En trygg studiemiljö är en lagstadgad rättighet för varje elev. Den tryggheten ansvarar rektorn för.
Under veckan som gått har jag mer än någonsin reflekterat över just det ansvaret. Jag har suckat över omöjligheten i det, känt förtvivlan över de elever som kommer i kläm men mest har jag funderat över hur vi lärare och rektorer tillsammans med elever och hemmen kan jobba på ett mera hållbart sätt för att skapa välmående i våra skolor.
Vi får aldrig någonsin stanna upp i det förebyggande mobbningsarbetet. Det här är skolans ansvar och vi ska agera. Vi måste ständigt informera, utveckla och utvärdera det sektorövergripande arbetet i samarbete med hemmen. Ja, och knacka lokalpolitikerna på axeln och påminna om ansvaret för tillräckliga personalresurser.
Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) gör under våren en stor utvärdering av metoder som förhindrar mobbning med målsättningen att effektivera det förebyggande arbetet i våra skolor. Det här en del av ministeriets åtgärdsprogram för att förebygga mobbning, våld och trakasserier. Vi snackar forskningsbaserade och evidensbaserade modeller för skolor, något vi som förbund aktivt kommer att sprida vidare.
Mobbning är ett komplext gruppfenomen där många faktorer inverkar på varandra; individen, gruppen, skolan och hela samhället. Nätmobbning är om möjligt ännu mera komplext. Ett ständigt närvarande, tärande och svåråtkomligt fenomen. Ett fenomen som finns både i skolan och utanför skolan, ett fenomen som inte känner gränser på samma sätt som skoldagen och skolbyggnaderna gör.
Allt lärande bygger på välmående och därför är skolans verksamhetskultur central. Att involvera alla aktörer i såväl det mobbningsförebyggande arbetet som det åtgärdande är effektivt. Framför allt är ett välfungerande samarbete mellan hemmet och skola avgörande för våra elever och studerande. Samarbete pekar aldrig finger, samarbete delar ansvar. Det är tveksamt hur konstruktiva medias granskningar av mobbningen i skolan är. Tveklöst är däremot att tillitskulturen alltid naggas i kanten efter dylika “satsningar”. Därför kan jag tycka att det förslag som minister Li Andersson kommer med i en intervju med Svenska Yle (6.2.2022) inte låter så dumt. En myndighet som granskar huruvida elevers rätt till trygg studiemiljö i grundskolan förverkligas, utan att ta ställning till metoder, är ett förslag som jag tror att man i många skolor välkomnar. Ett sådant förfarande kunde åtminstone underlätta rektorernas arbete och ge arbetsro, vilket är en grundförutsättning i kampen mot mobbning.
