”Jag höll på att jobba ihjäl mig”

Tillgänglig 24/7

Att en rektors bord är välfyllt med arbetsuppgifter är ingen större nyhet. Rektorernas arbetsbelastning har varit ett orosmoln på den pedagogiska himlen redan en längre tid. Men coronapandemin tog det hela till nya nivåer.

-Då höll jag ärligt talat på att jobba ihjäl mig. Smittspårningen var utlokaliserad till skolorna. Som mest hade vi 269 elever, över hälften av skolans elever, i karantän. Du var tillgänglig dygnet runt sju dagar i veckan. Man visste aldrig när de ringer från smittskyddet, säger Martin Ahlskog.

Ahlskog nämner exempelvis att han skulle vara fotbollsdomare på sin dotters match. Lagen var redan klara på planen men när han hämtade matchbollen ringde telefonen.

-Det vara bara att slänga visselpipan till en annan fotbollspappa och hoppa i bilen. En annan gång var jag på älgjakt då telefonen ringde. Vi fick avsluta jaktdagen för jag var tvungen att åka. Så där höll det på.

Vid sidan av smittspårningen skulle skolan sköta många praktiska frågor, se till att eleverna hade datorer, det skulle delas ut matpaket, munskydd och hemtest.

-Det här blev lite på också efteråt.  Skolan har blivit en servicecentral med rektorn som verksamhetsledare.

Finns alltså den här inställningen kvar efter pandemin?

-Det finns en del saker som man tycker att skolan kan sköta för vi når alla. Men man glömmer ofta bort att det är någon som ska göra jobbet också.

Från en sida till 80 sidor

Rektorernas arbetsbild har förändrats också på andra plan. Ahlskog jämför med när han smakade på skolledarkapet första gången, som tf rektor läsåret 2012-2013.

-Då gjorde jag en elevvårdsplan som var en A4:a. Senast var den närmare 80 sidor. Idag är det mycket planer och de ska vara väldigt omfattande. Numera är det också olika projekt som man skall ansöka om, de skall redovisas och följas upp.

-Det pedagogiska ledarskapet kommer tyvärr i skymundan, det är så mycket annat arbete som har kommit till. Det är synd, för de flesta rektorer skulle gärna syssla med pedagogisk utvecklig om tid gavs.

När arbetsuppgifterna ökar blir det allt svårare att hitta tid för allt under en arbetsvecka. Arbetsbeskrivningen ”rektorn svarar för skolans verksamhet” är utmanande, det är svårt att välja bort uppgifter.

-Det är en rävsax man sitter i. Har du mycket övertid som du tar ut som ledig tid har du i stället en massa semesterdagar kvar. Arbetstiden håller inte för rektorerna, det är ett allmänt problem.

Vad borde man göra?

-En konkret lösning som har fungerat bra för oss är en biträdande tjänsterektor. Att ha en arbetskollega har gjort jättestor skillnad. Det skulle man önska att fanns i fler skolor, också i lite mindre. Att dagligen ha en rektorskollega att bolla med hjälper mycket.

Fackligt engagerad rektor

Martin har också valt att försöka förändra rektorernas situation genom ett fackligt engagemang. Han har suttit i OAJ:s fullmäktige sedan 2014 och i det senaste fullmäktigevalet blev han röstkung bland FSL-kandidaterna. Han sitter också i OJN (Opetusalan johdon neuvottelukunta) som är OAJ:s organ för skolledare.

-Vi måste bli bättre på att välkomna rektorerna till facket. De borde vara med i den organisation som de facto förhandlar om deras arbetsavtal.

Läs också

Martin Ahlskog FSL:s röstkung

Bland de finlandssvenska lärarna är anslutningsgraden till FSL väldigt hög. Men när det kommer till rektorerna är siffrorna inte lika goda, och ibland skriver de som börjar jobba som rektor ut sig ur facket.

-Man ser sig som en arbetsgivarrepresentant, som jag ju också i viss mån är. Men det skulle finnas plats för fler rektorer inom det fackliga. En väldigt viktig del för mig är möjligheten att påverka utbildningspolitiken. Vi borde få fler rektorer att inse att facket gör ett viktigt arbete för utbildningen i Finland.

Vad har du haft för nytta av facket som rektor?

-Man vet vad som är på gång. Jag satt sex år i OAJ:s utbildningspolitiska kommitté och det var den bästa fortbildningen man kan tänka sig för en rektor.

Har du ännu kvar en facklig hunger?

-Det har jag. Man kan inte vara med på allt för då skulle jag vara borta hela tiden. Men varje gång jag deltar så tycker jag att jag får någonting med mig. Med tilltagande ålder börjar man också inse att man inte bara är där för att sitta och lyssna utan man vågar stiga upp och säga vad man står för.

Och hur mycket rektorhunger finns det?

-Det finns nog, men man vet aldrig.  Jag har jobbat 20 år på samma backe. Kanske skulle det vara bra både för skolan och rektorn att får in nytt blod. Men inte är jag på väg bort, jag känner att jag har att ge ännu.

Text och foto: Mattias Fagerholm