Vad vill du åstadkomma som undervisningsminister?
– Jag vill stärka de strukturer som fungerar. Det har varit reform på reform och många vill koncentrera sig på att genomföra reformerna innan det blir en ny förändringsprocess. Jag talar för arbetsro.
Vad innebär att stärka strukturerna?
– Det betyder, om vi tar dagvården som exempel, att vi minskar gruppstorlekarna inom småbarnspedagogiken. Då förbättrar vi arbetsmöjligheterna för de som arbetar där.
– Vi kommer också att jobba med ett projekt som skall stärka kvaliteten och jämlikheten inom den grundläggande utbildningen. Det handlar till exempel om att använde de redskap man redan har, så som positiv särbehandling. Att man kan stärka resurserna i skolor i sådana områden där det behövs.
Mycket fokus i utbildningsdebatten ligger nu på småbarnspedagogiken och den förlängda läroplikten. Det känns som att den grundläggande utbildningen kommer lite i skymundan.
– Jag håller med. Det är lite synd, för det är ändå grundskolan som det finländska utbildningsundret står och faller på. Det är ganska stora frågor som lärarna inom den grundläggande utbildningen tampas med, i fråga om tex trestegsstödet. Jag hoppas att den här valperioden skulle vara en period när vi diskuterar grundskolan mera. Nya Pisa-resultat kommer i december. Debatten om den grundläggande utbildningen kommer igång senast i det skedet.
Man skall inte enbart tänka på utbildningen utgående från hur vi klarar oss i internationella jämförelser. Pisa mäter vissa saker och så finns det många saker som inte mäts. Det är tex också viktigt hur eleverna trivs i skolan.
På tal om Pisa; alla indikatorer pekar på en nedåtgående trend. Hur ser du på det?
– Man skall inte enbart tänka på utbildningen utgående från hur vi klarar oss i internationella jämförelser. Pisa mäter vissa saker och så finns det många saker som inte mäts. Det är tex också viktigt hur eleverna trivs i skolan.
– Trenden med växande klyftor i inlärningsresultat är jätte oroväckande. Det är ett tecken på att när samhället förändras så har vi inte lyckats ge lärarna tillräckligt med redskap för att kunna undervisa i den nya situation som man är i.
Hur skall man råda bot på de växande inlärningsklyftorna?
– Genom att satsa mer på de tidiga åren och höja deltagandet i småbarnspedagogiken. Grundskolans resurser måste stärkas och lärarnas fortbildning utvecklas så att de får de redskap de behöver för att svara på de växande skillnaderna i inlärningsresultat.
– En modell som är intressant är ett mångprofessionellt samarbete, dvs man försöker svara på de behov eleverna har genom att hämta utomstående professionella från till exempel social- och hälsovårdssektorn till skolan. Det är en modell vi borde satsa mera på och fundera om det finns ”best practices” som man kan sprida i hela landet.
En hurudan Pisa-diskussion hoppas du på?
– Jag hoppas på en diskussion om hur vi kan stärka den finländska grundskolan.
Hur vill du utveckla grundskolan?
– Jag vill satsa på finansiering för de skolor som är i störst behov av det samt se till att till exempel trestegsstödet fungerar bättre än det gör nu.
Hur skall det gå till?
– På ministeriet funderar vi om vi måste ändra på lagstiftningen. Vi har en konstig situation där man har lagstadgat om ett ganska tydligt system för hur stödet skall fungera. Men samtidigt har vi varit i den situationen de senaste tio åren att kommunerna har sparat. Det märks i att man inte har tillräckligt med resurser för specialundervisning. Det vi nu funderar på är om vi måste skärpa lagstiftningen för att styra utvecklingen bättre.
Alltså lagstifta vad kommunerna bör göra?
– Ja, till exempel skärpa lagstiftningen vad gäller elevers rätt till undervisning i mindre grupper.
Kommer det att tillföras resurser för trestegsstödet?
– Problemet är att det är en resursfråga för kommunerna. Regeringen kommer att öka anslagen för psykolog- och kuratorstjänster med 29 miljoner. Så en sådan tilläggsresurs kommer att ges. Men vad gäller de direkta resurserna för trestegsstödet så är det en fråga där också kommunerna måste bära sitt ansvar.
Enligt regeringsprogrammet skall det göras en utredning om den finlandssvenska skolans särart och behov. Hur framskrider det?
– Utredningen kommer att göras under nästa år så att de slutsatser man drar kan tas i beaktande i den utbildningspolitiska redogörelsen som vi kommer at ge till riksdagen i slutet av nästa år.
Vem gör undersökningen?
– Det kan jag inte svara på ännu. Vi utreder olika alternativ.
Vad vill du att man tittar på i undersökningen?
– Det är många saker jag vill titta på. Vi behöver en klar bild av hur den finlandssvenska utbildningen ser ut för tillfället. Hur ser det ut med behöriga lärare? Vilket är behovet av mera arbetskraft i framtiden? Det är en akut fråga inom småbarnspedagogiken där det finns en skriande brist på svenska behöriga småbarnspedagoger.
Vi behöver en klar bild av hur den finlandssvenska utbildningen ser ut för tillfället.
– En annan fråga har att göra med tvåspråkig pedagogik och samarbete mellan finsk- och svenskspråkiga skolor. Vi måste se till att de elever som studerar på svenska orter får en tillräckligt god kunskap i finska. Och vice versa måste undervisningen i det andra inhemska för de finskspråkiga eleverna utvecklas så att det blir mera motiverande.
– Så vill jag titta på den finlandssvenska verklighet som vi exempelvis har min hemstad Åbo, där det finns många tvåspråkiga barn i de svenska skolorna. Där vill tjänstemännen ha gemensamma fastighetsprojekt för den svenska och finska småbarnspedagogiken. Man tänker att det blir billigare att ha alla tillsamman. Men jag tycker inte att man kan fatta detta som ett enskilt beslut utan man måste tänka på vad en tvåspråkig pedagogik är så att det inte går så att vi har en växande grupp tvåspråkiga barn med två svaga språk.
Vad är tvåspråkig pedagogik?
– Det är just det som är frågan. Det måste man fundera på mycket noggrannare än man har gjort hittills.
Är tvåspråkig pedagogik tvåspråkiga skolor?
– Nej, det tror jag inte. Det är just det som är min poäng. Man kan inte fatta beslut om tvåspråkiga lösningar utan att ha en uppfattning om vad tvåspråkig pedagogik är.
Du nämnde behovet av arbetskraft. När får vi ett slut på diskussionen om lärarbrist i södra Finland?
– Bra fråga. Det är också en högskolefråga. Jag hoppas att man inom Svenskfinland skulle förstå att det är en gemensam fråga. Jag tycker inte att vi har råd med regionalpolitiska motsättningar inom det lilla område som Svenskfinland är. Vi måste hitta lösningar tillsammans.
Är det för mycket regionalpolitik i utbildningsfrågorna?
– Det är nog en bidragande orsak till att den här frågan har diskuterats så här länge.
På finskt håll larmar man om att allt färre söker till lärarutbildningarna. Hur ser du på det?
– Det är en oroväckande trend. Lärarna är helt centrala för det finländska utbildningssystemet. Att läraryrket är attraktivt och att vi har välutbildade lärare är det som i utredning på utredning har lyfts fram som den mest centrala orsaken till att Finland har klarat sig så bra. Vi har just satt igång en utredning kring varför intresset har minskat.
– Det är en påminnelse om hur viktigt det är att löner och arbetsvillkor är i skick. Men all utbildningspolitisk debatt som förs kan inte heller vara krisprat. Det är viktigt att diskutera de problem som finns men det får inte vara vår helhetsbild av utbildningen.
Mycket tyder på att den globala ekonomin är på nedåtgående. Hur går det med regeringens planerade utbildningssatsningar med en recession på kommande?
– Tittar man på den bit av budgeten som jag ansvarar för så är kommer den största reformen och de största utgifterna i slutet av valperioden, dvs den förlängda läroplikten. Jag har väldigt svårt att tro att man skulle låta bli att genomföra reformen på grund av att det ekonomiska läget skulle försämras. Reformen av läroplikten har ju också att göra med att utveckla vår arbetsmarknad och vårt utbildningssystem på lång sikt. Det är kanske en av de viktigaste sysselsättningsåtgärderna också om effekterna inte syns så snabbt.
Är det kiva att vara utbildningsminister?
– Det är jättekiva. Det är mycket roligare att fundera vad vi ska göra, jämfört med att sitta i opposition och säga vad vi inte skall göra.
Uppdatering 7.11.2019: Gun Oker-Blom har fått uppdraget att kartlägga den finlandssvenska utbildningen.
Läs också:
Li Anderssons kolumn ”Mindre krisprat och mer fokus på strukturerna”
