– Hur får man ett lågt C på en nokkahuilu? Täck hålen med alla fingrar!
Klassrummet fylls av blockflöjtstoner, kling på klockspel och ett resonemang om hur noterna riktigt ska tolkas och låta. Tove instruerar och växlar mellan svenska och finska beroende på om eleven går i Isnäs skola eller i Isnäsin koulu. När det kommer till musiken och de andra konst- och färdighetsämnena har man suddat ut språkgränsen. Båda elevgrupperna undervisas tillsammans.
Isnäs ligger ca 30 km från centralorten Lovisa och samlar upp eleverna i den sydvästra delen av staden. Isnäs skola har 10 elever och Isnäsin koulu 22. Tove Heinonen berättar att när hon började här som lärare för åtta år sedan hade både den svenska och finska skolan dubbelt fler elever. Men genom ett tätare samarbete mellan språkgrupperna har man kunnat slå vakt om skolorna i byn. Rent av så framgångsrikt att den gamla skolbyggnaden från början av 1900-talet har totalrenoverats och under våren flyttade de båda skolorna in under samma tak. Under renoveringen jobbade de båda skolorna tillsammans i en paviljong ett stenkast ifrån den gamla byggnaden. Också ett tvåspråkigt daghem verkar på området.
Tove undervisar själv åk 3-6 i Isnäs skola och har en kollega som har hand om förskolan samt åk 1-2. På finska sidan har man två klasslärare och en timlärare.
– Vi fungerar som en enhet, som en skola. Vi har en gemensam rektor, säger Tove.
Tidigare jobbade skolorna i skilda byggnader men lite av en slump, till följd av arrangemangen kring renoveringen, började man jobba under samma tak. Och det är något man vill fortsätta med.
– Vi är en by, en skola.
Läsämnena undervisas separat, men konst- och färdighetsämnena har man slagit ihop. När det kommer till språkundervisningen samarbetar man också över språkgränsen.
– Det funkar superbra. Jag kan inte tänka mig att göra på något annat sätt längre.
Vilka är fördelarna?
– Barnen växer upp med att språket inte är en gräns, språket är en möjlighet. Det är absolut viktigast.
Finns det pedagogiska fördelar?
– Vi har lite olika syn på svenska och på finska. Man kan plocka de bästa kornen från båda sidorna. Vi är ganska familjära inom det finlandssvenska, vi flexar ganska mycket. På finska sidan är man mer strikt. Kunskapsmässigt så får vi ju en smakbit av den finska kulturen.
Krasst sett är det troligen så att elevunderlaget varken i den svenska eller finska skolan är tillräckligt stort för att existera på egen hand. Men genom samarbete stärker man sina möjligheter för att kunna finnas kvar.
– Styrkan är att vi är tillsammans.
Vilka nackdelar ser du?
– Man måste betona det egna språket, den egna kulturen. Det är jag och min kollega är noga med. Vi har som princip att det är elevens språk vi talar. Det betyder att det ganska lätt blir finska eftersom de är fler.
– Jag ser ingen språkgräns. Det finns inget vårt och ert. Allt är vårt men vi uttrycker oss på olika sätt.
På finlandssvenskt håll ser man ofta på de tvåspråkiga lösningarna ur ett minoritetsperspektiv och det finns en farhåga att det svenska ska komma i kläm. Också FSL:s färska medlemsenkät ger uttryck för en viss oro och jämför man med den medlemsundersökning som genomfördes 2021 så har oron förstärkts. 63 procent av de finlandssvenska lärarna anser att FSL inte ska stöda försök med tvåspråkig undervisning. År 2021 svarade 41 procent nej. Fler respondenter tycker också att FSL ska jobba för att svenska skolors verksamhet ska bedrivas i egna byggnader. 53 procent år 2025 och 48 procent år 2021.
Här går alltså Isnäs skola mot den rådande åsiktstrenden.
– Nog vet jag att finskan är det dominerande språket. Men då gäller det för mig att köra på. Det är min uppgift att se till att de svenska eleverna får ett bra språk och får ta del av den finlandssvenska kulturen.
Hur ser du på skolans framtid?
– Elevantalet sjunker, vi kommer att få kämpa. Jag hoppas att pendeln svänger och att man ser nyttan med små enheter.
Lovisa kallar sig för byarnas stad. Om man lever upp till sin slogan återstår att se.
Vid Isnäs skola går musiklektionen mot sitt slut och Tove samlar in blockflöjterna.
– Ni har jobbat fint. Kiitos tästä päivästä!
Text och foto: Mattias Fagerholm
