Allt var böndernas fel. Det mesta i klimatförändringen gick att spåra till skogsbruket, djurhållningen, åkrarna och till transporterna. Lager lades på lager i berättelsen och bönderna hade vips förvandlats till landets värsta, giriga och konservativa miljöbovar, som dessutom misshandlade sina djur. Den kollektiva skuldbeläggningen nådde nya höjder.
Sedan vände det blixtsnabbt. Efter coronautbrottet började vår självförsörjning prisas. Maten tog inte slut på hyllorna och allt fler finländare fick upp ögonen för det närproducerade. Vi vallfärdade ut i skogarna och köpte egna plantor som aldrig tidigare. Kritiken mot bönderna tystnade över en natt.
Jag blev nyfiken på hur det riktigt ser ut på våra gårdar i dag. Liksom många andra finländare hade jag tappat den direkta kontakten till våra primärnäringar. Efter decennier i mera urbana miljöer hade jag egentligen ingen aning om hur matproduktionen utvecklas i dag. Jag började därför göra podcasten Framtidsodlarna, som handlar om hur det framtida lantbruket kanske kommer att se ut i Finland.
Jag reste i somras runt i Svenskfinland och träffade bland annat skogsägaren som blev rörd när han talade om sin kärlek till skogen. Jag mötte kalkonuppfödaren som sitter och umgås med sina djur när de är ute på bete. Jag talade med mjölkproducenten som fortfarande ger personliga namn åt sina hundratals kor.
Vi samtalade om hur den artificiella intelligensen har börjat användas för att upptäcka sjukdomar hos djur. Vi pratade om hur drönare nu kan scanna skogarna. Vi diskuterade den nya delningsekonomin där man samäger maskiner för att minska på miljöbelastningen. Jag fick höra om nya biogasanläggningar, om experiment med växtföljder som kan ersätta konstgödsel och om nya innovativa former av näthandel.
Jag vågar lova att bilden av att lantbruket är ett område där ingenting händer är direkt felaktig.
Samtidigt finns det fortfarande massor att göra inom vår livsmedelsproduktion. Jag kan starkt ifrågasätta en hel del konventionella metoder gällande bland annat djurtransporter och användningen av vissa växtskyddsmedel. Att produktionen har en negativ inverkan på vårt klimat är ett faktum. Men utvecklingen i Finland går framåt – som inom de flesta andra områden i vårt samhälle.
Det handlar om ny kunskap. Det handlar om utbildning. Det handlar om att dagens generations bönder helt enkelt vet mera om miljö- och klimatpåverkan.
Men det handlar också om att överlag försöka krympa det växande avståndet mellan landsbygd och storstadsliv. Och min förhoppning är att vi i en postcoronatid ska kunna tala mera nyanserat om vår matproduktion.
