Behöver ankdammen få in nytt vatten?

kallans sahlström
Mirjam Kalland och Fritjof Sahlström i ett samtal med Arcadas rektor Mona Forsskåhl.

Hur skall man slå vakt om kvaliteten inom den svenskspråkiga utbildningen i Finland? Den frågan dryftades på seminariet ”Den finlandssvenska utbildningsvägen i fokus”. En lösning som kastades fram var att i större utsträckning öppna upp det finlandssvenska mot det finskspråkiga Finland. Det skulle ge ankdammen nytt syrerikt vatten.

Det var inledningsvis rena rama vårfeststämningen på det finlandssvenska utbildningsseminariet då Åshöjdens grundskolas musikklasser bjöd på musikalisk underhållning.

– Vem kan segla förutan vind, min morfars favoritsång, konstaterade undervisningsminister Li Andersson i sitt öppningsanförande.

Med den inramningen var det lätt att instämma då Andersson betonade den finlandssvenska skolans centrala kultur- och identitetsbyggande roll.

Utgångspunkten för seminariet var Gun Oker-Bloms rapport om den finlandssvenska skolans särdrag, utmaningar och utvecklingsbehov.

– Svenska elever bör erbjudas utbildning på samma villkor som de finska. Ambitionsnivån är precis där den skall vara. Och i det stora hela funkar det väl, sade Andersson.

Oker-Bloms rapport offentliggjordes redan för ett drygt år sedan och vissa åtgärder har vidtagits. Andra har lyst med sin frånvaro, måhända kan man sätta det på pandemins konto. Seminariet, med Undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen som arrangörer, var ett led i att försöka hitta lösningar på de problem som identifierats i rapporten.

– Hur skall vi agera på olika nivåer för att de svenska eleverna skall nå sin fulla potential? Hur kan vi tillsammans identifiera åtgärder och lösningar, frågade Andersson.

– Jag är glad att vi idag kan rikta strålkastarljuset på den finlandssvenska utbildning, sade Oker-Blom.

Trygga kvaliteten – öppna upp Svenskfinland

Ett återkommande ord i rapporten är kvalitet. Hur kan vi garantera att kvaliteten inom den svenskspråkiga utbildningen håller måttet? Gun Oker-Blom lyfte i fem grafiska bollar fram nyckelfaktorerna. De inbegriper lärare, skolledarskap, läroplan, material för lärande och undervisning samt utvärdering och bedömning.

– Guns bollar består av människor. Vi har en för snäv bild av Svenskfinland, vi måste bli större och också vara beredda på att förändra oss. Svenskfinland har inte klarat av att expandera och vi måste bli öppna för alla, nu är trösklarna för höga. Gör vi bra ”juttun” vill alla vara med och då blir inte heller kvaliteten ett problem, sade Fritjof Sahlström, dekanus för Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi.

Ett tillknäppt Svenskfinland kan alltså resultera i att kvaliteteten blir lidande. Ser man till den finskspråkiga omgivningen skulle det finnas stora möjligheter, vidhöll Sahlström.

– Vi är världsbäst på tvåspråkighet, men ändå är vi ängsliga när det kommer till finskan, sade han.

– Öppnar vi upp mot finskan får vi in lite saltigt vatten i ankdammen och kan också visa vad vi kan. Men är det en lösning på alla våra problem, frågade Jan Hellgren från Nationella centret för utbildningsutvärdering.

Minskat söktryck till lärarutbildningarna

Tillgång på behörig personal är en av nyckelfaktorerna för att kunna upprätthålla kvaliteten. Och i Svenskfinland har det varit ett ständigt återkommande dilemma, inte minst när det kommer till småbarnspedagogiken.

– Det är akut brist på personal och söktrycket till utbildningen är lågt. Vi måste överutbilda för att måttet skall vara tillräckligt, sade Mirjam Kalland, professor i småbarnspedagogik vid Helsingfors universitet.

– Brist på behörig personal är det största hotet, sade FSL:s ordförande Inger Damlin. Här behövs framtidsspaning. Vi har också en brist på lärare inom de naturvetenskapliga ämnena.

Fritjof Sahlström axlade i diskussionen rollen som den obotliga optimismen och såg inga större problem i att intresset för att bli klasslärare har svalnat en aning.

– Många av de som söker till oss skulle inte komma in på en finsk utbildning. Men den finlandssvenska lärarutbildningen är bra på att göra rätt dåliga sökande till bra lärare, sade Sahlström.

– Resultaten är skitbra! Här kan vi något som ingen annan kan. Så häng inte upp er på söktrycket.

Läromedelssituationen

En ständigt återkommande fråga är bristen på svenska läromedel, något som Oker-Blom även påtalar i sin rapport. Också i den här frågan valde Fritjof Sahlström att gå in med optimism och ville vända svagheten till en styrka.

– Vi kommer aldrig att ha ett lika stort utbud på svenska. Det är bara att släppa det. Låt oss hitta sätt att jobba för att komma bort från beroendet av läroböckerna. Vi kan bli bäst på det eftersom vi är tvingade till det, sade Sahlström.

Läs också:

Ledarkommentar: Delat ansvar är inget ansvar

Text och foto: Mattias Fagerholm