Samlokaliserade skolor, dvs finska och svenska skolor som verkar under samma tak, blir allt fler till antalet. På flera håll i Svenskfinland växer tvåspråkiga skolkomplex fram, vilket beskrivs på nyhetsplats i detta nummer av tidningen Läraren.
Ofta är det ekonomiska incitament som styr när man går in för större helheter som inrymmer båda språkgrupperna. Kyrkslätts Gymnasiums rektor Mikael Eriksson beskriver det väl när han konstaterar att de utrymmen som man kommer att få ta del av i och med det tvåspråkiga gymnasiecampuset i kommunen aldrig hade kunnat förverkligas endast för de svenskspråkiga eleverna. Slår man sig samman blir musklerna större.
Den finlandssvenska lärarkåren är ändå inte helt övertygad om att samlokalisering är rätt väg att gå. I den omfattande medlemsenkät som FSL har låtit göra uppger omkring hälften av medlemskåren att man vill att förbundet skall jobba för att svenska skolors verksamhet skall bedrivas i egna byggnader. 30 procent av respondenterna svarade ”vet inte” på frågan. Man kan tänka sig att det finns en oro för att det svenska skall komma i kläm i de gemensamma utrymmena. Sett ur ett minoritetsperspektiv är oron befogad och värd att ta på allvar.
I samlokaliserade lösningar krävs att den svenska personalen ständigt är beredd att påminna om sin existens
Det är rätt uppenbart att det är lättare att skapa och bibehålla en finlandssvensk identitet i en miljö som är enspråkigt svensk. Lika uppenbart är att det i regel faller på minoritetens lott att slå vakt om och föra fram de svenska särdragen och behoven. I samlokaliserade lösningar krävs att den svenska personalen ständigt är beredd att påminna om sin existens. Ibland krävs säkert vassa finlandssvenska armbågar.
Från forskarhåll betonar man ändå att det svenska språket inte är hotat i en samlokalisering. Det går att slå vakt om det svenska rummet i en tvåspråkig byggnad, om man organiserar det på ett ändamålsenligt sätt. Klart är ändå att det inte får bli en språklig sillsallad där den svenska och finska verksamheten ostrukturerat glider in i varandra. Det måste finns en tydlighet i var den svenska skolan verkar. Man skall vara tillsammans, men ändå åtskilda.
En samlokaliserad lösning är inte och skall inte heller vara en tvåspråkig skola. Det är någonting helt annat och på den punkten finns det skäl att vara tydlig. Det är en lösning som urholkar det svenska. Den finlandssvenska skolans största trumfkort är uttryckligen att den är svensk. Det trumfkortet skall vi hålla hårt i.
