Berätta hur det gick till då ni noterade att det förelåg en smittorisk i skolan. Möten, beslut, kontakter till hemmen och så vidare. Hur tänkte ni inom kollegiet?
– Jag fick ett meddelande från rektorn, om att jag undervisat en elev som testat positivt för coronaviruset. Enligt smittskyddslagen blev jag försatt i karantän en vecka, till 31.8. Sedan ringde en läkare till mig på kvällen som sedan skickade instruktionerna per e-post och senare också i pappersform.
– Elevernas hem blev också informerade av rektor. Eleverna som var i karantän fick distansundervisning med uppgifter de kunde göra inomhus. En god planering är nödvändig för att få en situation som den här att fungera.
Vad tänkte du då du blev försatt i karantän? Var du orolig för din egen hälsa?
– Jag var ganska förbryllad och fundersam. Först funderade jag ju på om jag själv var smittad och behövde ett test. Men då jag inte uppvisade symptom ansåg läkaren att det är onödigt att testa bara för testandes skull, berättar Anna, som redan har återgått till sitt arbete.
– Jag visste att mina kolleger jobbar extra och försöker vikariera så gott det går, så att utomstående inte behöver tas in i skolan. Lite dåligt samvete har jag, fast jag förstås insåg att läget nu en gång för alla var som det var.
Hur lade du upp din egen undervisning för bara en veckas distansundervisning?
– Gymnastik är inte ett lätt ämne att undervisa på distans! Självfallet fick de elever som också var i karantän distansuppgifter som kunde utföras inomhus. Jag hade också vikarier på mina lektioner, dock med anpassat program som var lätt att utföra. Med instruktioner och kontakt gick det bra. Vi har duktiga lärare som kan vikariera. Jag hade turen att en av lärarna inte hade så många egna lektioner så hen kunde vikariera för mig de flesta av mina lektioner. Det bör ju av säkerhetsskäl alltid finnas någon vuxen på plats ifall att en olycka skulle inträffa under lektionen.
På vilket sätt har den här händelsen påverkat ditt sätt att se på coronapandemin, lokalt och globalt? Hur har det påverkat ditt sätt att skydda dig själv (och andra)?
– Coronapandemin medför nog snabba omställningar, men som tur hade vi på våren redan jobbat på distans så den delen var inte så svår för oss som var i karantän. Frågan inställer sig om en lärare ska jobba dubbelt, d.v.s. ha elever på distans och i klass samtidigt. Staden erbjuder personalen två masker per man, vilket ju inte är så mycket, men alltid något ändå.
– Den aktuella situationen blev mycket verklig. Jag har funderat på praktiska arrangemang för att undvika att ha närkontakt med eleverna på lektionerna. Gällande gymnastiken är det ju en fördel att det finns bra med utrymme och frisk luft då man har lektionen utomhus. Vi måste vara mycket mera noggranna med redskap, utrymmen, distansen och de övningar man utför i gymnastiken.
– Jag får nog planera in flera individuella övningar i min undervisning. Eleverna har nog svårt att förstå detta med att hålla distans.
Coronapandemin kan ju pågå länge och då måste man vara ihärdig och komma ihåg att påminna eleverna om säkerheten, menar Anna.
Hur ser du på framtiden? Är distansundervisningen ändå ett bättre sätt att hålla skola, då smittan tydligen inte går att undvika om folk träffas?
– Framtiden är osäker, men handlingsmodellerna klara. I Finland har vi relativt bra kunnat följa de instruktioner myndigheter och Institutet för hälsa och välfärd THL angett. Kommunerna och skolorna har bra planer, tycker Anna.
– Distansundervisning kan vara en nödlösning, men för de yngre eleverna tycker jag att undervisningen bör ske i skolan så att de får ha kontakt med andra unga och vuxna.
– Jag hoppas att eleverna får vara i skolan också i fortsättningen, ha rutiner och umgås med andra elever.
Tom Ahlfors
