På frågan om Alf Rehn vill ställa upp på en intervju som tar avstamp i de senaste Pisaresultaten och utmynnar i en diskussion om hur skolan borde se ut för att svara på framtidens behov tackar han ja på stående fot också om han i samma andetag säger att han varken är expert på det ena eller det andra. Men det har inte hindrat mig tidigare heller, skrattar han.
Sagt och gjort. Vi möts över en lunch i centrala Köpenhamn. Det är där han är bosatt sedan fem år tillbaka också om han är verksam som professor i innovation, management och design vid Sydansk universitet i Odense. Åbo Akademi är hans alma mater och han var under många år professor i företagsekonomi vid akademin.
Pisa får inte bli idealet
– Jag förstår vad Pisa mäter, men samtidigt ska man komma ihåg att det som var kvalitet i utbildningen på 50-talet och det som är kvalitet i utbildningen idag inte är samma sak, säger Alf Rehn.
– Utmaningen är att balansera det positiva som finns i en mätning, dvs det ger oss någon typ av idé om vi är på väg åt rätt håll. Men det som vi kommer att behöva i framtiden fångas inte i den här typen av mätningar. Faran att vi börjar jaga någonting som vi idag tror att vi kan se men som tar en helt annan form i framtiden.
Alf Rehn drar sig till minnes när han började studera vid handelshögskolan och fick höra att det viktigaste som fanns var att lära sig japansk företagskultur och hur japanerna tänkte. Idag talar ingen om Japan. Men Kina, som ingen snackade om då, har stigit upp som den stora giganten.
– Det finns element av det här i grundskolan. Vi försöker lära ut det vi ser just nu. Vi försöker fånga trender och glömmer bort att saker kan förändras radikalt.
Borde vi då strunta i Pisa? Bara titta på resultaten och konstatera jaha, och så gå vidare?
– Det är en svår fråga. En stor del av mig vill bara svara ja! Vilken plats i Pisamätningen som vi är på är en meningslös fråga. Så länge man är placerad bland de länder man vill vara med är det ganska hugget som stucket om man är nummer ett eller tio. Vad spelar det för roll? Man kan säga samma sak om Pisa som biskopen sade om läppstift: Det är bra att det finns men det är synd att det behövs.
– Att blint tro att Pisa definierar skolan är direkt korkat. Jag vill se det större idealet i den finska skolan. Pisa kan inte var det enda ideal vi har. Om succé i Pisamätningar är det högsta idealet i den finska skolan så ska den läggas ner.
Mäter Pisa rätt saker?
– Det mäter en del saker som är viktiga. Det är bra att hålla koll på de klassiska delarna av utbildningen. Men det finns mycket som inte mäts.
Sluta springa efter trender
Just den klassiska bildningen är något som Alf Rehn slår ett slag för. I en snabbt föränderlig värld är det frestande för skolvärlden att försöka snappa upp samhällstrender för att svara på arbetslivets framtida behov.
– Det bästa är att ge en bred allmänbildning med det klassiska tänkandets verktyg, från logiken till retoriken och det inkluderar givetvis att läsa, skriva och räkna. Vi ska inte jaga de nyaste trenderna och försökte vara coola, hippa och sexiga inom undervisningsvärlden. Vi ska ge en stark bildning.
Alf Rehn menar exempelvis att det är en fantastiskt kreativ verksamhet att lära sig utantill.
– Jag är helt för att man pluggar innantill. Minnet är en viktig del av kreativiteten. Jag vill inte gå tillbaka till kadaverdisciplin men rädslan vi har för att plugga innantill finner jag märklig. Vi har skapat en struktur där vi har tagit bort många av de jobbiga elementen och så undrar vi varför folk har problem i skolan.
Det finns säkert pedagoger som höjer på ögonbrynen över ett utantillpluggande. Vad svarar du dem?
– Jag säger ju inte att allt ska vara back to basics. Vi behöver inte välja antingen eller. Men om man tar bort grunden är balansen fel.
– Ungdomar är beredda att memorera varenda Fortnight-vapens data. Men samtidigt säger vi att stackars lilla ”Sven-Göran” ska inte behöva lära sig X, Y eller Z för det passar inte hans lärstig. Ett av de stora problemen en del pedagoger har är den maniskt korkade bilden att barn inte skulle älska att lära sig saker utantill.
Jag vill inte gå tillbaka till kadaverdisciplin men rädslan vi har för att plugga innantill finner jag märklig.
Alf Rehn
Kreativitet föds ut tristess och hårt arbete
Kreativitet är också något som innovationsprofessorn har forskat i. Han säger sig bli gränslöst irriterad över villfarelsen att det är fantastiskt roligt att utveckla sin kreativitet. Allt varken är, eller behöver vara, skoj mest hela tiden.
– Folk tror att man sitter på ett café, läppjar på en Macchiato och skriver fyra perfekta meningar till sin diktsamling. Det är inte så kreativitet fungerar. Vill du se vad kreativt arbete är? Gå till en arbetande konstnär i ateljén. Hen kommer inte att ha tid att snacka med dig om sitt skapande. Konstnärer arbetar så svetten lackar. Det samma gäller författare. Det är ett helvete att vara författare. Du sitter där och har ont i korsryggen, du har bara skrivit några meningar de senaste åtta timmarna och du är beredd att ta livet av dig. Det är inte alls härligt att skapa! Men man jobbar sig igenom de tunga ögonblicken.
Vad skapar då kreativitet om det inte är Macchiaton?
– Jag har en idé till en bok och har skrivit ett utkast på 200 ord. Nu saknas 60 000 ord. De kommer inte av sig själv. Orden kommer av att jag sätter mig på min röv och skriver också om jag inte har inspiration. Det är så en bok kommer till.
Alf Rehn bollar tillbaka frågan: Har du någonsin som journalist kunnat säga att du inte upplevde att deadlinen ”talade till dig”? Journalisten mitt emot medger att deadlinen inte alla gånger har känns inspirerande.
– Du kan inte säga att ”det inte känns rätt”. Du skriver i alla fall. Jag skriver i alla fall. Konstnären målar i alla fall. Varför ska det inte vara så också med barn? De ska inte ha det jobbigt, det ska vara kul nästan jämt. Det vi gör då är att vi saboterar kreativiteten. Den behöver givetvis frihet, öppenhet och lek, men också hårt arbete. Vi blir mer kreativa genom att jobba med saker.
– Vår kreativa förmåga har gått ner de senaste 15 åren.
Folk tror att kreativitet är att man sitter på ett café, läppjar på en Macchiato och skriver fyra perfekta meningar till sin diktsamling.
Alf Rehn
På tal om kreativitet. Alf Rehn är en internationellt erkänd talare och har bland annat utsetts till årets talare i Finland. Hur blir man en bra talare, är en fråga han ofta får.
– Det är enkelt. Efter att du har gett 200 dåliga tal börjar de bli bättre. För att bli bra på något, oberoende av vad det är, måste du repetera och misslyckas jävligt många gånger.
Vi som är medelålders och har varit med ett tag tar kanske inte ett misslyckande så hårt. Men det är ju lite annat med barn och ungdomar och deras självförtroende?
– Vi måste avdramatisera misslyckandet. Läraren ska finnas där för att se till att det finns en tolerans och tid att utvecklas.
AI – låt skolan vara en frizon
Man skulle kanske kunna tro att en innovationsprofessor går i gång på alla cylindrar med anledning av den rätt hajpade debatten om artificiell intelligens och Chat GPT. Men det gör inte Alf Rehn.
– Det är lätt att bli entusiastisk, men det här året kommer att präglas av en AI-besvikelse. Företagen kommer att märka att AI inte alls löste alla problem. De flesta av oss kommer inte att ha roligare eller enklare liv fast det finns en massa verktyg.
– Vad som händer i det långa loppet är en annan sak. Men jag tror att vi är fruktansvärt långt ifrån maskiner som på riktigt är intelligenta. Steget är större än vad evangelisterna vill erkänna.
I synnerhet när det kommer till skolan tycker Rehn att det är klokt att ha lite is i hatten visavi artificiell intelligens.
– Vi behöver platser i samhället som representerar stabilitet i stället för en vild jakt på det nyaste. Skolan ska vara bildningens ankare mitt i stormen. Såklart ska skolan utvecklas men man kunde ha ett lite längre tidsperspektiv.
– Samtidigt som skolan förnyar sig måste man fundera på sin roll i det stora samfundet. Jag vill inte acceptera en skola som existerar bara som en apparat som genererar skattebetalare och fler arbetare till den kapitalistiska grottekvarnen. Den ska vara mer än så.
Vad ska den vara då?
– Ett ställe som ger alla ungar en chans till bildning, en chans att hitta sig själv och sin plats och verktygen att realisera detta.
Skolan ska vara bildningens ankare mitt i stormen.
Alf Rehn
Text och foto: Mattias Fagerholm
