”Jag jobbade för mycket men kände att jag inte uppnådde någonting”

Läraren i fråga är verksam på en liten ort i Svenskfinland och har önskat uppträda anonymt i tidningen Lärarens artikel.

– Jag vill inte hänga ut kolleger eller elever och vill inte att någon annan skall få skuldkänslor, säger läraren och betonar att både skolans speciallärare och övriga kollegium erbjöd stöd och hjälp.

Hen är utbildad klasslärare och har jobbat som lärare i fem år. Behörighet att undervisa i ett av grundskolans läroämnen på högstadiet finns också. Det senaste läsåret var tungt och då fattades beslutet att byta bransch.

– Jag hade en utmanande klass med många elever med speciella behov och det var ganska stökigt. Det blev en ond cirkel. Jag lyckades inte göra ett så bra jobb som jag skulle ha önskat och fick en känsla av att jag misslyckades trots att jag gjorde så gott jag kunde. Det blev för mycket helt enkelt.

– När jag kom hem från skolan var jag helt slut. Och då skulle jag ännu orka med mina egna barn som ville ha min uppmärksamhet. På kvällen måste jag ännu planera inför följande dag. Jobbet sög all min energi.

Från klasslärare till ingenjör

Nu jobbar läraren som projektingenjör. Till arbetsuppgifterna hör att koordinera processerna mellan företagets kunder och den egna försäljnings- och produktionspersonalen. Jobbet kräver en god organisationsförmåga och att man klarar av att hålla många bollar i luften samtidigt. I den bemärkelsen är det inte helt olikt lärarjobbet.

– Jag trivs väldigt bra. Det är mycket lugnare att jobba med vuxna. Jag behöver inte hela tiden fundera på vem som beter sig illa mot någon annan eller reda ut bråk. Såklart finns missnöjda kunder, men det är en helt annan sak.

– När jag kommer hem nu har jag mycket mera energi, också om jag har jobbat övertid. På varje arbetsplats finns stressmoment, men nu är jag inte på helspänn hela tiden. Det är så otroligt mycket som händer i en skola som du bör vara medveten om. Du måste ha ögon i nacken och hinner aldrig med en kort vilopaus som skulle behövas för att man ska orka.

Orimlig inklusion

Helsingfors biträdande borgmästare Nasima Razmyar skapade nyligen rubriker då hon lyfte katten på bordet och konstaterade att inklusionen har drivit många klasser till kaos. Tanken är att elever med särskilda behov ska integreras i skolgemenskapen. Men när det så kallade trestegsstödet haltar faller det ofta på klasslärarens lott att försöka arrangera så att eleven får de stödfunktioner som den har rätt till. Det vittnar också den lärare som vi tar talet med om.

– Det skulle behövas specialklasser. Sparåtgärderna som gjordes i inklusionens namn har ställt till det. Jag hade elever som inte alls klarade av att vara i en stor klass. De gynnas inte själva av det och det gör ingen annan heller.

Tror du att du kommer tillbaka till skolvärlden?

– Jag har svårt att tänka mig att alls skulle vilja jobba som lärare igen, så känns det nu. Mitt nuvarande jobb är intressant och bättre betalt. Flera hundra euro mer i månaden får jag nu. Och jag är inte lika belastad som då jag jobbade som lärare.