”Avsikten med reformen var uttryckligen att minska lärarnas administrativa börda och därmed frigöra tid för undervisning och samarbete med eleverna. Därför är det bekymmersamt när jag fått signaler från fältet som talar om motsatsen”, skriver han.
Adlercreutz påminner om att Utbildningsstyrelsen har förtydligat sina anvisningar. Varken lagen eller Utbildningsstyrelsen kräver att gruppvisa stödåtgärder dokumenteras på individnivå.
”Om sådana krav ändå upplevs finnas, handlar det om lokala beslut, inte nationella bestämmelser. Här behöver kommunerna och skolledningarna ta sitt ansvar.”, konstaterar han.
Adlercreutz påpekar också att om gränsen mellan gruppstöd och individuellt stöd blir otydlig, ökar risken för felaktiga anteckningar och missförstånd. I värsta fall kan registreringen till och med ge en missvisande bild av att stöd som ges till hela gruppen skulle vara individuellt.
”Det här har aldrig varit reformens syfte. För att reformens andemening ska uppfyllas måste man våga se över sina egna rutiner och fråga sig: är all dokumentation verkligen nödvändig? Jag hoppas alltså att man i kommunerna nu bekantar sig med de uppdaterade anvisningarna så att reformen kan verkställas på ett ändamålsenligt sätt så att lärarnas administrativa börda kan minskas”, skriver undervisningsministern.
Kolumnen kan i sin helhet läsas i följande nummer av tidningen Läraren.
