Sannäs skola har gjort ett mycket gediget arbete med att skapa ämneshelheter av de olika skolämnenas läroplansinnehåll. Det är givande att läsa om den gemenskap som skolan utvecklat tack vare arbetssättet, och även om hur lärare och elever är positiva till skolvardagen. Det är tydligt att skolan med sin pedagogik strävar efter att göra lärandet meningsfullt med alla sinnen och med varierande metoder. I de helheter som nämns i texten framkommer att eleverna är väldigt aktiva. Förankringen i läroplanen ger tyngd och vägledning för arbetet.
Jag blev glad att läsa hur lärarna i Sannäs skola betonar lärarens undervisningsansvar. I min avhandling diskuterar jag ämnesövergripande/mångvetenskapligt arbete som både lärar- och elevcentrerat. Lärarens och elevens roller har diskuterats mycket i forskning om bl.a. fenomenbaserad undervisning, och man kan ibland få en känsla att läraren inte längre får undervisa utan allt ska kretsa runt elevens eget arbete (jfr bl.a. Saarinens avhandling, 2020). Utifrån de resultat jag fått i avhandlingen visar jag på lärarens undervisningsansvar med att definiera teman, innehåll, målsättningar och metoder för arbetet. Läraren bör leda undervisningsprocessen med fast och trygg hand, samtidigt som allting görs med utgångspunkt i elevens behov, förutsättningar och intressen. En meningsfull undervisning erbjuder eleverna möjligheter till mångsidigt lärande, men det är inte detsamma som att eleverna lämnas ensamma, som Jessika Gillberg konstaterar.
En annan styrka i Sannäs skolas arbete är förankringen i skolämnen och ämneskunskap. Frågan om ämnens betydelse och funktion i ämnesövergripande/mångvetenskapligt arbete har diskuterats mycket inom forskningsfältet. Rädsla för ytlighet och tappande av skolans uppdrag att erbjuda eleverna akademiska ämneskunskaper har framförts. I min avhandling utvecklar jag ett teoretiskt resonemang kring det ämnesövergripande/mångvetenskapliga arbetssättet som en undervisningsform som placerar sig mellan skolans ämnen och elevens livsvärld. Genom ämnesövergripande/mångvetenskaplig undervisning får eleverna utforska teman och fenomen som är relevanta i deras vardag. Genom att närma sig temat ur olika perspektiv finns goda möjligheter att främja elevernas akademiska kunskap genom ämnesmässiga begrepp och metoder. En sådan målmedveten strävan ser jag i Sannäs skolas arbete.
Jag blir lite nyfiken på hur skolan resonerar kring vilka skolämnen som tas med i helheterna och vilka som undervisas separat. I texten nämns att matematik, språk och gymnastik tas med om det faller sig naturligt, men det verkar som att så inte alltid är fallet. Studier har visat att samma ämnen verkar ha en tendens att lämna utanför ämnesövergripande/mångvetenskapliga satsningar också i högre årskurser. Handlar det om att skolämnen har olika karaktär och lämplighet att anknyta till andra ämnen, eller handlar det om att vissa skolämnen anses viktigare och därmed behöver tid för ämnesmässig fördjupning? Jag tänker att det behövs forskning som inriktar sig på att utveckla verktyg för att synliggöra kopplingar mellan ett enskilt ämne och de övriga. Vilka möjligheter finns exempelvis för matematiken att samverka med andra ämnen? I min egen forskning har jag fokuserat på hur ämnena historia och samhällslära undervisas i ämnesövergripande/mångvetenskapliga sammanhang. Det är viktigt att sådana resultat kommuniceras till lärare för att ge infallsvinklar på arbetet.
Slutligen, det framkommer i texten att lärarna i Sannäs skola är engagerade och motiverade. De sätter ner en hel del tid på att planera och skapa ändamålsenligt material. Samtidigt som möjligheten att skapa en meningsfull skolvardag kan vara sporrande för lärare att avsätta mycket planeringstid, har studier visat att det också finns en upplevd känsla bland en del lärare att ämnesövergripande/mångvetenskapligt arbete är tidskrävande och arbetsdrygt. En pedagogisk satsning likt den i Sannäs kräver att hela kollegiet är med och att skolan är av sådan storlek att det praktiskt är genomförbart. I en större skola kanske man istället behöver fokusera på att skapa helheter inom exempelvis olika årskurser. Viktigt är dock att ge strukturella möjligheter och resurser för lärare, eftersom de alla i nuläget enligt läroplanen förväntas genomföra mångvetenskapliga lärområden och helhetsskapande undervisning. Det får inte bli en tilläggsbörda, utan lärarna bör ges utrymme att hitta gemensam planeringstid innanför sin arbetstid.
Vi behöver också en öppen diskussion om möjligheter och utmaningar med denna undervisningsform så att varje lärare enskilt och tillsammans med sina kolleger kan skapa sig en förståelse av vad det ämnesövergripande/mångvetenskapliga handlar om och vilka syften den kan tjäna i den egna undervisningen i den egna skolan. Lokala behov och resurser är viktiga utgångspunkter i arbetet. Den enskilda läraren behöver få vara sig själv och hitta ett bekvämt sätt att undervisa, precis som Sannäs-läraren Minna Sahlberg konstaterar. En ökad delaktighet och kollegial samverkan är ändå något som kan erbjuda vidgade perspektiv på det egna läraruppdraget. I min avhandling konstaterar jag att ämnesövergripande/mångvetenskaplig undervisning har en potential för lärarutveckling, det vill säga att läraren kan få nya perspektiv på sitt arbete.
Nina Mård har nyligen doktorerat i pedagogik med avhandlingen ”Mångvetenskaplig undervisning i klassläraruppdraget”.
