Under den senaste tiden har jag i olika sammanhang fått ta del av diskussioner om FSL:s förhållande till OAJ och även funderingar över hur FSL samarbetar med OAJ. I diskussionerna har jag även skönjt en oro som jag inte kunnat greppa eller förstå. Av den anledningen ser jag det som viktigt att i en kolumn reflektera över hur jag ser på samarbetet.
Samarbetet mellan FSL och OAJ bygger på några få dokument, ett samarbetsavtal som gjordes för drygt 40 år sedan och en uppdatering av det som gjordes i början av 90-talet och OAJ:s stadgar. Utöver det finns det några beslut från FSL:s fullmäktige och styrelse som beskriver hur vi ska förhålla oss i frågor som berör regionföreningar och lokala föreningar. Det är i stort allt som finns nedskrivet om samarbetet mellan OAJ och det i stor utsträckning självständiga FSL inom OAJ. Det kan te sig tunt, men har visat sig vara ett förfaringssätt som fungerat i över 40 år. Enligt mig förlorar vi massor på ett samarbete där allt bygger enbart på avtal, samarbete är långt mera än det.
I mitt arbete har jag lutat mig mot en referensram jag fått under mina år som aktiv. Min referensram bygger på de diskussioner jag fört med Lilly Hollstén, Dan Johansson, Carl-Erik Rusk, Pia Berg med flera. De har gärna delat med sig av sina personliga erfarenheter, hur de sett på samarbetet och hur de jobbat för ett gott förhållande mellan OAJ och FSL. De diskussionerna har gett mig en stabil grund att stå på vad beträffar samarbete, diskussioner jag är ödmjukt tacksam för. Det de berättat har legat som en stabil grund för mitt arbete.
Enligt mig är det ytterst viktigt med nätverk och kontakter överlag. Detta gäller även OAJ-samarbetet då det är en grundbult i att skapa förtroende mellan FSL och moderorganisationen. Jag har under mitt långa engagemang jobbat målmedvetet för att skapa nätverk och kontakter för att kunna diskutera även svåra saker. Den du har förtroende för vågar du föra svåra diskussioner med på ett respektfullt sätt utan rädsla för att tappa ansiktet eller bli missförstådd. Idag upplever jag att det i diskussioner såväl inofficiellt som officiellt finns en stor förståelse inom OAJ för FSL:s specifika situation och därför har jag svårt att dela den oro som en liten del av våra medlemmar för fram för tillfället.
Det har aldrig varit FSL:s stil att sticka ut hakan konstant för att få sin röst hörd. Här har jag på nära håll fått uppleva hur en organisation med taktiken att vara i konstant konflikt tappat trovärdighet och därmed sin självständiga ställning. Att inte hela tiden sticka ut hakan var också det råd jag fick och som jag sett som självklart i mitt arbete. Jag har även haft en enorm nytta av att ha varit med i OAJ:s fullmäktige, OAJ:s styrelse för att inte prata om nyttan jag haft av att vara anställd inom förbundet med tanke på samarbetet med både politiker och tjänstemän inom OAJ.
Inser dock att det är synnerligen viktigt med genomskinlighet gentemot våra medlemmar och därför borde jag säkert oftare ha lyft fram samarbetet – det goda samarbetet – med OAJ. Medlemmar har rätt att få veta hur saker förs fram inom OAJ och hur vi jobbar tillsammans. Först då skapas äkta solidaritet och tilltro till det som görs. Jag hoppas innerligt att min efterträdare sätter värde på det arbete vi som gått före har lagt ner på att skapa ett fungerande samarbete med OAJ och med vördnad vill fortsätta det arbetet mot framtida utmaningar.
