”Hitta din läraridentitet och ha rimliga ambitioner”

Bernt Klockars är inne på sitt fjärde år som ledande rektor vid Vasa övningsskola. Skolan har totalt närmare 1000 elever och studerande från grundläggande utbildning till gymnasium, en personal på ca 120 personer och över 400 blivande lärare som varje år genomför sin handledda lärarpraktik vid övningsskolan. Det har sina utmaningar att leda en så stor skolenhet.

– Som rektor har du otroliga möjligheter att föra skolan i en viss riktning och jobba med utvecklingsarbete. Men då man måste inse att 90 procent handlar om psykologi och kommunikation. Och kommunikation är utmanande. Det gäller att nå rätt människor, med rätt budskap i rätt tid. Utan att belasta en massa extra människor.

– När vi gick över till distansundervisning utlyste jag ”Skolfred 2.0”. För att folk skulle kunna fokusera på distansundervisningen sade jag att man bara skall skriva mail som är absolut nödvändiga, säger Klockars, som ett exempel på belastande kommunikation.

Digitala infrastrukturen i skick

Övergången till distansundervisning på våren förlöpte väl vid Övningsskolan. Man kunde skörda frukten av ett långsiktigt utvecklingsarbete både vad gäller pedagogik och utrustning. Ett extra moment för Övningsskolan var ändå den praktik som de studerande skulle avlägga under våren.

Allt skedde på distans, dvs övningslektionerna hölls i form av distansundervisning.

– Det var utmanande men också lärorikt för de studerande, och det gick bättre än förväntat.

Fältpraktik och övispraktik

De studerande gör i huvudsak sin praktik vid Övningsskolan men i studierna ingår också fältpraktik. Förhållandet mellan praktiken på fältskolan och Övningsskolan har med jämna mellanrum varit föremål för diskussion.

– Det är bra att de studerande får praktik både här och i en fältskola. Professionaliteten hos våra lärare när det gäller handledaruppdraget får vi väldigt mycket positiv feedback på. Vi förkovrar oss i handledningsuppdraget årligen. Som bäst redigerar vi det material lärarna jobbat fram de senaste åren. Delar av det kommer också att bli tillgängligt för allmänheten på den digitala portalen Rum för handledning.

Vid Helsingfors universitets svenskspråkiga klasslärarutbildning har man gått in för att samarbeta med fem så kallade partnerskolor i istället för att ha en övningsskola.

– Om man lyckas med att utbilda handledarna är det säkert också ett sätt att jobba. Däremot, vad jag har förstått, blev det slut på praktiken där i och med coronan, medan vi kunde köra vidare.

Ca 400 studerande passerar årligen genom Övis. Foto: Mattias Fagerholm

Sjunkande nativitet hot mot lärarutbildningarna

Det var många svängar i långdansen innan klasslärarutbildningen i Helsingfors kom igång år 2016. Nu börjar de första lärarna komma ut på arbetsmarknaden.

– Så länge det finns ett behov av lärare och vi inte täcker upp behovet i Vasa så är det inte något problem. Det kan hända att två utbildningar triggar båda till att bli bättre.

– Men det är också en resursfråga. Om behovet av lärare minskar, hur blir det då? Nativiteten är alarmerande låg och då kan det hända att man måste omvärdera frågan. Kan man erbjuda jobb åt alla? Det är illa om man utbildar till arbetslöshet. Än så länge har det inte varit så, men på finska sidan har man redan dragit ner antalet klasslärarstuderande.

Övningsskolan en bro mellan och forskning och klassrummet

I många sammanhang lyfts det faktum att lärarutbildningen står på en vetenskaplig bas som en av orsakerna till att Finland är så framgångsrikt när det kommer till skola och utbildning. Vasa övningsskola lever i symbios med lärarutbildningen vid Åbo Akademi. Att kombinera en instans som bedriver pedagogisk forskning med verkligheten i klassrummet är inte lätt alla gånger. Övningsskolans roll är att fungera som ett slags brobyggare.

– Forskningen upplevs ibland fjärmad från skolvardagen. Mycket handlar det om återkoppling och kommunikation. När du bjuder in en forskare i ditt klassrum för att göra en undersökning så är det viktigt att få feedback så att du kan jobba vidare utgående från resultaten. Det har blivit bättre, men det känns ibland som att det är en väldigt djup klyfta mellan vad man har undersökt och hur man återkopplar.

– Gemensamma utvecklings- och forskningsprojekt mellan forskningen och skolan upplever vi som mest fruktbara.

En sak som bekymrar Bernt Klockars är att intresset för att ägna sig åt pedagogisk forskning är rätt svalt på finlandssvenskt håll. Han befarar att vi på den punkten håller på att hamna i kölvattnet jämfört med den finska sidan.

– Eftersom vi inte har samma volymer på finlandssvenskt hållså är jag rädd för det. För vår personal har vi ett projekt som heter ”Övis forskar”. Där ger vi möjlighet till perioder av tjänsteledighet med lön för att jobba med forskning.

Hur vill du utveckla Vasa övningsskola?

– En fråga som är central är välmående. På många arbetsplatser upplever man att man inte räcker till. Det samma gäller hos oss. Vi försöker planera så att det inte blir övertimmar, så att det bli mera luft för handledningssituationen. Om inte eleverna och personalen mår bra, då funkar det inte.

Hur syns välmåendet i utbildningen?

– Vi lyfter fram tematiken bland annat genom att betona vikten av resiliens. Det handlar också om ambitionsnivå. Risken är att man som nyutbildad har höga ambitioner i allt. Man måste ha ett tempo som är hållbart, en syn på sitt arbete som är rimlig i proportion till sitt övriga liv. Alla förändringar till trots måste man kunna dra en gräns för sitt arbete.

Hurudana lärare behöver Svenskfinland i framtiden?

– Jag tänker på vikten av att hitta sin egen läraridentitet. Utbildningen och praktiken handlar inte om att lärarstuderande skall bli kopior av varandra. De ska hitta sin läraridentitet och bli trygga i den.

– Det livslånga lärandet är väsentligt. Det funkar inte så att när du har fått ditt examensbevis så är du färdig.

Levererar ni, i samråd med ÅA, sådana lärare?

– Alla de här frågorna behandlas i utbildningen. Utmaningen för de studerande är att hinna reflektera och omsätta i praktiken det de lärt sig i sina studier.