 år gammal. Det är väldigt gammal information.

Ofta är de finlandssvenska läromedlen, precis som i detta fall, översättningar av finska läroböcker. Det innebär lätt att den svenska läromedelsproduktionen släpar efter om man jämför med de finska läromedlen. Det försätter både elever och lärare i en ojämlik situation.

– Visst är det problematiskt. Det innebär merarbete för lärarna. Vi måste uppdatera och hålla oss ajour. Du skall ha eleverna stryka över och lägga in ett rätt namn i boken. När jag jobbade i Pargas var vi inne på den tredje påven.

– Lärarna har inte möjlighet att välja ett läromedel som passar deras undervisning. Ta den här boken eller gör allt själv. Men lärare undervisar på väldigt olika sätt.

Den finlandssvenska kontexten saknas

I och med att det ofta är fråga översättningar saknas ofta det finlandssvenska perspektivet. Artister som förekommer i böckerna är sådana som Pernillas elever aldrig har hört talas om och personporträtten är från finska Finland trots att det skulle finnas motsvarade finlandssvenska profiler.

– Det finlandssvenska saknas helt. Till exempel finns det inte en rad om Borgå stifts särställning. Det är sådant som måste finnas med om du undervisar i en finlandssvensk skola. Många nyanser blir fel om du inte har ämneskunskapen när du översätter.

– Jag har jobbat i 10 år som ämneslärare, och jag har i mitt ämne inte ännu sett en lärobok som inte är översatt.

Pernilla Granlund är frustrerad över att det i många fall endast finns en lärobok att välja på. Foto: Mattias Fagerholm

Ersättningen inget man lever på

De finlandssvenska fonderna har slagit sig samman om beviljar bidrag till privatpersoner som skriver läromedel eller översätter läroplansbaserat material. Summan ligger på ca 200.000 euro på årsbasis, uppger Berndt-Johan Lindström vid Svenska kulturfonden. Stödet är välkommet, men inget man lever på.

– För att vi skall få kvalitativa läromedel, och för att vi skall hitta lärare som är villiga att översätta så borde det finnas ett ersättningssystem som möjliggör att man är tjänstledig.

Det vänds på varje anslagseuro

En springande punkt i läromedelsproduktionen är givetvis i vilken utsträckning kommunerna köper nya läromedel. Pernilla Granlund tycket att anslagen är relativt hyfsade i Borgå, men slantarna vänds det nog på.

– Man sätter inte pengar på böcker som används en gång, så som arbetsböcker. 

Samtidigt ställer hon frågan om det miljömässigt är ändamålsenligt att köpa material som endast har en livslängd på ett år.

– Digitalt material återanvändbart, lättare att uppdatera fel och brister. Jag slår ett slag för det.

Men digitala läromedel förutsätter att den digitala infrastrukturen är i skick. Långt ifrån alla kommuner har datorer för alla elever.

– Vi fick nya i höst så nu vi har kanske till 2/3 av eleverna.

Dags att sätta ner foten?

Bristen på svenskt undervisningsmaterial är något av en evighetsfråga. Pernilla Granlund efterlyser ett större statligt ansvar.

– Vi är ett tvåspråkigt land och pengarna till läromedlen borde komma från staten. En minoritet kan inte ha ett vinstperspektiv.

I samma andetag konstaterar hon att det finns skäl för lärarkåren att både se sig i spegeln, men också sätta ner foten.

– Så länge vi sitter sena kvällar och gör vårt material för att eleverna skall ha det ena och det andra så kommer frågan inte heller att gå framåt. Vi sitter och mumlar att läromedlet inte är så bra och förbättrar vi det på våra egna håll. Och så köper vi in samma gamla läromedel år efter år.

– Det är lite som diskussionen kring ersättningar under Stafettkarnevalen. Så länge det finns lärare som säger att eleverna måste få vara med och springa och som gratis och jobbar en lördag så får vi inte heller något system för en skälig ersättning

Tyck till om läromedlen!
 
– Hur ser du på läromedelssituationen?
– Hur fungerar det i din skola/kommun?
– Vad saknar du i läromedelsväg?
– Vilka är dina utvecklingsförslag?
– Vilka problem har du stött på?
– Vilka tankar väckte tidningen Lärarens artiklar kring läromedelsfrågan hos dig?

Vi har öppnat en kommentarsfunktion för de webbartiklar som tangerar läromedlen.

Tyck till på webben eller ta kontakt med tidningens redaktion: mattias.fagerholm@fsl.fi eller tom.ahlfors@fsl.fi

Läs också:

Ledartext: Långdansen kring läromedlen måste få en lösning

Schildts & Söderströms läromedelschef: Problemet inte så stort som man låter förstå

Text och foto: Mattias Fagerholm

3 svar till “Påvar dör och byts ut men samma finlandssvenska lärobok består”

  1. Förlagen borde lyssna mera till vad fältet vill ha.
    T.ex i finskan/mofin är läget katastrofalt. Det man kallar för digitalt material är uppgifter direkt kopierade ur arbetsboken.
    Lärarna sätter allt mer tid på att producera eget material.
    Eleverna har helt andra förutsättningar än de finska eleverna när det gäller rätt till kvalitativt goda läromedel.

  2. Gymnasiets B-finska har aldrig – jag upprepar: ALDRIG – haft ett läromedel under de 20 år jag har undervisat. När elever själva köper sina läromedel har det inte känts ok att använda 10-20 % av en dyr bok. Den senaste boken hade ytterst lite hörövningar och texterna har inte funnits inlästa så man kan lyssna. Varför finskan ska vara så annorlunda vad gäller upplägg jämfört med andra språk har jag alltid funderat på. För i B-finska Är det ett främmande språk!!! Läromedlet i tyska jag använde den första tiden behandlade Berlinmurens fall som aktuellt – 20 år senare. Det har åtminstone blivit bättre.

  3. För årskurserna 1-2
    Använder Busfarfar och Brevbullen som för all del har en trevlig story och barnen gillar att läsa.
    Problemet med dessa böcker är att de är väldigt ensidiga, speciellt i åk 2 kunde berättelsen gärna fått röra sig i lite olika miljöer för att bredda ordförrådet. Det jag saknar från gamla Läseboken-serien är just detta ( där de åker tåg, är på safari, i naturen, Runebergsdagen tas upp mm mm)
    Arbetsboken till Busfarfar är en fullfjädrad katastrof, rörig, innehållslös, någon konstig bokstavsfördelning som på inget vis kommer fram i textboken osv. Har använt serien i ca 5 år och fattar inte hur man inte har hunnit revidera arbetsboken på den tiden? Kunde man möjligen ta in nån med erfarenhet av undervisning i de lägre klasserna istället för en redaktör utan praktisk erfarenhet från skolvardagen?
    Brevbullens arbetsbok lite bättre men mycket mager och dessutom rörig. Mycket svag återkoppling till texten man jobbar med.
    Av alla läromedel är det nog de här två som stör mig mest.

    I OMG har jag rört mig i både Omkring-serien (sets) och Expedition (otava) och river mitt hår. Oftast blir de på bottnen av pulpeten och så sammanställer jag något eget material istället.

    De läromedel jag är ok nöjd med är Karlavagnen (otava) och Thank You (sets)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.