”Schabbla inte bort den svenska skolan”

Lia Markelin, Marcus Rantala, Tuuli From
Lia Markelin från tankesmedjan Magma kände Marcus Rantala och Tuuli From på pulsen vad gäller tvåspråkiga skolor.

Vad är en tvåspråkig skola? Hur skall den definieras? Hur kunde den förverkligas? Tankesmedjan Magma dammade av sin rapport Tvåspråkiga skolor av Marketta Sundman från 2013 och arrangerade nyligen ett seminarium kring temat. Några tvåspråkiga skolor inom ramen för den svenska skolförvaltningen ville publiken inte ha.

– Jag ser alla de risker som finns, sade Marcus Rantala.

Marcus Rantala representerar SFP i både Helsingfors stadsstyrelse och -fullmäktige. Han medverkade i panelen i egenskap av initiativtagare till tanken om en nordisk skola i Helsingfors. Tidningen Läraren har tidigare presenterat dessa planer.

– Svenska och finska skolor kan samarbeta mera. Vi kan tidigarelägga språkundervisningen. Man kan göra mycket utan att riva upp lagstiftningen, sade Rantala. Ur ett minoritetsperspektiv skulle det vara bekymmersamt om den svenska skolan reducerades till en språkbadsskola.

Lagstiftningen känner inte till begreppet tvåspråkiga skolor. Kommunen har en skyldighet att ordna undervisningen separat för vardera språkgruppen. Seminariedeltagarna verkade vara eniga om att man skall akta sig för att röra lagstiftningen, men mera samröre mellan språkgrupperna välkomnades.

– På Drumsö förde Hem och skola samman de finska och svenska eleverna i årkurs 6. Visserligen tittade de på en film på engelska. Jag välkomnar mera utbyte av det här slaget, men vi skall inte schabbla bort den svenska skolan, sade Henrika Bargum, som har ett förflutet som utbildningspolitiker i Helsingfors.

Varför en finlandssvensk fråga?

När tanken på en tvåspråkig skola uttalades gjorde tidningen Helsingin Sanomat enkät som gav vid handen att två av tre finskspråkiga skulle ha ett intresse av att sätta sitt barn i en tvåspråkig skola. Seminariets moderator Lia Markelin hänvisade också till forskarkollektivet E2:s rapport Puhut sie ruotsia? som visar att 60% av de finskspråkiga säger att de kunde tänka sig att sätta sitt barn i en tvåspråkig skola. Mot den bakgrunden kunde man tänka sig att en tvåspråkig skola, eller nordisk för den delen, inte skulle vara en sak som stöts och blöts i Svenskfinland.

– Det här borde vara en fråga för det finska Finland. Det är beklämmande att det här bara diskuteras på den svenska sidan, sade Marcus Rantala.

Vi får se oss i månen efter en sådan diskussion.

– Vi får se oss i månen efter en sådan diskussion. Den kommer inte, sade Thomas Rosenberg, samhällsdebattör som är en stark förespråkare av det svenska i Finland.

– På finskt håll väntar man på att det svenska motståndet skall luckras upp. Jag är orolig för att vi på svenskt håll vacklar på den här punkten.

Språklig mångfald tidens melodi

Människans kapacitet för språk är obegränsad, slår Marketta Sundman fast i Magma-rapporten. Att tvåspråkighet skulle vara till nackdel på individnivå tycker knappast någon.

– Språklig mångfald har blivit den nya normen i utbildningen, konstaterade Tuuli From, doktorand i pedagogik vid Helsingfors universitet.

From ställde sig positiv till tanken på en tvåspråkig skola, men också hon tyckte att det inte skall ske inom ramen för den svenska skolförvaltningen.