I takt med att elevunderlaget minskar intresserar sig allt fler tvåspråkiga kommuner för att gå in för samlokaliserade skolor med svenska och finska som undervisningsspråk. I Oravais, i Vörå kommun, genomfördes en sådan lösning för ett och ett halvt år sedan.
– Det tar tre, fyra år innan en ny verksamhet har byggts upp ordentligt. Med tanke på att vi var tvungna att agera snabbt och planera den nya skolan på ganska kort tid, så tycker jag att vi har kommit jättelångt hittills, säger Jan Hermans, rektor för Oravais skola och Oravaisten koulu.
På höstterminen 2024 inledde den samlokaliserade skolan sin verksamhet. Redan i planeringsskedet var utgångspunkten att skapa en gemensam skola för alla.
– Vi ser vår skola som en och inte två separata skolor i samma byggnad. Inför starten lade vi upp även finskspråkiga skyltar och anvisningar så att alla ska uppleva att skolan som tvåspråkig, berättar Hermans, och pekar på en vägg där det står ”Lukuintoa – Läslust”
Men det är bara i praktiken som skolan fungerar som en. Administrativt är det frågan om två olika skolor med skilda budgeter. En gemensam skola på två språk är inte i dag förenlig med gällande lagstiftning. Däremot har skolorna en gemensam rektor i Hermans med ansvar för det administrativa.
– Trots att jag saknar dubbel behörighet är jag vald till rektor för ett år åt gången för den finska sidan. För att jag ska kunna bli fast anställd som rektor måste jag visa upp goda kunskaper i stora språkprovet i finska, förklarar han.
Vill ha praktiskt lättare vardag
Det som också stod klart inledningsvis var att de finska och svenska klassrummen ska placeras bredvid varandra. I den ena korridoren finns först ett finskspråkigt klassrum för årskurserna 1-2 och därefter klassrummen för de svenskspråkiga årskurserna 2 och 3. Längre bort fortsätter den indelningen för de äldre årskurserna.
– Målet var att eleverna ska blandas – inte finnas fysiskt i olika delar av byggnaden på grund av språket. Vi vill att båda språken blandas i korridorerna och så är det också i praktiken, förklarar Hermans.
Tidigare fanns i samma byggnad en finsk skola, för vilken Johanna Majabacka var rektor. Då hade hon sitt arbetsrum bredvid Hermans, som då var rektor för den svenskspråkiga skolan.
– Då hade vi två skilda skolor och allt var skilt. Märkningen på fotbollarna var olika och när vi började planera den samlokaliserade skolan insåg vi att vardagen blir lättare för alla om vi i praktiken försöker skapa en skola i stället för två, förklarar hon.
Enligt lagstiftningen har varje elev rätt till undervisning på sitt eget modersmål. Således bör undervisningen vara avgränsad, men lagen ger ändå utrymme för tolkning. Det finns en gråzon.
– I alla läsämnen och matematik har vi skild undervisning, men i konst- och färdighetsämnen har vi undervisning på två språk. I ”Språkberikad undervisning” ska mindre än 25 procent av undervisningen ske på annat språk än skolans undervisningsspråk och det kravet uppfyller vi, förklarar Majabacka.
Två lärare i gemensam undervisning
Hermans betonar också att det i den gemensamma undervisningen oftast är två lärare, en från den svenska sidan och en från den finska, som undervisar samtidigt. Därmed klarar man enligt honom kravet på behörighet för de lärare som endast är behöriga att undervisa på ett språk.
– Vi eftersträvar att det ska vara två klasslärare när vi har gemensam undervisning. Men ibland räcker inte resurserna till och då säkerställer vi att det finns åtminstone ett skolgångsbiträde med rätt modersmål, förklarar han.
Initialt fanns det lärare som var oroliga för att hamna att ha undervisning på ett språk man inte har behörighet för. Men den oron finns inte längre, enligt Hermans.
– Den har suddats ut på grund av de positiva aspekter som har kommit med upplägget. Vi har alla sett och tyckt om den kontakt som skapats över språkgränserna. Det positiva överväger utmaningarna, och skulle det ännu finnas kritik tror jag vi har en miljö där alla vågar uttrycka den.
Han förnekar inte att en del svenskspråkiga lärare har fått jobba lite extra med att lära sig det språkliga innehållet.
– Men de lärarna har samtidigt haft en vilja att lära sig nödvändiga finska begrepp. Vi har inte heller placerat lärare som känner sig obekväma i rollen att ha en grupp med två språk.
Många positiva fördelar
Vilka är de positiva erfarenheterna i Oravais skola / Oravaisten koulu? Majabacka nämner bland annat att elever från de olika språkgrupperna oftare leker tillsammans på rasterna, och att i synnerhet de svenskspråkiga eleverna har börjat våga försöka tala finska.
– Eleverna har också i högre grad fått kompisar över språkgränserna på fritiden. Tröskeln för att försöka tala det andra inhemska har blivit lägre och det här gynnar den språkliga utvecklingen för alla, konstaterar hon.
Och det är inte bara eleverna som är nöjda – utan också föräldrarna.
– Föräldrarna, både de svensk- och de finskspråkiga, är jättepositiva. Speciellt de finskspråkiga upplever att de är en del av en större gemenskap än förr när det fanns en finsk skola i kommunen. Många har också uppskattat att vi beslöt att ordna julfesten som gemensam, säger hon.
Den här positiva utvecklingen har lett till en känsla av stolthet bland lärarna, menar Hermans.
– Jag tror alla känner en stolthet över att ha varit delaktiga i att bygga upp den här verksamheten. Det har lyckats bra och alla är glada över att jobba här. Alla lärare har gjort ett mycket bra jobb och det är tack vare deras insats som vi har lyckats så bra.
Vörå är en kommun med övervägande andel svenskspråkiga invånare. Det som har underlättat satsningen på en tvåspråkig skola är att Oravais skola också har en övergångsklass för huvudsakligen nyfinländska barn som fått förberedande undervisning på finska.
– Övergångsklassen har varit avgörande för att trygga en tillräckligt god finska för de finska lågstadiebarnen som utgör en minoritet i Vörå kommun. Det viktiga för att samlokaliserad skola ska lyckas är att majoritetsspråket till hundra procent går in för att stöda minoritetsspråket och att ser språken som jämlika, säger Hermans.
