– Mest ont gör det när elever inte får den hjälp de behöver och har rätt till. Som lärare gör det ont när man gör allt man kan men det räcker ändå inte till, säger hon.
Anne Pihlo är ordförande för den Nationella skolformsföreningen för gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Föreningens uppdrag är att vara rådgivande för Sveriges Lärares förbundsstyrelse. Hon framför sitt budskap i ett stilla sommarregn på en lärarfacklig manifestation på Sergels torg i Stockholm.
– Vi behöver markera att skolan måste prioroteras, säger Pihlo.
Du upplever att skolan i Sverige inte prioriteras nu?
– Det gör jag. Det kommunala styret är ett dilemma. Vi på Sveriges Lärare vill ha en kraftigare statlig styrning så att det ska bli en likvärdighet.
Hon får medhåll av Fredrik Lundin. Han är ordförande för Sveriges Lärare Botkyrka och en av initiativtagarna till manifestationen.
– Det handlar om resurserna till undervisningen, till kärnuppdraget. Vi kommer att driva den här frågan tills skolan ser ut så som vi tycker att den borde se ut för att garantera likvärdighet och kvalitativ utbildning. Det är en viktig demokratifråga att vi har en välfungerande skola.
Vilka är de största smärtpunkterna?
– Tiden räcker inte till för att kunna göra det uppdrag som man är skyldig till enligt skollagen. Många lärare jobbar på sin fritid när tid för planering inte finns, säger Lundin.
Bot och bättring är eventuellt i sikte. Den svenska riksdagen har godkänt en lag om arbetstidsreglering för lärare. Vid tidpunkten för manifestationen är dock inte regeringens förordning, där detaljerna spikas, ännu inte offentlig. Men det handlar om att begränsa undervisningstiden och att skapa miniminivåer för planeringstid. Tidningen Läraren återkommer till detaljerna i den svenska arbetstidsregleringen.
– Jag är hoppfull, men det kommer inte att lösa alla problem, säger Pihlo.
Arbetstidsregleringen kan betraktas som en seger för Sveriges Lärare. Men för övrigt är det svårt att skapa utrymme för utbildningsfrågor i den offentliga debatten. Det är riksdagsval i Sverige i september men det är andra frågor som dominerar valrörelsen.
– För några år sedan stod skolan högt på agendan men den har åkt lägre och lägre ner. Den ger plats för säkerhetspolitiska frågor och ekonomi. Det finns egentligen inget parti som hårt driver skolfrågor. Skolan får inte det utrymme den förtjänar, säger Anne Pihlo.
Sveriges Lärares ordförande Anna Olskog menar att skolnedskärningarna bara ser ut att fortsätta. Rikspolitikerna skyller på kommunpolitiker och vice verse, konstaterar hon.
– En bra utbildning är nyckeln till framtiden för alla unga individer som växer upp.
Vi vet att det samhället investerar i förskolan ger mångdubbelt tillbaka. Därför ryter vi ifrån. Det går inte att fortsätta spara, dra in och lägga ner. Det är dags att börja satsa. På utbildning. På framtiden.
Text och foto: Mattias Fagerholm
