Om det finns ett gap mellan hur man själv ser sig som ledare och hur medarbetarna ser på en som chef så är det upplagt för problem på arbetsplatsen. Ju större diskrepans desto svårare blir det.
– Det finns inget värre för medarbetarna än att jobba med en ledare som har en självbild som inte stämmer överens med verkligheten. Det är ett mardrömsscenario att ha en chef som tror sig vara bättre än vad hen egentligen är, säger Christoph Treier.
Varför det?
– Då är chefen obenägen att ta feedback till sig. Hen ser sig så kompetent att det inte finns någon orsak att ta hänsyn till den respons man får. Man gör det lätt för sig och tänker att det är de andra som inte förstår.
Vilka problem kan här gapet leda till?
– Som ledare har du ingen trovärdighet bland dina medarbetare, de tar dig inte på allvar, säger Treier.
– Men om den bild du har av dig själv som ledare stämmer överens med hur medarbetarna ser på dig så upplevs du som kongruent och sann. Du känns inte som en rektor som säger en sak men gör en annan.
Hur vanligt är det att den bild man har av sig själv som ledare inte stämmer överens med verkligheten?
– Jag skulle säga att en tredjedel av alla ledarskapsfrågor har med det här att göra.
Identifiera lärarnas psykologiska behov
Vid sidan av att rannsaka sig själv uppmanade Christoph Treier också skolledarna att vara uppmärksamma på vilka psykologiska behov lärarna har. Han listade en rad behov som alla människor har, vissa mer utpräglat än andra. Hit hör bland annat behovet av säkerhet, trygghet, kontroll, spänning, bekräftelse och gemenskap.
För en rektor är det väsentligt att identifiera medarbetarnas psykologiska behov och även kunna sätta fingret på vilka behov som är framträdande bland medarbetarna.
– Om man vet hur man själv och medarbetare fungerar så kan man anpassa sitt sätt att leda till de behov som finns bland kollegerna, säger Treier.
– För många lärare är trygghets- och kontrollbehovet starkt. Är man som rektor medveten om det så kan man så ofta det går försöka förmedla trygghet.
Ingen utveckling sker om det är för bekvämt
Skolledare som jobbar med utvecklingsarbete och vill driva skolan framåt står inför en lite knepig balansgång. Vårt trygghetsbehov är rätt starkt och vi håller oss därför gärna i en bekvämlighetszon där vi känner oss säkra. Men enligt Treier sker utveckling och förändring alltid utanför bekvämlighetszonen. De lärare som i större utsträckning drivs av spänning och inte har ett så utpräglat kontrollbehov har därmed lättare för förändring. Men de lärare som har ett starkt trygghetsbehov måste rektorn med mild hand tvinga ut ur sin bekvämlighetszon.
– Man måste pusha dem under trygga former. De måste hela tiden ha tillit till dig som chef.
Att identifiera medarbetarnas psykologiska behov och ta hänsyn till dem handlar i grund och botten om kommunikation.
– Kommunikationen är ofta boven när något går fel. Lyckas man optimera kommunikationen enligt människors behov kan man förebygga många schismer och konflikter.
Good is good enough
Idrottspsykologen Christoph Treier menar att den perfekta idrottsprestationen inte existerar och konstaterar i samma andetag att det perfekta ledarskapet inte heller finns. Han uppmanade därför rektorerna att inte vara så självkritiska. Jakten på det perfekta förorsakar mycket stress helt i onödan.
– Vi människor är inte perfekta utan kommer alltid att göra misstag. Därför är det totalt slöseri med energi och resurser om vi siktar mot det perfekta ledarskapet, eller den perfekta prestationen. Vi måste kunna acceptera att ”tillräckligt bra” räcker. Det måste inte vara perfekt. Många strävar efter perfektion bara för att få uppmärksamhet.
Vad är då tillräckligt bra?
– Det är svårt att mäta, men det finns en 80-20 regel. Om 100 procent är perfekt så räcker 80 mer än väl. Om du skall nå de sista 20 procenten måste du investera enormt mycket i tid och resurser. Det är inte värt det, säger Christoph Treier.
Text och foto: Mattias Fagerholm
