Läraryrket måste vara attraktivt även i framtiden

Plötsligt börjar det hända. Det varslas om strejk på flera olika håll. Först kommer tanken om att det inte gäller mig, klassläraren i en mellanstor skola. Plötsligt varslas det om strejk i min region. Läraren vaknar och har många frågor. Vad betyder det här för mig? Vad betyder det för mina elever? Vem ska ta hand om mina elever? Oron väcks. Jag kan inte lämna mina elever för en hel vecka. Hur ska vi hinna med allt stoff och vad ska de små barnen göra medan jag går hemma? Hur kan man tänka på en strejk när världsläget är som det är?

En varsel om strejk är ett sätt att visa att vi lärare och rektorer menar allvar. Lärarnas och rektorernas löner har länge sackat efter. Vid löneförhandlingar har det alltid funnit andra viktiktigare saker och det långsiktiga löneprogrammet har uteblivit. Samtidigt har arbetsmängden ökat och ansvaret och kravet på lärarna och rektorerna ökat, vilket otaliga undersökningar under de senaste åren vittnat om. En strejk infaller aldrig lämpligt. Det är alltid fel tidpunkt eftersom det i lärarnas fall drabbar elever eller studerande. Trots det vill jag ändå se det som att även eleverna i längden vinner på en strejk. En attraktiv bransch ger goda förutsättningar för framtidens utbildning. Det behöver vi speciellt i svåra lägen, det behöver vi i läget vi nu befinner oss i. En lärare som är tillfreds med sin lön och har en hanterbar arbetsbild är bra för alla elever. Nyttan av en strejk ses på långsikt, det är en investering i framtiden.

I en strejk är det viktigt att vi lärare och rektorer står enade. Nu är det dags att visa att laget är viktigare än jaget. Vi lärare och rektorer kan inte varje gång backa i förhandlingstider då strejk diskuteras. Det betyder att vi drar undan mattan för förhandlarna och på det sättet ger arbetsgivarnas förhandlare möjligheter. Detta betyder i sin tur att vi accepterar att löneutvecklingen i en kvinnodominerad bransch släpar efter i förhållande till andra branscher. 

Vi lärare och rektorer känner vår vardag som vår egen byxficka. Och vi vet att en förändring måste ske.

Det är nu vi måste visa solidaritet.

Pamela Leka

FSL:s vice ordförande