Kommunen Larsmo har hög coronaincidens och låg vaccinationstäckning. Kommunens bildningschef vill inte att lärarna i skolan diskuterar vaccinationer eftersom ämnet är känsligt och föräldrarna kan reagera negativt på att vaccinationerna förs på tal i skolan. Läs artikeln i Läraren nr 14.
Direktören för den svenskspråkiga verksamheten vid Utbildningsstyrelsen Kurt Torsell betonar att vaccinationerna nog får diskuteras i skolan så länge ingen lärare för fram sin personliga uppfattning.
Vilket ansvar har lärarna gällande informationen om vaccinationer?
– En lärare skall inte låta sin personliga åsikt om vaccinationer återspeglas på eleverna. Lärarna får ju inte heller fråga i klassen vem som blivit vaccinerad, det är sekretessbelagd information.
– Skolan bör se till att de praktiska arrangemangen kring vaccinationerna görs så att en elev kan bli vaccinerad utan att det uppmärksammas av andra. Att en elev blir vaccinerad får inte lyftas fram.
– Så här går det nog till i de allra flesta skolor. Detta gäller ju också andra besök till skolhälsovården, kurator och skolpsykolog, säger Torsell.
I vårt land tillåter lagstiftningen inte att elever nekas tillträde till skolan utan coronapass, såsom är fallet i en del länder, säger Torsell.
Läroplanen för den grundläggande utbildningen säger att utgångspunkten för ett skolarbete som främjar lärande och välbefinnande är ett gemensamt ansvar för och omsorg om en bra och trygg skoldag för alla. Torsell tycker dock inte att den texten kan appliceras på vaccinationsdiskussionen.
”Beslut som gäller vaccinationer hör inte till skolornas befogenheter och skolan är inte en plats för utomstående att yttra sina åsikter”, har Utbildningsstyrelsens generaldirektör Minna Kelhä sagt tidigare.
Hur bör lärarna ta upp vaccinationer överlag i sin undervisning? Nog bör väl lärarna få berätta om vaccinationer?
– Jovisst! Coronavaccinationerna ska behandlas i undervisningen på samma sätt som andra vaccineringar i enlighet med läroplans- och examensgrunderna. Det är viktigt att utbildningsanordnarna ser till att ämnet behandlas med alla elever och studerande och med hänsyn till deras ålder, säger Torsell, och citerar artiklarna på UBS’ webbplats.
– I skolan och läroanstalterna bör man planera hur undervisningen som berör coronavaccineringen ska genomföras i olika läroämnen eller i samarbete mellan olika läroämnen. Det är till exempel möjligt att läroämnet hälsokunskap inte undervisas under den pågående perioden, och då behöver ämnet behandlas i samband med undervisningen i andra läroämnen. Det är också bra att tala mer fritt om vaccinationerna, till exempel i samband med grupphandledarens eller klassföreståndarens lektioner.
På olika sätt för elever i olika åldrar
I den grundläggande utbildningen hör vaccinering som tema till exempel till läroämnet hälsokunskap. I omgivningslära i nybörjarundervisningen behandlar man frågor som berör hälsa och välbefinnande och man bekantar sig med vardagliga hälsovanor. I omgivningsläran i årskurserna 3–6 bekantar man sig bland annat med hur man förebygger sjukdomar. I undervisningen i hälsokunskap i årskurserna 6–7 behandlar man aktuella hälsorelaterade företeelser, granskar tillförlitligheten i information som berör hälsa samt lyfter fram centrala metoder för att främja hälsa och förebygga sjukdomar. I undervisningen i hälsokunskap i gymnasiet ska man behandla vaccinationer som en del av hälsa, trygghet och säkerhet samt främjande av hälsa och förebyggande av sjukdomar.
Det står alltså helt klart att skolan bör behandla vaccinationer ur ett vetenskapligt och neutralt perspektiv.
– Det är ju inte förbjudet att tala om coronavaccinationer i skolan, säger Torsell.
Att världshälsoorganisationen WHO upptar vaccintveksamhet över sin lista över de tio främsta hoten mot global hälsa måste ju anses vara viktig information som bör föras fram i undervisningen, på lärarens initiativ?
– Så är det, säger Kurt Torsell.
Tom Ahlfors
Utbildningsstyrelsen har samlat information om hur skolan bör behandla coronavaccinationerna på sin webbplats.
