Katariina Treville

Låt Sverige prova först så får vi se

Jag har under de två senaste åren noterat att Finland har fått rejält uppsving i svensk media. Ska man tro tidningarna är Finland numera ett föredöme i nästan allt, inte bara skolan. Det är alltså mer än någonsin ”inne att vara finne”, ett talesätt som myntats bland oss finländare här i Sverige.

Att Finland överglänst Sverige (och de flesta andra) i skolsammanhang har vi ju vant oss vid sedan PISA-mätningarna startade i början av 2000-talet. Det finns en hel del som skulle kunna förklara varför Finland blev ett sådant skolunder jämfört med det skolmässigt mediokra Sverige, däribland läraryrkets höga status och autonomi. Men en av förklaringarna är nog också den varsamhet och långsiktighet som åtminstone tidigare präglat det finska skolsystemet.

Det råder olika uppfattningar om när Sverige och Finland gick skilda vägar. Somliga menar att det började gå åt fanders i Sverige redan långt före de stora nittiotalsreformerna med kommunalisering och friskolor. Andra hävdar att det just är dessa två som är bovarna bakom undergången. Oavsett vilket, så har skoldebatten kommit att kretsa kring skattefinansierade friskolor som tillåts ta ut vinst, och de negativa sidoeffekterna som systemet med marknadiseringen har lett till. Finland, som alltid sneglat på Sverige, räddade sig från katastrofen med blotta förskräckelsen. Att man i Helsingfors sade: ”Låt dem prova först så får vi se” var mycket klokt. För se hur illa det gick.

Det finska tankesättet att varje skola är den bästa skolan med de bästa lärarna, och att skolor inte tvingas marknadsföra sig med diverse profiler och höga betyg för att locka till sig ”kunder” med skolpeng, känns som en utopi här på andra sidan Östersjön. Även om det finns en växande politisk insikt om att något måste göras, går det inte att stoppa tillbaka anden i flaskan när man väl har släppt ut den. Ska den svenska skolan kunna återfå sin forna glans, krävs det modiga politiker som vågar sig på rätt reformer och lyckas skapa samsyn, så att reformerna blir hållbara över tid.

År 2023 är ett PISA-år och i december vet vi hur våra respektive skolsystem står sig. I Sverige handlar spänningen om huruvida kunskapsresultaten fortsätter uppåt, i Finland bävar man snarare för det motsatta. Tyvärr finns det tecken på att PISA-succén kan vara på väg att blekna. Inte ens världens mest stabila skolsystem skulle stå sig mot sådana miljonbesparingar som den finska skolan fått göra. Låt oss hoppas att jag har fel och att Finland fortsatt får skina i PISA-sammanhang. Om inte, får finländarna trösta sig med att man numera toppar rankningarna på nästintill allt annat.