I rapporten ”Teacher shortage in the Nordic countries” konstateras att de nordiska länderna står inför samma problematik, nämligen allt större utmaningar när det kommer till att hitta behöriga lärare. Rapporten är ett samarbetsprojekt inom NLS, dvs samarbetsorganet för de nordiska lärarorganisationerna och har sammanställts av Sveriges Lärare och norska Utdanningsforbundet.
-Om man tittar på Norden som en helhet så är det brist på behöriga lärare, men det ser väldigt olika ut i länderna. Frågan är mer komplicerad än vad man kunde tro, det var en ny insikt, säger Trond Harsvik vid Utdanningsforbundet.
På vilket vis komplicerat?
-Om man ser på de enskilda länderna och skolformerna finns det stora variationer. I Sverige till exempel har man väldigt hög behörighet bland gymnasielärare i svenska men stor brist på lärare i svenska som andra språk. Man kan komma med allmänna rekommendationer men man måste också gå in i varje land med punktinsatser och skräddarsydda lösningar. Det finns också stora regionala skillnader inom ett land. Problemet är komplext, säger Harsvik.
I en nordisk kontext klarar sig Finland utmärkt, också om vi som bekant har brist på exempelvis specialpedagoger och i synnerhet lärare inom småbarnspedagogik.
-I en nordisk jämförelse har Finland det bättre ställt, men ändå är utvecklingen oroande också ur ett finländskt perspektiv, säger Pontus Bäckström, samhällspolitisk chef vid Sveriges Lärare.
-Man måste göra analysen utgående från sina förutsättningar. Det går inte att jämföra med Sverige, konstatera att det är mycket värre där och bara sitta stilla i båten. Man kan se Sverige som ett varnande exempel.
I Sverige har lärarbristen varit ett enormt problem och är det fortsättningsvis även om man kan skönja en viss ljusning. Men då ska man komma ihåg att när lärarbristen bedömdes som störst baserades det på befolkningsprognoser enligt vilka Sverige skulle ta emot omkring 100.000 invandrare varje år. Nu är invandringen betydligt mindre vilket även förändrar lärarbehovet.
-Man borde se på de faktiska nivåerna här och nu. I Sverige har vi 1,4 miljoner elever i grund- och gymnasieskola. I förhållande till antalet elever, hur många lärare har vi? Hur många lärare bedömer systemet att vi behöver? Och hur stor del av de lärartjänster som finns innehas av personer utan lärarutbildning? Tittar vi bara på grund- och gymnasieskolan i Sverige är det fråga om 18.000 tjänster, säger Bäckström.
Enligt Pontus Bäckström är en delorsak till den stora lärarbristen att man länge saknade ett regelverk för vem som får verka som lärare. Sverige införde en lärarlegitimation 2011, ett sätt för staten att definiera vad som krävs för att kunna verka som lärare.
-En viktig förklaring till att vi har det sämre ställt med behöriga lärare i våra skolor är att vi under en lång tid hade ett system där vi helt enkelt inte hade koll på läget.
Här kan man dra en parallell till Finland. Där har lärarorganisationerna länge påtalat behovet av ett lärarregister. Det kunde fungera som ett instrument för att bättre kunna prognosticera det framtida lärarbehovet.
-Ett lärarregister har samma typ av dimension som en lärarlegitimation. Finland har inte fullt ut koll, säger Pontus Bäckström.
-Finland är det enda landet i Norden som inte har statistisk koll på lärarsituationen, säger Christer Holmlund, generalsekreterare för NLS.
I Norge är lärarsituationen bättre än i Sverige, men där brottas man med ett sviktande intresse för att utbilda sig till lärare.
-Vi har haft en kraftig nedgång i antalet sökande till lärarutbildningen. De senaste två åren har antalet sökande som har lärarutbildningen som förstahandsval reducerats med 30 procent, säger Trond Harsvik.
Lärarbristen ser alltså olika ut i de nordiska länderna men det finns en gemensam nämnare. Det tenderar bli allt svårare att locka lärare till glesbygden.
-Det vi har gemensamt i de nordiska länderna är ett skolsystem som verkligen når alla. Det är den nordiska modellen. Och då är det väldigt oroväckande att vi delar problematiken med att kunna försörja landsbygden med utbildade lärare, säger Pontus Bäckström.
Hur ska man råda bot på det?
-Det handlar om villkor. Det bor färre barn i de här delarna av landet. Då kunde man på ett ganska naturligt sätt unna sig att ha mindre klasser, vilket innebär att utbildningen blir dyrare. Men det är kanske något man måste satsa på. I Sverige skulle det kräva ett större statligt ansvar.
Det är svårt att komma med några generella åtgärdsförslag då bristen ser olika ut beroende på land, region, och lärarkategori. Några åtgärder för att lindra lärarbristen lyfts fram i rapporten.
-Vi pekar på lönen som en del av attraktionskraften och statusen. Också med tanke på att få folk att söka till lärarutbildningarna, det har varit en nedgång i söktrycket i flera länder. Men också för att hålla kvar lärarna i branschen, säger Trond Harsvik.
Vid sidan av lönen betonas också arbetsbelastningen och möjlighet till fortbildning. Harsvik varnar också för en allt för stor detaljstyrning.
-Myndigheterna eller politiska organ kan vara lite väl ivriga med att berätta vad och hur man borde göra i skolan. Autonomin är viktig och professionaliteten ska ligga hos lärarna.
Text och foto: Mattias Fagerholm
