Det var ett och annat ögonbryn som höjdes då det stod klart att de studerande inte beviljas någon plats i vare sig lärarfacket OAJ:s fullmäktige eller styrelse. Man lyckades inte heller denna gång med ambitionen att få till stånd en organisationsförändring och därmed grusades också studerandeorganisationen SOOL:s förhoppning om representation i OAJ:s högsta beslutande organ.
Besvikelsen bland de studerande var givetvis stor, men också i övriga delar av organisationen har man uttryckt sin förvåning över, men också oro, för att dörren till inflytande förblev stängd. SOOL är med sina 7000 medlemmar en betydelsefull inkörsport till medlemskap i OAJ och i tider när fackföreningsrörelsen har vissa rekryteringsproblem och A-kassorna växer i popularitet har beslutet beskrivits som både korkat och kortsiktigt. Onekligen blir signalerna till de unga minst sagt besynnerliga.
OAJ:s fullmäktige har beskyllts för att vara konservativt som inte bereder plats för de blivande lärarna. Men orsaken till att det blev ett nej har inte något med ett gubbvälde att göra. Orsaken ligger närmast i att olika lärargrupper slår vakt om sina maktpositioner inom OAJ.
OAJ:s fullmäktige består av 150 personer. De allmänbildande lärarna (YSI) är den överlägset största gruppen. Men sina 93 platser i fullmäktige är det de som styr och ställer i OAJ. Inget sker utan YSI:s goda minne. Yrkeslärarna (OAO) med 31 platser, småbarnspedagogerna (VOL) med 23 platser och universitetslärarna (YLL) med 3 platser har fått finna sig i rollen av att vara i ständig minoritet.
I OAJ krävs 2/3 majoritet för att driva igenom frågor som innebär förändringar i stadgarna. Med sina 93 platser är YSI på egen hand snubblande nära den maktpositionen. Med eventuella studeranderöster i ryggen hade man varit ännu närmare. Det var troligen det som blev avgörande.
Man behöver inte vara Göran Djupsund för att räkna ut att yrkeslärarna, småbarnspedagogerna och universitetslärarna gaddade ihop sig gentemot de allmänbildande lärarna.
Det är knappast någon slump att antalet röster som lades till förmån för de studerande rätt långt sammanfaller med antalet YSI-medlemmar i fullmäktige. Och andelen nej-röster är stort sett lika många som de övriga lärargruppernas fullmäktigemedlemmar sammantaget.
Man behöver inte vara Göran Djupsund för att räkna ut att yrkeslärarna, småbarnspedagogerna och universitetslärarna gaddade ihop sig gentemot de allmänbildande lärarna. Det handlar alltså inte om gubbvälde utan att slå vakt om sin egen position inom organisationen. Olyckligt nog var det de studerande som offrades i det maktspelet. Det kan med tanke på framtiden få dyrköpta konsekvenser för hela organisationen.
