-Jag har svårt att se de insatser som skulle ha inneburit att det hade skett en förändring. Resultatet är en tråkig, men förväntad utveckling, säger Sahlström.
Enligt Fritjof Sahlström bör man när man analyserar Pisaresultaten ta några steg tillbaka och titta på de långa bågarna. Det ligger nära till hands att man nu tittar in i klassrummen för att få en uppfattning om vad som sker i skolorna med förhoppningen att hitta förklaringen till det sjunkande resultatet. Men då är risken att man fastnar vid detaljerna och missar den stora bilden.
-Resultatutvecklingen sammanfaller ganska exakt med det omgivande samhällets bildningssatsningar 15-30 år tillbaka i tiden. En uppbyggnadsperiod för allmänbildning i samhället tog slut omkring 1990. Vi är nu på 50-talets nivå av BNP, säger Fritjof Sahlström och hänvisar till Undervisnings- och kulturministeriets bildningsöversikt från 2023.
På sitt arbetsrum vid Brobergsterrassen i Kronohagen klickar Sahlström fram ett diagram i den färska Pisaundersökningen.
-Man ser ganska tydligt att ju mera pengar man sätter på utbildningen desto bättre går det. Det är helt systematiskt, ”the more you spend the more you get”.
I fråga om läskunnighet har det finländska raset varit enormt. Sedan 2018 har Finlands resultat minskat med 30 poäng.
-Läsfärdighet är en av de viktigaste faktorerna för skolframgång, men från samhällets sida har vi mer än halverat den offentliga satsningen på böcker till biblioteken. Vi ska kanske inte vara så jätteförvånade över att det ger avtryck. Och det är de med sämst förutsättningar som drabbas mest.
Sahlstöm pekar också på en graf som visar andelen högskoleutbildade i Finland. År 1991 var vi bäst i världen då 33 procent av 25-34-åringarna hade en högskoleexamen. Är 2021 var siffran visserligen en smula högre, 40 procent, men vi låg på plats 29 tillsammans med länder som Chile och Turkiet. Den övriga världen har sprungit i kapp, och förbi oss.
-Mot bakgrunden av de här trenderna är Pisaresultatet ganska rimligt, säger Sahlström.
Läs också
Titta hur utbildningsnivån har sjunkit!
-Pengar är det som håller i gång systemet, men det är också ett uttryck för en vilja, ambition och vision. Det handlar om att göra något man tror på. Om idén från många olika håll naggas i kanten och det kommer till uttryck i resursförändringar så blir det svårt för ett utbildningssystem att vara framgångsrikt.
Pengar är ett uttryck för en vilja, ambition och vision.
Fritjof Sahlström
När man letar efter svaren till varför resultaten sjunker blir man inte nödvändigtvis klokare av att titta in ett klassrum idag. Rätt ställe att leta efter svaren är 15 år före eleverna gjorde sina test, menar Sahlström. Han påminner om att 15-åringarnas kunskaper har formats under hela deras levnadsbana. Och man borde ytterligare ta några steg tillbaka för att se på eventuella läroplansreformer och andra faktorer som kan ha påverkat.
-Då är vi någonstans vid 2000-talet och man kan helt tydligt se att det har skett resursminskningar. Det är inget snack om det. En omfördelning från allmänbildning mot yrkesutbildning.
Finlands bästa Pisaresultat är från början av 2000-talet. Svaren till framgången finns alltså att hitta i 80-talet, i den första versionen av den finländska grundskolan.
Fritjof Sahlström vill ändå inte se en back to basics -diskussion eller ett romantiserande om att allt var bättre förr.
-Det finns inget empiriskt stöd för att en bakåtblickande ideologi skulle kunna driva en utveckling som leder till goda resultat. Skolsystem som, också det finländska, lyckas för att man vill bli bättre. I Finland ville man med grundskolan göra något nytt som man trodde på.
Också om Finland tappar terräng i Pisa påminner Sahlström om att det ändå i det stora hela går rätt bra för den finländska skolan. Han tror att den modell vi har går att bygga vidare på.
-De som behöver skolan allra mest måste vi tänka mest på. Barn som kommer från fattigare hem, barn med utländsk bakgrund, barn där det inte finns så många studentmössor i skrubbarna att plocka fram till vappen. Vi måste skapa förutsättningar för de som behöver det mest.
Men satsar vi inte redan nu mycket på de här eleverna? Räcker inte det?
-Det görs mycket, men man måste våga titta på resultaten. Alla undersökningar, inte bara Pisa, visar entydigt på sakta växande skillnader till nackdel för de som har sämst förutsättningar. Det som har varit en fin grej i finsk skola är att det har funnits goda förutsättningar att överskrida sina förutsättningar.
Finlands Pisalopp är inte kört, det går att vända utvecklingen. Men det krävs satsningar och problemet är att vi måste satsa många år utan att vi genast ser några resultat. Och då behövs enligt Sahlström vad man på finska beskriver som ”tahtotila”, dvs en tro och en vilja att fortsätta satsa.
Att man kan åstadkomma en förändring är resultaten i de finlandssvenska skolorna ett exempel på.
-Det har spelat en roll att vi har ”pärtät” oss över att de finskspråkiga, med samma förutsättningar, har klarat sig bättre. Det har varit en mobiliserande grej. Många olika aktörer har försökt göra bättre, man har utvecklat ledarskapet i skolorna, man har utvecklat lärarutbildningarna och försökt utveckla lärarnas kunnande. Framför allt har man försökt!
Text: Mattias Fagerholm
Foto: Johan Hagström / Mattias Fagerholm
